• Flippan,  Hästar

    Flippan är behandlad

    Sen jag skrev senast här på bloggen har det varit lite sisådär med både mig och Flippan. Hon var så fin det där ridpasset som Svande fotade på utebanan för några veckor sen, strax därefter skoddes hon och efter det har det varit lite varierande form hos Flippan. Vi har inte ridit jättemycket, och de gånger vi har ridit har jag känt att något inte varit helt okej. Hon har inte känts halt och jag har inte riktigt kunna sätta fingret på vad som är fel. Har saknat lite självbärighet emellanåt och så har hon känts lite stel och stum i munnen som hon aldrig brukar vara annars. Men hon har ändå varit pigg och alltid känts bättre när vi ridit en stunds lösgörande arbete. Vi skulle till veterinären och fixa tänderna nu i maj så jag bokade även in extra tid för att göra en rörelsekoll samtidigt. Så de senaste veckorna har vi tagit det ganska lugnt, jag har velat rida lite för att ändå hålla igång inför detta, men det har blivit ganska få och korta pass där vi anpassat oss helt efter Flippans dagsform. Min känsla har hela tiden varit bakknäna, som ju haft en del problem med förr, men samtidigt har det inte visat sig på samma sätt som då. Vi brukade ha problem med galoppfattningarna, hon vägrade antingen fatta galopp helt eller så fattade hon galopp men började direkt göra bus, sparka bakut, bocka, stegra osv. Nu har det inte varit några som helst problem att fatta galopp, utan det enda som varit där är att hon inte orkat hålla galoppen så långa sträckor vilket ändå inte är så konstigt med tanke på hur lite vi galopperat sen vi började rida efter mina operationer förra sommaren. Jag har också varit lite fundersam på om det kunde vara fången som spökat eftersom problemet började ungefär samtidigt som gräset började växa och bli grönt i hagen. Vi kortade ner tiden hon fick gå i den hagen ganska direkt då och hon har ju varit likadan även efter att hon enbart gått i grushagen nu senaste ca två veckorna. Utöver detta har hon varit spänd i ryggen, längs med hela ryggen vilket inte brukar vara fallet när det är problem med bakknäna. Vi har täckat henne lite extra vilket har hjälpt och hon också alltid varit bättre i ryggen efter att vi ridit. Allt det här har varit väldigt små saker som många kanske inte ens tänkt på, men jag har ju dels känt Flippan så länge och känner henne väldigt väl, plus att jag är väldigt överanalyserande när det kommer till hästarna. Vill alltid ha reda på orsaken till att de beter sig på ett visst sätt oavsett om det är i ridningen eller annat.

    Idag var det alltså dags att åka till veterinären. Det är så skönt att vi kan använda oss av samma veterinär som vi hade i flera års tid när vi bodde uppe i Gävle. Då åkte vi till Thorslunda Gård utanför Tierp, där Flippan var stamkund ett tag och det nästan kändes som att vi bodde där. I alla fall så flyttade Ylva som veterinären heter ner till västkusten nåt år innan vi flyttade och vi lyckades ju lustigt nog hamna bara någon mil ifrån där hon då jobbade så vi har redan varit och fixat tänderna hos henne några gånger. Nu håller hon till på Florian L’s klinik i Kungsbacka dit vi var idag. Superfin anläggning, nytt och fräscht och väl genomtänkt för hältutredningar mm. Vi fick börja med att gå in i ett av behandlingsrummen med Flippan där vet. kände igenom Flippan, sen gick vi ut till ridhuset och kollade hur hon rörde sig. Skritta och trava på rakt hårt underlag, longering i alla gångarter och båda varven och till sist lite försiktiga böjprov där det var något tveksamt. Flippan var lite stel i höger bak vilket syntes främst i galoppen, och tog inte riktigt för sig ordentligt med höger fram. Böjprovet gick ändå bra och det var inga stora reaktioner där. Det var många som kommenterade under dagen att man inte kan tro hon är 25 år, väldigt fräsch och fin för sin ålder är hon lilla Flippan, fortfarande. 😍

    Vi valde att gå vidare och röntga bakknäna och frambenen lågt, samt ultraljuda efter det. Det fanns lite vätska kring bakknäna som kan tyda på lite problem där, men vet. tyckte ändå att det såg bättre ut än hon förväntat sig så det var skönt. Höger fram syntes det också lite just vid kronleden, där har Flippan aldrig haft något tidigare men hon har behandlats för både hov- och kotledsinflammation för många år sedan efter att hon blivit felskodd och var halt på alla fyra. Det var också höger fram hon fick en senskada på för några år sedan då hon fick benet över bommen i transporten, och även höger fram som var värst när hon fick fång förra sommaren. Då det var så små reaktioner fick vi lite olika alternativ av veterinären. Dels kunde vi låta det vara och se om det skulle bli bättre av sig självt med lite vila och ev. antiinflammatorisk medicin eller så kunde vi välja att behandla antingen enbart bakknäna eller även kronleden i fram. Problemet var att eftersom Flippan haft fång finns det en liten risk att hon skulle få ett nytt anfall om man behandlar med kortison. Risken var ändå förhållandevis liten eftersom Flippan inte har några tecken på att hon är i riskzonen att få fång just nu, hon är fin i hullet, har bra kondition, visat negativt på två PPID-prov och går just nu inte heller i gräshage. Alternativet var att behandla med IRAP. Både dyrare i grunden och ersätts inte av försäkringsbolaget. Men helt riskfritt med tanke på fången. Så vi valde att köra på det då jag aldrig skulle förlåta mig själv om vi valde kortisonet och det utlöste ett nytt fånganfall. Det var ett enkelt beslut, och det känns så himla bra nu efteråt särskilt att jag valde att kolla upp henne trots att det inte var någon uppenbar hälta eller så. Nu återstår att se resultatet av behandlingen, ni får hålla tummarna! Om tre veckor ska vi tillbaka på återbesök, och fram tills dess ska hon skrittas först för hand en vecka och sedan får jag skritta uppsuttet om jag vill (läs vågar, haha). För er som inte vet vad IRAP är så är det kort förklarat att man tar blod från hästens hals, centrifugerar det för att sedan använda plasman och spruta in i den led som ska behandlas. Flippan fick i båda bakknäna samt kronleden höger fram. Ska bli jättespännande att se resultatet av denna behandling sen!

  • Vardag

    En dålig vecka

    Jag har haft en svacka igen de senaste dagarna, och det har bara blivit värre och värre för varje dag. Kroppen arbetar verkligen emot mig och vill inte alls som jag. Sovit jättedåligt, visserligen ganska många timmar men med dålig kvalitet hjälper det ju tyvärr inte så mycket. Sen är jag så trött under dagarna att jag har svårt att fokusera på nånting. Kroppen orkar knappt sitta upprätt än mindre få nånting vettigt gjort, blä. Igår kväll lyckades jag i alla fall rida Flippan ett kort joggingpass i ridhuset. Hon var inte på sitt bästa humör så vi fick jobba med lösgjordheten i princip hela passet, på slutet var hon fin och började frusta och slappna av äntligen. Kan nog vara både att vi red lite tuffare i söndags och sen har hon vilat och bara fått några promenader, plus att det är brunsttider nu och hon visar inte sina brunster så mycket annars utan det brukar vara just i ridningen jag märker av det.

    Bjuder på ett gäng bilder från söndagens pass då hon var superfin så länge så hörs vi igen när jag är lite piggare!

  • Flippan,  Hästar

    Helgens ridpass

    Har såå många fina bilder från dagens ridpass att visa, bilderna blir så mycket bättre ute än i ridhuset så det är en stor fördel med att kunna rida ute, utöver att det också är superhärligt att rida utomhus särskilt i det underbara vårvädret.

    Men först lite om de senaste passen. I fredags kväll red vi ett pass på utebanan, årets första för oss att rida ute faktiskt. Inte för att ridbanan inte gått att rida på då den varit ridbar större delen av vintern, utan för att jag helt enkelt inte vågat ta risken att Flippan skulle börja busa. Hon är alltid mycket piggare ute, och vi har ju inte heller ridit så många dagar/vecka senaste månaderna så hon har vilat flera dagar mellan varje ridpass = ännu mer energi när vi väl ridit, haha. Nämnde jag att hon är 25 år gammal? 🤣 Hur som, i fredags kväll red vi ute efter att det blivit mörkt dessutom, och för säkerhets skull fick husse vara med i början. Flippan verkade lugn innan, var ovanligt sansad att ta in från hagen och hade inte särskilt bråttom när vi gick till ridbanan. Men när jag väl hoppat upp i sadeln och började skritta, herregud alltså vad pigg hon blev! Hon höll sig till skritt i alla fall, nästan hela tiden, men taktade lite när vi bytte varv. Skrittade fram med husse gåendes bredvid så att han kunde ingripa om Flippan skulle få för sig att leka rodeoponny, men som tur var höll hon sig på mattan och han kunde gå därifrån efter en stund så vi fick klara oss själva. Eftersom hon var så pigg blev hon också aningens spänd så jag fokuserade på lösgjordhet och att få henne avspänd. Red ett ganska lätt och kort pass. Fattade galopp åt båda hållen men galopperade bara kanske 20-30 meter på stort böjt spår, annars jobbade vi bara i skritt och trav. Behöver ju inte utmana ödet för mycket. Hon lugnade ner sig när vi travat en liten stund och skötte sig jättefint hela passet, kom till bra arbete och vi avslutade med avspänd Flippan och en fin känsla.

    I morse (söndag) red vi på utebanan igen! Hade bokat den så vi skulle få vara ensamma och husse var med som fotograf andra halvan av passet. Flippan var pigg även idag, men aningens lite lugnare än i fredags så det var skönt. Lite bättre utgångsläge då. Hon var lite för laddad till och från under passet men gjorde inga bus. Eller jao, när husse kom dit för att börja fota ville hon inte riktigt gå ifrån honom först, men det är en sån grej som i princip alltid händer när han är med inne på ridbanan. Det släppte på några sekunder i alla fall och sen var det inga problem. Vi red nog vårt hittills “hårdaste” pass sen vi satte igång efter mina operationer. Galopperade mer än vi gjort och det gick sååå bra, Flippan var jätteduktig! Vi jobbade som alltid en del med övergångar, tempoväxlingar och lösgjordheten som alltid är standarddelar av våra ridpass. La även in en del skänkelvikningar och öppna, gjorde övergångar i dessa och jag fokuserade mycket på inner skänkel till ytter tygel. I höger varv är det inga problem, men i vänster har jag fortfarande lite svårt att inte råka hålla för mycket i innertyglen, alltså vänster som är min svagaste sida i höfterna vilket gör att jag automatiskt gärna tar lite stöd där fast jag inte borde. Det är något jag ständigt jobbar med och det är bättre vissa pass än andra. Min kropp är inte riktigt konsekvent och min värk flyttar sig från dag till dag så det varierar också vad jag får jobba mest med under ridpassen när det kommer till min sits och inverkan. Idag gick det lite bättre och jag känner även att jag börjar bli lite starkare nu när jag rider oftare. Senaste veckorna har vi ridit fyra pass per vecka till skillnad från årets första månader då vi red ca 1-2 gånger/vecka. Ökar försiktigt med Flippan eftersom hon både har historia med problem i bakknän, samt hade fång förra året, är 25 år gammal som sagt och inte varit i full tävlingskondition sen innan vi flyttade ner hit sommaren 2018.

    Jag mår så mycket bättre när jag rider mer. Dagarna må vara kämpiga att ta sig igenom, men den lilla stunden på hästryggen gör att jag mår väldigt mycket bättre både där och då men även efter jag ridit då känslan håller i sig och jag som sagt även märker att jag blir starkare när jag rider mer. Största fokuset för min träning efter operationerna av SI-lederna är just bålstabilitet så att rida dressyr och vara väldigt noga med sitsen är toppenträning för mig. Nu längtar jag bara ännu mer tills vi hittat en storhäst att köpa så att jag kan växla upp ridningen lite till! 😍

    Hoppas ni haft en fin helg! Kram ♥

%d bloggare gillar detta: