Jennifer Dressage

Sen jag skrev senast här på bloggen har det varit lite sisådär med både mig och Flippan. Hon var så fin det där ridpasset som Svande fotade på utebanan för några veckor sen, strax därefter skoddes hon och efter det har det varit lite varierande form hos Flippan. Vi har inte ridit jättemycket, och de gånger vi har ridit har jag känt att något inte varit helt okej. Hon har inte känts halt och jag har inte riktigt kunna sätta fingret på vad som är fel. Har saknat lite självbärighet emellanåt och så har hon känts lite stel och stum i munnen som hon aldrig brukar vara annars. Men hon har ändå varit pigg och alltid känts bättre när vi ridit en stunds lösgörande arbete. Vi skulle till veterinären och fixa tänderna nu i maj så jag bokade även in extra tid för att göra en rörelsekoll samtidigt. Så de senaste veckorna har vi tagit det ganska lugnt, jag har velat rida lite för att ändå hålla igång inför detta, men det har blivit ganska få och korta pass där vi anpassat oss helt efter Flippans dagsform. Min känsla har hela tiden varit bakknäna, som ju haft en del problem med förr, men samtidigt har det inte visat sig på samma sätt som då. Vi brukade ha problem med galoppfattningarna, hon vägrade antingen fatta galopp helt eller så fattade hon galopp men började direkt göra bus, sparka bakut, bocka, stegra osv. Nu har det inte varit några som helst problem att fatta galopp, utan det enda som varit där är att hon inte orkat hålla galoppen så långa sträckor vilket ändå inte är så konstigt med tanke på hur lite vi galopperat sen vi började rida efter mina operationer förra sommaren. Jag har också varit lite fundersam på om det kunde vara fången som spökat eftersom problemet började ungefär samtidigt som gräset började växa och bli grönt i hagen. Vi kortade ner tiden hon fick gå i den hagen ganska direkt då och hon har ju varit likadan även efter att hon enbart gått i grushagen nu senaste ca två veckorna. Utöver detta har hon varit spänd i ryggen, längs med hela ryggen vilket inte brukar vara fallet när det är problem med bakknäna. Vi har täckat henne lite extra vilket har hjälpt och hon också alltid varit bättre i ryggen efter att vi ridit. Allt det här har varit väldigt små saker som många kanske inte ens tänkt på, men jag har ju dels känt Flippan så länge och känner henne väldigt väl, plus att jag är väldigt överanalyserande när det kommer till hästarna. Vill alltid ha reda på orsaken till att de beter sig på ett visst sätt oavsett om det är i ridningen eller annat.

Idag var det alltså dags att åka till veterinären. Det är så skönt att vi kan använda oss av samma veterinär som vi hade i flera års tid när vi bodde uppe i Gävle. Då åkte vi till Thorslunda Gård utanför Tierp, där Flippan var stamkund ett tag och det nästan kändes som att vi bodde där. I alla fall så flyttade Ylva som veterinären heter ner till västkusten nåt år innan vi flyttade och vi lyckades ju lustigt nog hamna bara någon mil ifrån där hon då jobbade så vi har redan varit och fixat tänderna hos henne några gånger. Nu håller hon till på Florian L’s klinik i Kungsbacka dit vi var idag. Superfin anläggning, nytt och fräscht och väl genomtänkt för hältutredningar mm. Vi fick börja med att gå in i ett av behandlingsrummen med Flippan där vet. kände igenom Flippan, sen gick vi ut till ridhuset och kollade hur hon rörde sig. Skritta och trava på rakt hårt underlag, longering i alla gångarter och båda varven och till sist lite försiktiga böjprov där det var något tveksamt. Flippan var lite stel i höger bak vilket syntes främst i galoppen, och tog inte riktigt för sig ordentligt med höger fram. Böjprovet gick ändå bra och det var inga stora reaktioner där. Det var många som kommenterade under dagen att man inte kan tro hon är 25 år, väldigt fräsch och fin för sin ålder är hon lilla Flippan, fortfarande. 😍

Vi valde att gå vidare och röntga bakknäna och frambenen lågt, samt ultraljuda efter det. Det fanns lite vätska kring bakknäna som kan tyda på lite problem där, men vet. tyckte ändå att det såg bättre ut än hon förväntat sig så det var skönt. Höger fram syntes det också lite just vid kronleden, där har Flippan aldrig haft något tidigare men hon har behandlats för både hov- och kotledsinflammation för många år sedan efter att hon blivit felskodd och var halt på alla fyra. Det var också höger fram hon fick en senskada på för några år sedan då hon fick benet över bommen i transporten, och även höger fram som var värst när hon fick fång förra sommaren. Då det var så små reaktioner fick vi lite olika alternativ av veterinären. Dels kunde vi låta det vara och se om det skulle bli bättre av sig självt med lite vila och ev. antiinflammatorisk medicin eller så kunde vi välja att behandla antingen enbart bakknäna eller även kronleden i fram. Problemet var att eftersom Flippan haft fång finns det en liten risk att hon skulle få ett nytt anfall om man behandlar med kortison. Risken var ändå förhållandevis liten eftersom Flippan inte har några tecken på att hon är i riskzonen att få fång just nu, hon är fin i hullet, har bra kondition, visat negativt på två PPID-prov och går just nu inte heller i gräshage. Alternativet var att behandla med IRAP. Både dyrare i grunden och ersätts inte av försäkringsbolaget. Men helt riskfritt med tanke på fången. Så vi valde att köra på det då jag aldrig skulle förlåta mig själv om vi valde kortisonet och det utlöste ett nytt fånganfall. Det var ett enkelt beslut, och det känns så himla bra nu efteråt särskilt att jag valde att kolla upp henne trots att det inte var någon uppenbar hälta eller så. Nu återstår att se resultatet av behandlingen, ni får hålla tummarna! Om tre veckor ska vi tillbaka på återbesök, och fram tills dess ska hon skrittas först för hand en vecka och sedan får jag skritta uppsuttet om jag vill (läs vågar, haha). För er som inte vet vad IRAP är så är det kort förklarat att man tar blod från hästens hals, centrifugerar det för att sedan använda plasman och spruta in i den led som ska behandlas. Flippan fick i båda bakknäna samt kronleden höger fram. Ska bli jättespännande att se resultatet av denna behandling sen!