• Flippan,  Hälsa,  Vardag

    På väg ut ur ide

    Sen ungefär ett par veckor tillbaka har jag varit lite piggare och det känns som att jag börjat vakna ur ide. Våren har varit kall och gjort att smärtan haft ett hårt grepp om mig. Jag trodde ju att det skulle börja vända redan i mars, men nej då. Nu däremot törs jag nog säga att det vänt, jag har fortfarande väldigt ont men det börjar lätta lite då det finns stunder då jag vilar och smärtnivån är lägre, och framförallt känner jag mig piggare & gladare då jag orkar leva lite mer. Dagarna handlar inte länge bara om att härda ut och överleva, så himla skönt!

    Det jobbiga är att jag har så otroligt mycket saker att göra och styra upp. Alltifrån saker som egentligen borde gjorts för flera månader sen till saker som jag kom på häromdagen. Listan är lång i alla fall, det kan jag lova. Och jag måste ta det lugnt så jag inte överanstränger mig och får ett bakslag nu bara för att jag är lite piggare. Måste öka långsamt, oavsett om det är fysisk aktivitet eller mer administration-/kontorsjobb. Känner mig som ett otåligt litet barn, vill bara göra allt NU.

    Idag har vi i alla fall varit på återbesök med Flippan hos veterinären efter att hon behandlades i bakknäna och höger frams kronled med IRAP för fyra veckor sedan. Egentligen hade vi tid förra veckan men det sköts upp till denna vecka. Om man bortser från att Flippan fick ett sår där de rengjorde med spritlösning inför behandlingen, som inte läkt ännu – så är hon friskförklarad! Veterinären var positivt överraskad av hur fint hon rörde sig i bak och tyckte hon rörde sig jättebra där, så det var himla skönt! Även om hon brukar svara bra på behandling så är det ju alltid lite nervöst med återbesök. Höger fram var också okej idag, hon tar inte riktigt ut steget lika mycket där men jag tror det är kvar sen hennes senskada för några år sedan och hon reagerade inte på böjprov idag så veterinären tyckte att vi skulle köra på med igångsättning. Jag ska försöka leta fram nån film från när hon senast var i full tävlingskondition (nog kring hösten 2017) och jämföra med hur hon rör sig nu. Men jag litar faktiskt också på att Flippan säger till om hon har ont, hon brukar vara väldigt tydlig när nåt inte stämmer så.. Vi travade faktiskt en kort sträcka igår kväll när vi red och jag kände skillnad direkt på att hon rörde sig bättre än innan behandlingen! Hon var lite dryg och ville bara stanna och äta gräs så jag tryckte på henne lite extra och det råkade bli trav så jag lät henne trava på en bit, kanske 20 meter, och det kändes helt underbart. Bästa lilla Flippan.

    På tal om Flippan så har vi skrittat uppsuttet ute nästan hela tiden nu sen behandlingen. Bara två pass har vi gjort inne i ridhuset och resten av passen har vi skrittat runt på gården, runt grusvägarna kring stall och ridhus, mellan rasthagarna och runt grässlingan – och Flippan har skött sig jättebra! Nån gång har hon blivit lite taggad men inte gjort nåt värre än att takta några steg här och var. Förutom när hon helt plötsligt blev jätterädd för en transport som stod parkerad bakom ridhuset en kväll, den brukar inte stå där och det hade börjat skymma + att transporten var svart så jag antar att hon kanske trodde det var ett stort hål i vägen eller nåt. Hon blev verkligen rädd på riktigt vilket inte hör till det vanliga utan hon brukar vara rätt chill med omgivningen så. Hon kastade sig och hoppade lite åt sidan då och jag valde att sitta av för att inte riskera en åktur, gick sen in i ridhuset och satt upp igen, men skrittade direkt ut därifrån och fortsatte runt på gården vilket gick super då. Men jag är så glad att det har funkat att skritta utanför ridbanan/ridhuset då det aldrig gått förr utan att det blivit rodeo. Nu är det ju bättre förutsättningar på den här gården än där vi bodde i Trödje, så det hjälper ju också en del förstås. Ska bli spännande att se om vi även kan trava igång ute, hoppas det!

    Även Flippans tänder har blivit fixade idag. Rensat lite foderinpackningar och så inför att hon förhoppningsvis ska kunna äta mer gräs nu under sommaren då det är det bästa grovfodret för tändernas skull. Och för Flippans lycka förstås. Herregud vad man känner sig som en elak matte när hon inte får gå i gräshagen. 🙁 Men det är ju för hennes eget bästa. Nu när hon är friskförklarad och vi ska börja sätta igång träningen så kommer jag börja vänja in henne på gräs igen i alla fall så då kommer hon bli glad. Det kommer bli en väldigt försiktig invänjning, börjar med en halvtimme första dagarna så får vi se hur det går innan vi ökar på tiden successivt.

    Imorgon har vi en spännande dag framför oss – men mer än så säger jag inte nu utan det kommer uppdatering imorgon eller kanske på onsdag beroende på hur jag hinner/orkar med saker. Ni kan ju hålla utkik på Instagram då jag förmodligen uppdaterar snabbare där. 😉

    Man kan verkligen inte klaga på utsikten när man sitter på Flippans rygg och skrittar runt i solnedgången 😍
  • Flippan,  Hästar

    Flippan är behandlad

    Sen jag skrev senast här på bloggen har det varit lite sisådär med både mig och Flippan. Hon var så fin det där ridpasset som Svande fotade på utebanan för några veckor sen, strax därefter skoddes hon och efter det har det varit lite varierande form hos Flippan. Vi har inte ridit jättemycket, och de gånger vi har ridit har jag känt att något inte varit helt okej. Hon har inte känts halt och jag har inte riktigt kunna sätta fingret på vad som är fel. Har saknat lite självbärighet emellanåt och så har hon känts lite stel och stum i munnen som hon aldrig brukar vara annars. Men hon har ändå varit pigg och alltid känts bättre när vi ridit en stunds lösgörande arbete. Vi skulle till veterinären och fixa tänderna nu i maj så jag bokade även in extra tid för att göra en rörelsekoll samtidigt. Så de senaste veckorna har vi tagit det ganska lugnt, jag har velat rida lite för att ändå hålla igång inför detta, men det har blivit ganska få och korta pass där vi anpassat oss helt efter Flippans dagsform. Min känsla har hela tiden varit bakknäna, som ju haft en del problem med förr, men samtidigt har det inte visat sig på samma sätt som då. Vi brukade ha problem med galoppfattningarna, hon vägrade antingen fatta galopp helt eller så fattade hon galopp men började direkt göra bus, sparka bakut, bocka, stegra osv. Nu har det inte varit några som helst problem att fatta galopp, utan det enda som varit där är att hon inte orkat hålla galoppen så långa sträckor vilket ändå inte är så konstigt med tanke på hur lite vi galopperat sen vi började rida efter mina operationer förra sommaren. Jag har också varit lite fundersam på om det kunde vara fången som spökat eftersom problemet började ungefär samtidigt som gräset började växa och bli grönt i hagen. Vi kortade ner tiden hon fick gå i den hagen ganska direkt då och hon har ju varit likadan även efter att hon enbart gått i grushagen nu senaste ca två veckorna. Utöver detta har hon varit spänd i ryggen, längs med hela ryggen vilket inte brukar vara fallet när det är problem med bakknäna. Vi har täckat henne lite extra vilket har hjälpt och hon också alltid varit bättre i ryggen efter att vi ridit. Allt det här har varit väldigt små saker som många kanske inte ens tänkt på, men jag har ju dels känt Flippan så länge och känner henne väldigt väl, plus att jag är väldigt överanalyserande när det kommer till hästarna. Vill alltid ha reda på orsaken till att de beter sig på ett visst sätt oavsett om det är i ridningen eller annat.

    Idag var det alltså dags att åka till veterinären. Det är så skönt att vi kan använda oss av samma veterinär som vi hade i flera års tid när vi bodde uppe i Gävle. Då åkte vi till Thorslunda Gård utanför Tierp, där Flippan var stamkund ett tag och det nästan kändes som att vi bodde där. I alla fall så flyttade Ylva som veterinären heter ner till västkusten nåt år innan vi flyttade och vi lyckades ju lustigt nog hamna bara någon mil ifrån där hon då jobbade så vi har redan varit och fixat tänderna hos henne några gånger. Nu håller hon till på Florian L’s klinik i Kungsbacka dit vi var idag. Superfin anläggning, nytt och fräscht och väl genomtänkt för hältutredningar mm. Vi fick börja med att gå in i ett av behandlingsrummen med Flippan där vet. kände igenom Flippan, sen gick vi ut till ridhuset och kollade hur hon rörde sig. Skritta och trava på rakt hårt underlag, longering i alla gångarter och båda varven och till sist lite försiktiga böjprov där det var något tveksamt. Flippan var lite stel i höger bak vilket syntes främst i galoppen, och tog inte riktigt för sig ordentligt med höger fram. Böjprovet gick ändå bra och det var inga stora reaktioner där. Det var många som kommenterade under dagen att man inte kan tro hon är 25 år, väldigt fräsch och fin för sin ålder är hon lilla Flippan, fortfarande. 😍

    Vi valde att gå vidare och röntga bakknäna och frambenen lågt, samt ultraljuda efter det. Det fanns lite vätska kring bakknäna som kan tyda på lite problem där, men vet. tyckte ändå att det såg bättre ut än hon förväntat sig så det var skönt. Höger fram syntes det också lite just vid kronleden, där har Flippan aldrig haft något tidigare men hon har behandlats för både hov- och kotledsinflammation för många år sedan efter att hon blivit felskodd och var halt på alla fyra. Det var också höger fram hon fick en senskada på för några år sedan då hon fick benet över bommen i transporten, och även höger fram som var värst när hon fick fång förra sommaren. Då det var så små reaktioner fick vi lite olika alternativ av veterinären. Dels kunde vi låta det vara och se om det skulle bli bättre av sig självt med lite vila och ev. antiinflammatorisk medicin eller så kunde vi välja att behandla antingen enbart bakknäna eller även kronleden i fram. Problemet var att eftersom Flippan haft fång finns det en liten risk att hon skulle få ett nytt anfall om man behandlar med kortison. Risken var ändå förhållandevis liten eftersom Flippan inte har några tecken på att hon är i riskzonen att få fång just nu, hon är fin i hullet, har bra kondition, visat negativt på två PPID-prov och går just nu inte heller i gräshage. Alternativet var att behandla med IRAP. Både dyrare i grunden och ersätts inte av försäkringsbolaget. Men helt riskfritt med tanke på fången. Så vi valde att köra på det då jag aldrig skulle förlåta mig själv om vi valde kortisonet och det utlöste ett nytt fånganfall. Det var ett enkelt beslut, och det känns så himla bra nu efteråt särskilt att jag valde att kolla upp henne trots att det inte var någon uppenbar hälta eller så. Nu återstår att se resultatet av behandlingen, ni får hålla tummarna! Om tre veckor ska vi tillbaka på återbesök, och fram tills dess ska hon skrittas först för hand en vecka och sedan får jag skritta uppsuttet om jag vill (läs vågar, haha). För er som inte vet vad IRAP är så är det kort förklarat att man tar blod från hästens hals, centrifugerar det för att sedan använda plasman och spruta in i den led som ska behandlas. Flippan fick i båda bakknäna samt kronleden höger fram. Ska bli jättespännande att se resultatet av denna behandling sen!

  • Vardag

    En dålig vecka

    Jag har haft en svacka igen de senaste dagarna, och det har bara blivit värre och värre för varje dag. Kroppen arbetar verkligen emot mig och vill inte alls som jag. Sovit jättedåligt, visserligen ganska många timmar men med dålig kvalitet hjälper det ju tyvärr inte så mycket. Sen är jag så trött under dagarna att jag har svårt att fokusera på nånting. Kroppen orkar knappt sitta upprätt än mindre få nånting vettigt gjort, blä. Igår kväll lyckades jag i alla fall rida Flippan ett kort joggingpass i ridhuset. Hon var inte på sitt bästa humör så vi fick jobba med lösgjordheten i princip hela passet, på slutet var hon fin och började frusta och slappna av äntligen. Kan nog vara både att vi red lite tuffare i söndags och sen har hon vilat och bara fått några promenader, plus att det är brunsttider nu och hon visar inte sina brunster så mycket annars utan det brukar vara just i ridningen jag märker av det.

    Bjuder på ett gäng bilder från söndagens pass då hon var superfin så länge så hörs vi igen när jag är lite piggare!

%d bloggare gillar detta: