Lyxponnyn

Ps of Sweden High Jump brunt

Ja vad gör man inte för sin älskade lilla lyxponny… Igår hämtade jag ut hennes nya träns i samlingen, från PS of Sweden. Grymt bra träns som Flippan trivts väldigt bra med sedan första gången vi provade det. Jag har haft ett gammalt High Function som jag bytt ut lite delar på för att få mässingsspännen och den fina lackade metallic-nosgrimman som jag älskar. Men nu sist när vi var till Thorslunda kollades hennes tänder för tredje gången i år. Lång historia varför som jag får ta sen. Men kort så har Flippan lite problem med sneda kindtänder som gör att det lätt blir vassa kanter där, och nu hade hon fått sår av nosgrimman innan vi var dit sist. Så där har vi förklaringen på varför hon gapat mer än vanligt senaste tiden. Det var inte mycket men Ylva (veterinären) tyckte att hon skulle ha en nosgrimma som inte trycker där eftersom hennes tänder ser ut som de gör och hon alltid kommer bli lite vass där emellanåt. Helst ska hon ju såklart ridas utan nosgrimma helt vilket väl egentligen skulle funka okej för mig men det är ju inte tillåtet att tävla utan nosgrimma i dressyr. SÅ JÄVLA VÄRDELÖST! Men hur som helst så kände jag inte att det skulle vara en bra lösning att rida utan hemma och använda nosgrimman bara på tävling som Ylva först föreslog, jag vet att Flippan kommer ha för mycket åsikter kring det då så det funkar inte. Hon har ju lite humör damen. 😉 Istället beställde jag alltså detta träns från PS, ett High Jump i brunt storlek cob. Kan passa på att varna för att det är ganska litet i storleken. Flippan brukar ha cob och de flesta träns brukar vara stora på henne speciellt runt nosen, men detta var nästan i minsta laget alltså! Funkar ju absolut så jag kommer inte byta storlek, men det är inte som ett normalt storlek cob utan snarare mot ponny. Provade att rida med det igår och först var Flippan inte helt nöjd, men på slutet var hon riktigt fin! Tror hon kommer trivas med det bara hon vant sig, det sitter ju väldigt annorlunda mot det hon är van vid och hon är lite känslig Flippan, hehe. En riktig liten lyxponny är vad hon är, men det är hon värd världens bästa Flippan. ♥ Ska utvärdera tränset mer sen när vi använt det lite mer!

En väldigt blandad torsdag

Den här dagen har verkligen gått upp och ned som en bergochdalbana. Började med att jag vaknade ur en obehaglig mardröm, det gör jag ganska ofta när jag har såhär ont men det är lika jobbigt varje gång. Kan inte somna om. Så klev upp strax efter 6 imorse men hade för ont för att följa med ut till stallet så satte på mig mitt Back on Track-bälte och satte mig vid datorn en stund och kollade på Youtube-klipp. En av mina favoritsysslor för att dämpa ångesten…

Sen åt vi frukost när Svande kom in från stallet och pratade lite om vad vi skulle göra under dagen. Har den här jävla grejen hängandes över mig som verkligen måste läggas massa tid & energi på nu ett tag framöver. Så jävla jobbigt är det och jag hatar att jag ens behöver göra det. Helt värdelöst hur detta samhälle fungerar. Så lagom tills jag började må lite bättre skulle jag ta tag i den där skiten nån timme… Men vi tog en paus och åkte och badade med Leija, och jag solade medan Svande gömde sig i skuggan. 😉 Det var riktigt skönt och jag kunde koppla bort de värsta tankarna större delen av tiden i alla fall. Leija är så rolig när hon badar och leker vid vattnet så det blir ju en del skratt åt henne, haha. Hon älskar verkligen att bada. Nästa gång ska jag filma. Mycket filmer på g här, men jag kommer nog spara på dem tills jag har tid att köra igång min Youtube-kanal lite mer regelbundet och planerat.

Väl hemma igen var det bara att ta tag i den där jobbiga skiten igen. Jag lyckades väl ganska bra med det tyckte jag. Svande fixade lunch under tiden och när vi skulle sätta och äta den fick jag en panikångestattack när jag ätit halva tallriken typ… Vi som dukat upp och satt oss ute, så fick jag springa in och lägga mig på sängen medan jag försökte lugna ner mig, ja det blev inte riktigt som planerat. Nej ska inte skriva mer om det nu för då får jag panik igen känner jag.

Gick ut till stallet sen för det är ju trots allt den bästa medicinen för själen. Dessa underbara hästar alltså. ♥ Red först fina Mauritius idag, och han var verkligen superfin idag. Det finns alltid saker att jobba på så är det ju, särskilt när man är perfektionist och dressyrnörd. 😉 Men han var så duktig idag och fick mig att glömma alla tråkigheter för en stund. Efter honom red jag Flippan och hon fick gå ut en sväng idag. Vi har en äng bortanför alla hagar där det går som en stig längs kanten som jag red fram och tillbaka på i både trav och galopp (och skrittpauser såklart). Flippan var seg på vägen bort men jättepigg på vägen hem men jag vågade mig faktiskt på att galoppera på vägen hemåt också och hon höll sig på mattan! Svande stod bakom kameran och tog några fina bilder. Så dagen avslutades bra ändå även om de jobbiga känslorna kommer tillbaka så fort jag kommer in igen.. Ska försöka koppla bort det nu en stund så jag kanske får sova lite sen i alla fall.

Här kommer några bilder från dagen.

_DSC0030_960_DSC0122_960 _DSC0126_960 _DSC0127_960 _DSC0130_960 _DSC0133_960 _DSC0134_960 _DSC0135_960 _DSC0304_960 _DSC0312_960 _DSC0362_960 _DSC0370_960 _DSC0371_960 _DSC0372_960 _DSC0392_960 _DSC0415_960 _DSC0117_960_DSC0442_960 _DSC0452_960 _DSC0019_960 _DSC0257_960 _DSC0352_960 _DSC0361_960 _DSC0424_960

Det är lite mycket nu

Oftast när jag skriver så är det massa tråkiga saker som händer… Men nu är det faktiskt inte bara tråkiga saker utan mycket roligt som händer! Jag har haft några sämre dagar med smärtan men ändå klarat av att rida flera hästar varje dag och det är helt klart den bästa medicinen. Har nästan alltid mindre ont när jag sitter av än jag hade innan. Att jag sen dessutom tycker det är det absolut roligaste som finns att rida gör ju inte att jag mår sämre direkt 😉

Jobbar lite med mitt företag och har så många idéer och projekt som ska genomföras… Borde ta tag i mina studier men vi får se hur det blir med det då jag inte riktigt finner tid eller ork till det just nu. Utöver det är det några mindre roliga saker varav en är väldigt viktig men också extremt jobbig rent psykiskt. Det suger all energi ur mig och ger mig massa ångest och panik… Men MÅSTE göras bara. Så det är nog väldigt tur att jag fått rida så mycket senaste tiden så jag kan fokusera på annat några stunder varje dag i alla fall.

Min Instagram har laggat både igår och idag så jag har inte kunnat lägga upp nåt där heller, annars är det ett tips till er som vill följa mig & Flippan att kolla där bara jag lyckas få ordning på det.

Här är en av de hästarna jag rider nu, visst är hon fin? 😀 Kakan kallas hon och är världens snällaste häst. Har bara ridit henne några gånger än men vi gör framsteg varje pass och hon är så positiv och kämpar hela tiden.

_DSC0369_960

Ja sen har jag ett ton inlägg att skriva här känns det som och dagarna bara flyger förbi och jag glömmer bort att blogga. Eller så hinner/orkar jag bara inte men det är så frustrerande när jag har massor med inspiration egentligen. Men måste fokusera på det som är viktigast just nu och det är tyvärr inte bloggen. Ska försöka få undan en del så kanske jag kan köra igång mer ordentligt i augusti som jag skrev för ett tag sen.

Godnatt ♥

Leija är en tjockis

Så, nu är vi hemma från utställningen och jag ska strax gå ut och rida några hästar men först måste jag ju berätta för er hur det gick med Leija idag! Vi var där i väldigt god tid och fick sitta och vänta väldigt länge, kändes som det tog extra lång tid idag men jag har inte så stor erfarenhet av utställningar heller så vet inte. Leija har skött sig superbra hela tiden, jag är lite chockad att hon är så lugn trots massor med hundar och människor runtomkring. Det var svårt att visa henne idag då hon mest ville nosa i marken och inte hade så mycket fokus på mig som hon brukar. Men vi har ju inte tränat särskilt mycket på detta heller så jag tycker hon är så himla duktig. Stå-kommandot behöver vi befästa och så behöver vi träna lite på att springa fint, även om hon springer fint för det mesta även nu. 🙂 Hon var jättegullig och superduktig i alla fall tycker jag! Det kom som en chock när domaren ropade ”excellent” när hon bedömt Leija, det är det högsta betyget de kan få. Så en röd rosett med hem blev det. Hon gick inte vidare sen och jag tror det beror till största delen på att hon var lite i överhull idag. Lite komiskt att hon var för smal förra året vi ställde ut henne och i år var hon istället för tjock, haha. Vi har varit så rädda att hon skulle bli så smal igen som hon var förra året så vi har nog gett henne lite väl mycket mat… Så nu får vi ge lite mindre mat så kanske vi kan åka iväg på nån mer utställning framöver.

_DSC0130_1500
Leija nummer två från vänster :)
_DSC0691_1500
Fin rosett fick vi med oss hem :D

_DSC0451_1500 _DSC0459_1500 _DSC0638_1500

En härlig lördag

Som kanske inte började så härligt visserligen eftersom jag inte somnade förrän typ klockan fem i morse. Det är lite sjukt det där när man lever med smärta dagligen. Det är svårt att somna för att man har ont och ibland mer eller mindre ångest och deppighet dessutom som ju såklart inte gör det lättare att somna. När man som mig dessutom har en hjärna som inte kan sluta tänka och överanalysera precis allting så blir det ännu svårare att somna. På kvällen. På dagarna är jag ofta så sjukt trött att jag somnar, till och med när jag sitter vid skrivbordet framför datorn liksom… Då är jag en sån människa som aldrig någonsin somnat framför en film eller kunnat somna mitt på dagen tidigare i livet… Men det har verkligen förändrats sedan jag fick problem med höfterna. Hur som helst så kämpar jag verkligen varje dag för att hålla mig vaken under dagarna eftersom det annars blir ännu svårare än vanligt att somna på kvällen. Hade fått in rätt bra sovrutiner i våras men nu har jag haft en dipp i flera veckor så måste verkligen ta tag i det. Behöver verkligen sova mer och framförallt bättre, för min kropps skull. Klev upp runt elva tror jag och Svande fixade omelett till brunch åt oss båda och vi tog det lugnt. Jag fixade med lite bilder och så.

_DSC0306_1500

Senare kom min lillasyster ut hit och hälsade på hela kvällen så det var jätteroligt och mysigt. Vi tog med Leijas nya agilityhinder ner till Flippans sommarhage och invigde dem ordentligt, så sjukt roligt. Alltså Leija är ju något alldeles speciellt hon. Våran lilla legend (hennes kennelnamn är Caci’s I’m a Legend). 😀 Kolla in min Instagram så fattar ni vad jag menar… 😉 Vi skrattade så vi grät alla tre tror jag. Det var jag, Svande och Johanna som var med. Har lite bilder och mer film att visa er sen men jag hinner inte nu. Imorgon är det utställning med Leija!

Jag red Flippan när Johanna åkt hem så det blev ett rätt sent ridpass idag. Men ett väldigt bra ridpass! Flippan kändes jättefin och vi tog faktiskt till och med några skutt över två jättesmå krysshinder som stod på ridbanan. Flippan tyckte det var sååå roligt! Jag kommer nog inte våga låta henne hoppa särskilt ofta och absolut inga höga höjder men att kunna variera arbetet på banan lite är ju väldigt bra så ska försöka lägga in lite markarbete försiktigt nu framöver i alla fall. Vi red lite mer dressyrigt efter skutten också. Lite förvänd galopp och så red vi några mindre volter i galopp där jag samlade henne lite mer och hon var så duktig. Red lite skolor och längningar i traven sen avslutade vi.

Så när jag väl tagit mig upp idag har det varit en rätt härlig dag ändå. 🙂 Hoppas ni haft en bra dag!

2016-07-16 Flippan

10 månader senare…

Den 21 september 2015 kom Flippan in från hagen och såg ut såhär på vänster fram:

2015-09-21 14.21.53_960

En liten knöl baktill på kotan. En liten hälta syntes vid longering och när vi var in till kliniken ett par dagar senare visade det sig vara blödningar i ligamenten som går från kotan ner till hoven på sidorna liksom, minns inte vad de heter. Knölen var troligtvis ledvätska och hon fick en kortisoninjektion där, plus shockwave-behandling på ligamenten. Redan efter första behandlingen var hon ohalt men en lång konvalescens väntade under vintern med regelbundna shockwave-behandlingar och senare försiktig igångsättning. Under våren fick hon problem med hoven ett par gånger så igångsättningen drog ut på tiden men nu har hon varit igång i ca 1,5 månad och idag var vi på det sista ultraljudet där det konstaterades att skadan är HELT LÄKT. 😀 10 månader har det tagit, men äntligen så är det bara att köra på som vanligt! Berättar om tänderna i ett eget inlägg under helgen.