-
Jag ska vara ärlig
Den största anledningen att jag har svårt att få till bloggandet är inte hur jag mår, utan att jag inte vågar skriva som vanligt på grund av att det finns ett antal människor som vill förstöra för oss och inte vill oss väl. Det gör att jag måste tänka efter extremt noga vad jag kan och vill dela med mig av här och inte. Och det gör att det blir en så stor grej av det varje gång jag vill skriva ett inlägg, så då låter jag hellre bli. Jag klarar inte riktigt av att hålla mig opersonlig och bara skriva ytligt och utan känslor och personliga tankar kring saker och ting.
Så antingen ska jag strunta i dessa elaka människor och bara skriva precis som jag vill och känner ändå, precis som jag brukade göra förr. Självklart tänker man ju alltid på vad man delar med sig och väljer bort vissa delar av livet eller lägger mer fokus på annat, men som det är nu har jag känt mig väldigt blockerad att skriva överhuvudtaget för att det är så mycket som blir svårt att avgöra om folk kan använda det jag skriver till något som kan påverka oss negativt.
Eller så ska jag bara lägga ner och strunta i att blogga helt och hållet? Ett alternativ är såklart också att sätta lösenord på bloggen, men då försvinner lite av syftet med bloggandet för mig känner jag eftersom jag gärna vill nå ut till fler och både inspirera och motivera gällande att leva med kroniska sjukdomar, och att sprida kunskap och inspirera hästmänniskor på olika vis, bland annat.
Egentligen är det ett enkelt beslut då jag såklart skulle vilja strunta i folk och bara skriva på så som jag vill. Jag har alltid varit en sån person som gått min egen väg och sagt vad jag tycker även om jag vet att andra inte håller med, inte följt strömmen eller brytt mig om vad andra tycker. Jag har levt efter mottot att vill man så kan man så länge jag kan minnas, ända tills jag blev sjuk. Nu räcker inte viljan längre. Varje dag är en kamp och hur mycket jag än pushar och gör för mycket mot vad kroppen egentligen klarar av, så känner jag mig konstant värdelös och som att inget jag gör duger eller räcker till.
- Okategoriserade
Fredag
Jag har hållit igång rätt mycket (för att vara mig, särskilt såhär pass kort tid efter operationen i maj) den här veckan och det har gått över förväntan! Det går verkligen upp och ned med hur mycket jag orkar men nu har jag vågat prova köra på lite lite mer. Vila emellan, variera vad jag gör och vila korta stunder hela tiden har funkat bra dessa dagar. Vi har fått mycket bra gjort när pappa var här, så det går framåt med att göra iordning och greja här. Ska berätta mer om stallet nån gång längre fram, visa lite nya bilder och kanske skriva om hur rutinerna ser ut och så. Vet att många brukar tycka det är kul att se hur det ser ut och funkar i andra stall, så tänkte det kan vara kul framöver särskilt nu när vi börjar få den strukturen vi vill ha.
Lite kortfattat om veckan hittills. Jag har visat pappa runt och gått igenom saker som behöver fixas, hjälpt till med lite småfix som att sätta upp nya små skyltar. Jag har även påbörjat harvning av vinterhagarna, sladdat ridhuset och utebanan ett par gånger, fodrat hästarna lunch nästan alla dagar, följt med ut på morgonen och släppt ut både Flippan och några hästar till. Jag längtar tills jag orkar följa med ut oftare på morgnarna, det är verkligen helt underbart att börja dagen i stallet. Det har även blivit ett läkarbesök på vårdcentralen med nya blodprover, ingen klarhet än i varför mina värden är uppåt väggarna men jag ska försöka få tag på läkaren på endokrinmottagningen nästa vecka. Veterinären har varit ut till Flippan och tagit prov för PPID, tror att svaret skulle komma idag så vi håller tummarna att det visar negativt men oavsett vad blir det skönt att få ett svar på det. Flippan är verkligen inte nöjd med att inte få äta gräs, stackarn. Finns inget hon älskar i livet mer än gräs, eller ja, det skulle vara Hestekraft då kanske. Vi hann med ett restaurangbesök med pappa också, det blev en ny (för oss) restaurang inne i Falkenberg som heter Hermans. Där åt jag en jättegod vegetarisk burgare gjord av mestadels rödbetor tror jag. Smarrigt! Justja, jag och pappa var till Gekås i Ullared en snabbis i tisdags också, fy fan vad mycket folk det är där jämt. De har en del bra och fina grejer där i alla fall men jag orkar inte riktigt gå och titta ordentligt utan det blir att fokusera på sånt man vet man behöver. Pappa skulle ha ett par gummistövlar inför tvätten av stallet, men när vi var nästan framme vid kassan insåg vi att han glömt att ens kolla efter gummistövlar. 😂 Jag hittade en liten handväska som passar perfekt till lilla filofaxen jag har som plånbok, lite saker till stallet som små och stora verktyg/redskap och lite ridkläder – ska försöka ta bilder och visa vad jag köpte nån dag. Idag har jag äntligen ridit Flippan igen också, vi har inte ridit en enda gång sen förra helgen då vi red på lekplatsen så det var verkligen på tiden. Vi red på utebanan och jobbade i skritt och trav med övergångar och tempoväxlingar som vanligt. Idag fick det bli ett kortare pass eftersom hon vilat så många dagar. Vi skrittade av på stigen bredvid beteshagarna och Flippan skötte sig hela vägen.
Nu ska jag försöka jobba lite på kontoret, det är både administrativt stalljobb som behöver göras och ordrar från Etsy som ska göras klart så de kan skickas.
Hoppas ni får en fin helg så hörs vi snart igen!
-
Vecka 38
Just nu tycker jag det är väldigt svårt att få till bloggandet, men jag är inte beredd att ge upp än. Det får bli lite oregelbunden uppdatering ett tag tills jag kommit in i det bättre. Har haft lite strul med webbhotellet också som skapat problem, men det ska förhoppningsvis var löst nu.
Innan vi går in på denna vecka ska jag uppdatera om förra veckans ridpass. På måndagen red vi ju på utebanan som jag skrev om då. Sen red vi igen på onsdagen, men då i ridhuset. Flippan kändes fin då också och det börjar märkas att hon kommer igång mer och mer i kroppen vilket gör att vi kan variera tempot mer utan att tappa bärighet och lösgjordheten. Jag har inte vågat galoppera mer uppsuttet trots att hon såg fin ut när jag longerade, men snart är det nog dags att testa igen annars kommer det bara bli en större tröskel att ta sig över.
I lördags red vi ett pass på lekplatsen igen och husse var med och fotade! Det blev ett ganska kort pass eftersom Flippan jobbar på rätt bra och lyfter på benen mer än vanligt även om gräset inte är särskilt högt. Hon trivs där ute i alla fall, hon blir både piggare och känns väldigt nöjd med att ha gräset under hovarna. Även om hon såklart helst av allt bara vill äta det..
Haha, bilden ovan är från när vi var klara och jag släppte ut tygeln för att skritta av. Det gäller att passa på sa Flippan. 😉
Jag kände mig lite bättre i kroppen efter ridningen, men har mått lite sisådär hela förra veckan och försökte ta det lugnt i helgen. Nu har min pappa kommit hit och ska hjälpa oss lite med saker på gården som behövs fixas och göras iordning. Så jag ville vara utvilad så gott det går i alla fall så jag åtminstone orkar vara med och visa lite vad som behövs göras och så.
Nu ska jag planera veckan innan det är dags för lunchfodring i stallet.
Det kommer fler bilder från passet på lekplatsen senare, men här är ett par stycken i alla fall.
