Nattliga tankar

Det går ju så bra för mig att blogga nu känner jag… Eller inte. Jag sov inte en blund natten till fredag utan var uppe hela natten sen följde jag med Svande ut till stallet och släppte ut Flippan. Försökte hålla mig vaken men fick lägga mig och sov några timmar under förmiddan. Sen var det inte mycket tid över innan jag skulle på fysioterapi inne i stan och vi åkte till återvinningen och slängde massa skräp. Organiserat en hel del uppe på loftet så nu finns det plats för höt som ska hämtas imorgon. Inte hunnit med att sitta vid datorn så därför blev det ingen vidare uppdatering här. Men jag vill alltid mer än jag orkar så det är ju som det är.

Red inte Flippan något idag heller, hon var lite tjock men framförallt varm i höger fram imorse och det var likadant på kvällen trots att hon varit lindad hela dagen. Svande sprang lite med henne i ridhuset och jag tittade/filmade, tyvärr såg hon inte fräsch ut idag heller så det blir ingen igångsättning för henne nu i alla fall. Funderar på om hon dragit på sig nåt i hagen de senaste dagarna för benet har inte sett ut/känts såhär alls under tiden efter skadan. Vi ringer veterinären på måndag och rådgör + bokar ny tid, lutar ändå åt att vi tar ut samma veterinär igen för att vi ska slippa ut och åka med Flippan i onödan. Inte jättekul att köra när det är busväder med en häst som kan få panik i transporten, och dessutom är det svårt att hitta en transport att hyra som hon trivs att åka i OCH som har dubbdäck… Så det känns bättre att ta ut samma veterinär igen, hoppas att hon kan hitta något då och att det inte är allvarligt. Känns så tråkigt. 🙁

Jag vill ju verkligen inte att det ska vara såhär mycket negativt på bloggen, men vad ska jag göra.. Kan inte rå för att mitt liv ser ut som det gör och jag vill inte heller låtsas som att allt är bra när det inte är det. Igår tog jag mig knappt runt affären när vi var och handlade för att höfterna högg nåt fruktansvärt och det gjorde såååå ont. :'( Kravlade mig fram med hjälp av kundvagnen så jag lyckades ta mig runt. Typiskt att det kom när vi var längst in i affären också, inte så det kunde börjat hugga innan så jag kunde suttit utanför och väntat istället. Jag tror knappt någon ens kan föreställa sig hur det är att leva mitt liv och med den smärtan jag har. Ändå tar vissa sig friheten att döma. Livet är tufft, men hur många käftsmällar jag än får så ger jag aldrig upp. What doesn’t kill you make you stronger heter det ju. Jävlar vad stark jag börjar bli nu kan jag ju säga. 😉 

Det här med att sova på natten är ju inte min starka sida, så nu ska jag sätta mig och klottra ner lite idéer och planer så kanske jag förhoppningsvis kan sova om inte alltför många timmar lite senare.

_dsc9313_1200

Tacksam för allt det bra jag har i livet. Men ständigt kämpande för att hålla mig ovan vattenytan, varje dag är en kamp. Men jag slutar aldrig kämpa ♥

Kommentera