Mål för Mars

Några konkreta mål för mars som jag tänkte dela med mig av till er kommer här.

Blogga minst 3 inlägg/dag hela mars. VARJE DAG. För att hålla detta mål måste jag se till att skriva ett gäng inlägg att tidsinställa så det kommer jag ägna de kommande dagarna åt. Sen hoppas jag att Flippan kan ridas som vanligt ca 4-5 dagar/vecka och det då blir inlägg om ridpassen dessa dagar. Ska även ta tag i att börja skriva mer om dressyren, mina tankar kring träning av häst och sporten i sig. Det är något jag tänkt på länge och har mycket idéer kring så det gäller bara att jag sätter mig ner och faktiskt skriver inläggen!

Svara på kommentarer dagligen. Både på bloggen och Instagram ska jag se till att avsätta lite tid varje dag för att svara på eventuella kommentarer och även kika in och kommentera tillbaka på era bloggar. Undantag får vara de dagar jag mår riktigt dåligt men oftast så är jag nog tillräckligt pigg för att svara på era kommentarer i alla fall. Det ger mig så himla mycket att ni kommenterar och gillar det jag gör, jag blir verkligen glad för det och vill bli bättre på att visa er min tacksamhet helt enkelt. ♥

Dra ner ytterligare på min sockerkonsumtion. Jag lyckades hålla mig hyfsat till planen för februari, men planen var lite för brant mot slutet.. Nu har jag skrivit ner antal gram godis/socker jag äter per dag och trappar ner det successivt ännu mer under mars. Förhoppningen är att jag ska klara mig flera dagar/vecka utan innan månaden är slut. Fortsättning följer 😉

Redigera de filmmaterial jag redan har för att kunna lägga upp fler videos på Youtube. Helst två videos i veckan men förmodligen blir det en/vecka under mars så ökar jag på det senare när det blir varmare och roligare väder ute så jag orkar vara ute och filma lite. Nu klarar jag verkligen inte av att vara ute/stå på benen mer än jag absolut måste, tyvärr. Men som sagt så har jag en del material som jag hoppas kunna använda att göra videos av, plus att Svande kanske kan filma något ridpass då och då. Måste ju göra en ridpass-video med voiceover snart känner jag!

Förbereda för att dra igång mitt företag mer. Jag har en ganska lång To do-lista över saker som ska göras relaterat till mitt företag och jag har börjat prioritera och planera ut hur jag ska lägga upp allting framöver. Har ju så mycket idéer och planer så måste verkligen se till att strukturera upp det en del. Känns så himla kul nu med nya datorn och jag hoppas hoppas att kroppen blir bättre när det blir varmare ute så att jag orkar genomföra mina planer sen. 😀

Sälja av saker. Jag har tyvärr inte fått så mycket napp på min bloppis (som ni hittar här), så jag kommer börja lägga ut saker på Tradera istället. Det kostar ju lite men är smidigast att sälja där tycker jag så det får vara värt de få kronor det kostar i provision till Tradera. Behöver verkligen alla pengar in som går…

Utöver detta (som om inte dessa mål vore nog liksom…) så har jag lite andra mer personliga och/eller flummiga mål att jobba på i mars. Så jag har att göra, minst sagt. Men jag nöjer mig om jag gör så gott jag kan, vet ju att kroppen har en viss förmåga att förstöra ganska mycket för mig men jag ska verkligen kämpa. Vill att det här ska bli det bästa året på länge. Och det känns som att det finns potential i 2017. Så nu kör vi nästa växel! 💪

 

Flippans skadehistorik – Del 1

Det var ett tag sen nu, sen jag sa att jag skulle göra en liten bloggserie och berätta om Flippans skador, men nu är det äntligen dags och det här blir alltså det första inlägget i serien. Hoppas ni tycker det är intressant och att det uppskattas. Bara att fråga om det är något ni undrar.

Vissa kanske funderar varför jag vill skriva om Flippans skador och se tillbaka på allt tråkigt som varit, men det finns flera anledningar bakom. Dels så har jag inga problem med att dela med mig av sanningen om skadorna, Flippan ska vara kvar i min ägo resten av sitt liv och det skadar alltså inte hennes framtid på något vis. Har man en häst som man vet att man kanske kommer att sälja i framtiden vill man troligtvis inte dela med sig av precis allt, även om det såklart är bättre att vara ärlig med en ev köpare. Sen så vill jag förklara lite varför Flippan varit skadad så mycket för min egen skull, ibland blir jag ledsen och undrar om (eller hör att) folk tror att jag missköter eller rider henne fel och att det skulle vara därför hon varit skadad till och från de senaste åren. Men när ni läst alla inlägg i denna serie kommer ni förhoppningsvis förstå att så inte är fallet. Menar absolut inte att jag inte gjort några fel eller misstag, det gör alla, och jag kommer såklart även skriva om det. Däremot har vi haft extremt mycket otur och många gånger har det känts så orättvist. Men jag har lärt mig väldigt mycket och det är jag tacksam för.

När jag hade Flippan första gången var hon aldrig skadad eller halt, bortsett från ett sömstick men där hon var ohalt efter bara ett par dagar så det räknas ju knappt. 😉 Inte heller andra gången. Det enda var att hon hade en extremt liten reaktion vid böjprovet på besiktningen när jag sålde henne 2010, men jag återkommer till det.

I slutet av september 2012 köpte jag tillbaka Flippan sista gången. Då gick hon igenom besiktningen utan några som helst problem. Jag valde att anlita en hovslagare som stallägaren använde, men eftersom hon såg ut som hon gått typ 10 veckor redan 4 veckor efter den skoningen var jag tvungen att byta till någon bättre. Letade mycket och var bara intresserade av de som hade utbildning. Fick mycket tips och en del varningar men det slutade med att jag använde en hovslagare som påstod sig vara utbildad och tog betalt därefter. Ungefär denna tidsperiod kraschade jag totalt och var riktigt på botten med mina höfter, kunde knappt gå och låg mest och sov hela dagarna, jag hade i princip gått in i väggen och mådde riktigt dåligt. Som tur är hade jag Svande som hjälpte mig mycket med Flippan, precis som han fortfarande gör även om jag var mer envis då och körde på om och om igen och gjorde saker jag egentligen inte orkade så jag kraschade med jämna mellanrum hela den vintern 2012-2013. Vi stod då i ett stall som inte hade någon stallgång att ställa upp hästen på. När vi flyttade henne till ett annat stall i mitten på februari skulle jag börja sätta igång henne mer då vi hade nära till ridhus i nya stallet. Men jag kände ganska snart att hon inte var helt som hon skulle, hon var trippig och spänd vid ridning och reagerade ganska mycket när man kände igenom ryggen. Jag hade ute några olika equiterapeuter, varav den sista var Ingebjörn Öyhus från Tierp. Han var ute två eller tre gånger utan att Flippan blev bättre så han rekommenderade oss att åka till veterinär och kolla upp henne då han misstänkte något med bakknäna eller höften.

Vi åkte till kliniken han har i Tierp, Thorslunda Gård Vetteam. Då jobbade Arne Lindholm och Ylva Lindberg som veterinärer där, båda två väldigt duktiga och Arne var den som startade upp Mälarkliniken om jag inte minns fel. Där konstaterades att Flippan hade inflammationer i båda bakknäna och behandlades där. Hon markerade även på höger fram men det behandlades inte då de ville hålla sig till bakknäna första behandlingen. Innan vi åkte till kliniken den här gången så hade vi åkt till en ny hovslagare och skott om henne då jag upptäckt att den gamla skoningen såg riktigt illa ut. Det var snett, trångt och inte alls bra skoning av den tidigare hovslagaren så jag kände att det var lite akut att sko om särskilt innan vi åkte till veterinären. Flippan hade haft 3×0 och 4×0 på skorna trots att hon egentligen ska ha 2×0 runt om… Så ja hon var rätt trångskodd. Dessutom var vänster fram helt sned, om man stod framför och tittade så skiljde det typ en centimeter mellan insidan och utsidan av hoven, vilket ju gör att vinklarna i hela benet blir knas. Inte konstigt att hon var halt! En stor anledning att jag inte sett detta innan var alltså att vi inte haft någon plan yta att ställa upp henne på i det förra stallet, men också att jag mådde så dåligt själv så jag hade svårt att se alla detaljer.

Vid återbesöket två veckor senare markerade hon båda fram och det var lite kvar vänster bak. När de bedövade höger fram blev hon mer halt vänster fram så diagnosen blev inflammationer i båda hovleder fram + höger framknä.

Teorin bakom dessa hältor var alltså att hon skotts fel och därför först överbelastat höger fram för att avlasta det sneda vänster fram. Och att hon därefter belastat mer och mer i bak för att avlasta hältorna i fram. Och en häst som är halt på alla fyra är ingen höjdare, man ser ju liksom inte ojämnheten i rörelserna på samma vis som om de är halta bara på ett ben. Så även om jag kände mig så dum och blind som inte sett detta innan förstår i efterhand hur svårt det var att se, det syntes ju inte ordentligt förrän hon bedövades på ena sidan, alltså ena bakknät eller som vid andra tillfället ena hovleden. Och jag märkte ju att något var fel och kollade upp det innan det blev värre. Hon hade trots allt bara markeringar och 1-gradiga hältor vid dessa tillfällen, så det hade ju kunnat vara värre.

Vid tredje återbesöket var hon frisk och fräsch igen och fick sättas igång!

Sammanfattningsvis vill jag poängtera vikten av att anlita en bra hovslagare. Det är så otroligt viktigt och även om jag tyckte att jag var noga i mitt val så visade det sig inte alls vara så bra. Jag litade på att hovslagaren sa att denne var utbildad men har fått höra i efterhand att så inte alls är fallet och jag har hört många skräckhistorier kring just den hovslagaren som verkar sko hästar så de blir halta till höger och vänster. Så himla tråkigt. Jag har anmält hovslagaren dels till Allmänna Reklamationsnämnden och dels till Jordbruksverket. Fick efter många månader till slut tillbaka pengarna för den sista skoningen (hon skodde Flippan totalt tre gånger) med hjälp av ARN. Jordbruksverket var dock inte alls till hjälp utan hänvisade mig till att göra en polisanmälan, men att det förmodligen inte skulle leda någonvart. Jag tycker det är fruktansvärt att en så dålig hovslagare som skor så många hästar så de blir halta får fortsätta sko. Men det skulle jag kunna skriva ett helt inlägg om så jag stannar vid detta. (Vill ni veta vilken hovslagare det är så kan ni höra av er så berättar jag, men de flesta som bor här i närheten vet nog vem jag pratar om…).

Jag försöker fundera om det är något mer jag vill skriva i detta inlägg men kommer inte på något just nu så slänger in lite bilder. Har ni några frågor så är det bara att kommentera så ser jag till att svara antingen direkt i kommentarsfältet eller i ett eget inlägg om det behövs.

Här ser ni hur sned vänster fram är, hoven är MYCKET lägre på insidan än utsidan..
Och här syns det lite hur trångskodd hon var, det finns ingen som helst extra plats i skon utan den ligger kant i kant och till och med lite innanför på vissa ställen.
Jämförelsebild med den gamla hovslagarens skoning till vänster och den nya som skodde innan veterinärbesöket till höger.
Kan ha varit denna ridtur som jag fick tugga grus… En av de första dagarna vi skrittade uppsuttet. Vårkänslor i luften och rådjur som hoppade ut mitt framför näsan blev lite för mycket för lilla Flippan. Men det är faktiskt enda gången jag ramlat av henne sen jag köpte tillbaka henne sista gången. 😉 Tror hon fattade då att matte inte är samma rodeoryttare nu som förr i tiden, haha.

Sen blev det till att skritta på banan istället… Varvat med promenader och tömkörning ute på raka spår.