Tandkontroll – check

Som rubriken avslöjar har Flippan fått sina tänder kollade idag. Det var dags då de kollades senast i juli förra året och då hade hon en liten foderinpackning och lite karies så därför skulle hon kollas igen nu. Det såg ändå ganska bra ut tyckte veterinären, det var lite smågrejer här och var men väldigt lite. En pytte-inpackning, lite karies och nån lite småvass kant på ett par ställen. Flippan fick tre doser med lugnande innan hon var tillräckligt trött idag, haha. Så blir det när man vilat flera dagar… Känns skönt att ha detta gjort nu i alla fall. Och det fanns inga som helst tecken på några slitningar efter bett eller nosgrimma så det var ju väldigt skönt. Hon brukar ju inte ha det heller men det var på grund av hennes tänder vi bytte till High Jump-tränset i somras och använder ju nästan uteslutande det när hon inte går på bettlöst. Så det kan vi fortsätta med.

Sen fick hon vaccination mot hästinfluensa och stelkramp samt en B-vitaminspruta. Så nu får hon väl ta det lite lugnt närmsta dagarna men jag tänkte försöka rida lite försiktigt i helgen när Svande kan vara med. Hoppas verkligen att hon kan tagga ner lite så vi kan rida som vanligt sen, det har verkligen känts jobbigt senaste dagarna när jag inte ens kan rida min egen häst. 🙁 Vi måste lösa det här jag och Flippan så vi kan träna och ha kul tillsammans.

Bilder från i söndags och tankar om livet

Ja några bilder hann det faktiskt bli i söndags trots att ridpasset slutade så dåligt… Hon var ju väldigt fin när hon skötte sig.

Jag är lite (läs väldigt) uppgiven just nu. Igår måndag blev det ingen ridning, jag försökte inte ens. Idag tisdag (fast det är onsdag nu egentligen men jag har inte lagt mig än) så gjorde jag iordning Flippan för ett ridpass och gick ner till ridhuset. Hon var lugn på vägen ner men i ridhuset var det två andra hästar varav den ena longerades, något Flippan inte brukar bry sig om. Men idag var det katastrof tydligen för hon spände till, tokladdade och började flyga omkring och resa sig och galoppera runt mig så fort vi kom in där. Jag funderade några sekunder men insåg snabbt att det inte ens var någon idé att försöka sitta upp. Så vi gick upp till stallet igen, Flippan tokladdad och taktade hela vägen upp… Bytte sadeln mot longergjord och gick ner igen. Då var hon lugn igen. Svande gick med henne ca 25 minuter men jag kände inte jag orkade longera och när det dessutom kom fler hästar och var troligt att det skulle komma ännu fler kändes det onödigt bara att ens försöka. Så det var bara att gå upp till stallet igen. Hon fick ju en promenad i alla fall. Och jag satt på läktaren och frös höfterna av mig. 🙁 Orkade inte ens ta hand om Flippan efteråt så det fick Svande göra, jag gick direkt in och bröt ihop totalt när jag klev innanför dörren. Jag orkar inte med mitt liv, jag bara orkar inte mer motgångar nu. Om bara någonting kunde få gå bra nån gång, om bara jag kunde få något tillbaka för allt kämpande. Det är så fruktansvärt att må såhär, som om det inte räcker med smärtan så ska jag köras ner psykiskt hela tiden också. Går sönder inifrån och ut. Vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra för att ta mig ur den här ständigt snurrande onda spiralen som suger ner mig så fort jag börjar ta mig upp. Förbannade jävla skitliv vad jag är less på detta nu. Ledsen att jag spyr ur mig allt här också, men samtidigt vill jag vara ärlig och inte låtsas att allt är bra eller ens i närheten av okej när allt bara rasar omkring mig, och kanske framförallt inom mig. Fånge i min egen kropp.