Glädjetårar och tacksamhet

Det var så otroligt roligt att tävla igår. Ända fram tills vi satt i bilen och var på väg hade jag svårt att fatta att det var på riktigt. Men då började det sjunka in och det började kännas lite pirrigt, trodde jag skulle bli mer nervös eftersom det dessutom var någon annans häst jag skulle tävla – och vi har inte hunnit träna sådär supermycket inför den här starten direkt. Men jag var mest taggad och fokuserad, och jag älskar verkligen att vara på tävling, att rida och att verkligen göra mitt allra bästa oavsett vad som händer.

_dsc8840_1200 _dsc8946_1200

På framridningen var Mauritius superfin, inte spänd alls utan helt med mig och med fin bjudning. Kände igenom lite rörelser från första programmet (Lätt A:4) och det gick bra så jag behövde inte rida jättemycket på framridningen utan kunde spara lite på krutet. Red mest lösgörande med lite övergångar och sånt som vanligt, men red lätt större delen av tiden för att spara på mina höfter. Framridningen var ute på en gigantisk ridbana. De har dock bytt underlag nyligen så det var rätt djupt men faktiskt inte särskilt tungt och det var bra fäste så tyckte det gick bra att rida där ändå. Sen innan det var vår tur fick vi gå in i collecting ringen i ridhuset, där var det väldigt litet så jag skrittade mest men red nån lite sträcka trav och galopp också bara för att känna på det där inne. Han kändes fin även där och tittade inte alls på de små bitarna dressyrstaket som stod mellan banan och collecting ringen.

När vi skulle in på banan var det helt andra bullar dock, haha. Hjälp sa han och skyggade för staketet hela vägen runt, haha. Jag fick bara sitta där och försöka lugna honom och övertala honom att staketet inte skulle äta upp honom. 😉 Så ja, han blev väldigt spänd när vi kom in på banan och vi kunde inte rida längs med staketet större delarna av programmet. Men han glimtade till här och där och när han slappnade av lite var han fin och vi fick alltifrån 3 till 7 i protokollet. Som det brukar vara för mig när jag tävlar med andra ord. Med tanke på hur rädd han var för staketet så är jag otroligt glad och nöjd att vi tog oss runt hela programmet och slutade på 54,73%. Finns jättemycket att hämta bara han lär sig att dressyrstaket inte är nåt farligt.

2016-10-31-protokollen

Andra klassen vi red var en Medelsvår C:2. Vi kan allting där men det ställs ju lite högre krav generellt än i lätt klass så jag var lite osäker på hur det skulle gå, haha. Han var mycket mer avspänd i andra klassen och jag kunde rida och påverka honom mer, riktigt kul att det var så stor skillnad! Och lite bättre poäng blev det också trots svårare klass, vi slutade på 56,11%, med flera 6,5 och 7 i protokollet. 😀 Jag var sååå glad när vi red ut från banan efter andra klassen, njöt varenda sekund inne på banan och efteråt var det en sån härlig känsla att vi faktiskt gjorde helt okej ifrån oss trots en hel del missar på grund av spändheten då förstås. Men jag var så glad, hästen kändes glad och ägaren var glad och nöjd med vår prestation så jag måste säga att det var en riktigt lyckad tävlingsdag även om vi hamnade bland de sista i resultatlistorna. På en rädd hopphästs första dressyrtävling kan man inte begära så mycket mer tycker jag. Hoppas verkligen jag får tillfälle att tävla honom fler gånger, tror det skulle kunna bli riktigt bra med lite rutin. 🙂

_dsc8848_1200 _dsc8850_1200 _dsc8860_1200 _dsc8950_1200

 

Kommentera