#TB till en lurvig liten ponny

Hittade några bilder från förr på Flippan. Dessa är tagna i december 2004, då hade jag alltså haft henne i ett och ett halvt år ungefär. Jag var 16 år och Flippan 9. På den tiden gick hon utan täcke så mycket som möjligt, hovskägget och manen fick växa vilt och jag hade nästan aldrig benskydd när jag red. Men som ni ser trampade hon sig även då.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Inte lika välmusklad då som nu, men precis lika söt. Hihi.

flippan-20041204 flippan-20041204-2

Så långhårig och skäggig! 😀

Här hade vi lyckats hoppa runt en bana felfritt på klubbtävling! 😀 Jag måste varit väldigt glad för hon brukade stanna väldigt mycket på den tiden, även på lägre höjder. Jag har väldigt lite bilder från första gången jag hade henne men tänkte försöka dela med mig av några av de jag har i alla fall, kanske ett återkommande tema för torsdagarna? Däremot har jag väldigt mycket filmer från den tiden men de är antingen på VHS- eller DV-band så det blir lite mer krångel för att kunna få upp dem på Youtube. Men någon film hade ju varit kul att kunna dela med mig av så ska kika lite på det sen.

Som ni kanske ser hade jag pessoabett på henne här, men det var bara enstaka tillfällen och en kort period jag använde det. Med den kunskap jag har idag hur det bettet fungerar skulle jag aldrig stoppa det i någon hästs mun igen. Usch, det borde förbjudas!

Årsresumé 2016

Vet inte var jag ska börja riktigt. 2016 började inte särskilt bra. Jag hade nyligen börjat både med Redcord-träningen hos Fysioterapeuten och Psykoterapi samt att jag var under utredning hos Smärtrehab. Den jättebra läkaren jag hade haft under hösten 2015 hade slutat så jag fick en ny igen vilket alltid är jobbigt för mig då jag så ofta blivit väldigt illa bemött. Flippan hade sin ligamentskada och travade ungefär 20 långsidor i början av året, men redan i början av februari var hon så gott som i full gång inför ultraljudet som skulle göras den 18 februari. Ligamentet hade inte läkt helt och hållet men vi fick fortsätta igångsättningen. Däremot blev Flippan plötsligt halt i början på mars, och var halt till och från nästan två månader så igångsättningen vart ju uppskjuten. Det var i alla fall ingen allvarlig skada utan något som satt i hoven troligen stengalla eller hovböld.

Framåt våren började jag må bättre, Flippan var fräsch igen och jag fick även rida en del andra hästar. 😀 Samtidigt hade jag det väldigt tufft med både sjukvården och Försäkringskassan och det hängde ett stort ångest-moln över mig egentligen hela sommaren… Men jag försökte att fokusera på andra saker och lyckades väl ändå ganska bra med det måste jag säga. Är så glad att jag valt att lyssna på min kropp och göra det som jag själv känt har varit rätt. Tror inte jag hade mått så pass bra som jag ändå gör just nu annars. Bra mår jag ju inte, men mycket mycket bättre än jag brukar göra den här tiden på året och trots att smärtan är värre håller jag mig de flesta dagar uppe i mitt psykiska mående. Det här året har jag verkligen kämpat mer än någonsin, jag har så många gånger varit nära att ge upp men nu har jag tagit mig så långt med min egen utveckling och att lära mig att leva med en kronisk sjukdom. Jag tänker inte låta Ehlers-Danlos Syndrom krossa alla drömmar. Jag tänker göra allt jag kan för att kunna förverkliga så många av dem som möjligt TROTS den hemska sjukdomen. Jag har så mycket tankar, idéer och planer för 2017 men jag kommer skriva ett eget inlägg om det inom några dagar.

För att fortsätta på året 2016. Under våren och sommaren var jag och fotade en del på tävlingar och har sålt mycket mer bilder än jag någonsin trodde att jag skulle göra. Jag har också fotat en del uppdrag åt vänner i stallet och det känns som att jag har utvecklats väldigt mycket bakom kameran. Redan i somras kände jag att kameran verkligen började begränsa mig, men att uppgradera utrustningen kostar skjortan så det får vänta. Förutom fotandet så fick jag rida väldigt mycket under sommaren, jag kände hur fysioterapin hade gjort mig väldigt mycket starkare och min ”proffsridning” föll mer och mer på plats igen. Det har varit det absolut mest betydelsefulla för mig detta år att jag fått rida så mycket och på många olika hästar. Varje timme i sadeln räknas för att bli en bättre ryttare.

Jag och Flippan hann med att träna för en ny tränare också (Eva Åhlander) vilket var superkul och jag önskar vi hade kunnat träna mer men tyvärr skadade sig ju Flippan i september. Mer om det sen. Först måste jag dels skriva om att Flippan blev friskförklarad från sin ligamentskada i juli. Också att Leija var med på utställning och fick högsta pris, bedömningen Excellent, i mitten på juli. Hon var så himla duktig och uppförde sig riktigt bra med tanke på hur lite vi tränat och hur galen hon kan vara bland folk, haha. Flippan och jag hann starta tre tävlingar i somras. Första gången var hon lite busig och stod på bakbenen en gång under programmet, men själva galoppfattningarna (som brukar orsaka bus av alla dess slag) gick superbra och jag kunde även när hon rest sig fortsätta rida på framåt och hon var jättefin resten av programmet.

Andra starten vi gjorde var på Gävle Fältrittklubb den 28 augusti, där vi red LC:1 och LB:1. Inte mina favoritprogram alls och troligtvis sista gången jag red LC på Flippan. Det händer för lite. 😉 Men hur som helst så var hon duktig, lite väl laddad i första klassen och tänkte busa men höll sig i skinnet. Vi slutade på 62,6% och var nära placering. Sen red vi LB:1 och där var hon så otroligt fin! Jag red på lite mer framåt än vad jag vågat göra tidigare, eftersom jag kände att jag kunde vara mer bestämd mot henne utan att hon exploderade, haha. Hon skötte sig alldeles utmärkt (bortsett från att hon drog iväg lite grann i galoppökningarna) men kändes fortfarande lite för laddad/spänd så självklart kan det bli ännu bättre. Hade som mål att rida på godkända procent och det kändes som att vi skulle klara det när vi kom ut från banan. Att vi skulle landa på hela 67,9% hade jag dock inte förväntat mig!! 😀 😀 😀 Glädjetårar. Vi gick upp i ledning och ledde klassen länge men blev sedan nerpetade så vi slutade på en andraplats. Det kändes helt sjukt, lilla gamla galna Flippan hade äntligen skött sig inne på banan och visat att hon kan få bra resultat och vara med och tävla mot storhästarna. Fantastiska lilla häst. 😍 På ärevarvet blev det lite för mycket, haha. Hon stod jättesnällt när de delade ut rosetterna men när vi skulle galoppera iväg hamnade vi tyvärr lite på efterkälken direkt och då blev hon ju lite småtokig. Jag försökte få henne att galoppera på framåt men kände ju hur hon laddad för explosion så vågade inte driva på särskilt mycket. Det slutade med att hon ställde sig på bakbenen och sen valde jag att trav ut, haha. Bara skrattade åt henne, hon var tvungen att köra en liten show bara. 😉 Helt klart bästa dagen på hela året. Vår första placering, så otroligt roligt!

Efter den tävlingen åkte vi på nästa i Ockelbo ett par veckor senare. Men det var här Flippan skadade sig. Vi hann starta vår klass och Flippan var jätteduktig men domaren dömde helt galet så vi fick ändå väldigt låga poäng (hur många gånger har jag sagt att jag ska skriva om den här tävlingsstarten nu utan att göra det? Ska ta tag i det). Det var på vägen hem som Flippan fick totalpanik i transporten när vi skulle svänga ut från parkeringen, och hon fick höger framben över bommen och drog på sig en lite senskada. Mer om skadan finns att läsa HÄR och HÄR.

Hösten blev plötsligt inte så rolig. 🙁 Jag blev riktigt dålig i kroppen igen som jag alltid blir dels när det blir kallare ute och dels när jag inte rider regelbundet. Var på väg ner i depression igen men på något vis lyckades jag ändå ta mig ur det rätt snabbt. Jag började plugga ikapp på min påbörjade utbildning till Webbprogrammerare, hälsade på min lillasyster i Uppsala, la upp annons att jag letade storhäst att träna & tävla med (det gör jag fortfarande), började fundera mer på framtiden och så fick jag äntligen rida lite på några andra hästar igen. Framförallt den fina grå som jag visat här många gånger red jag ganska mycket då vi även var och tävlade i slutet på oktober. Näst bästa dagen på året tror jag bestämt. 😀 Det var så fantastiskt kul! Hästens första dressyrtävling och ändå fick vi till både en bättre känsla och ett bättre resultat i Msv C-klassen än LA:n. Hoppas få fler chanser att tävla honom då jag tror det kan bli riktigt bra bara han får rutin med de hästätande dressyrstaketen, hehe.

Under tiden fick Flippan sina Shockwave-behandlingar för senskadan, det började strula med klinikens veterinär och när det var dags för nästa ultraljud i början av november bytte vi veterinär. Skadan hade läkt fint och vi fick börja trava. Nu gjorde vi nästa ultraljud precis före jul och då var senan helt fin och det efter alla Flippans luftkonster och att vi travade ca 10 minuter, så vi fick klartecken att fortsätta sätta igång. Jag klippte Flippan och hon har sedan dess varit helt galen, haha. Förhoppningsvis lugnar hon sig lite snart.

2016 har helt klart varit det bästa året på länge. Trots allt jobbigt och att jag är sjuk så har jag lyckats kämpa mig till att ändå må helt okej särskilt under sommaren. Jag har gjort mycket roliga saker och jag har hela tiden haft min underbara fästman Svande vid min sida, plus Flippan och Leija som de mest fantastiska djur man kan ha. Jag ser för första gången på länge fram emot vad framtiden har att erbjuda och har fått tillbaka hoppet om att jag ska kunna skapa mig ett liv åtminstone i närheten av det jag drömt om.

Här kommer ett gäng bilder från året. De sorterade någorlunda i tidsordning och jag har försökt att välja bort massor men det blev rätt många ändå, haha.. Förlåt.

2016-01-flippan-stegrar

flippan-busar

Flippans energinivå i början av 2016 var ungefär densamma som den varit senaste veckan, haha. Bus-ponnyn!

2016-01-lisa-rider-ut 2016-01-21-flippan-kandar-2

Red några pass på kandaret vilket hon kändes väldigt fin på då. Men jag tror inte jag ridit på kandar mer än någon enstaka gång efter detta även om hon oftast känns väldigt fin och trivs bra på det.

2016-01-21-flippan-kandar 2016-02-dsc_1632_1200

2016-02-dsc_3297_1200

Återbesöket på Thorslunda den 18:e februari innefattade även tandkontroll.

2016-02-dsc_3324_1200 2016-02-dsc_6192_1200

Leija älskar att busa i snön. Ovan med sin kompis Morris.

2016-02-leija-i-snon 2016-02-15-leija

2016-03-leija-ar-tokig 2016-02-16-flippan-skrittar

Det blev mycket skritt under förra vintern och våren.

2016-03-leija-leker-med-kompisar

Mer bus med kompisar 😀

2016-03-27-nakenfis

2016-04-03-prickig-flippan

Flippan fick vara nakenfis i hagen när solen började skina och värma lite i april. Väldigt skönt och det var nog årets enda ler-rullning då hon annars är väldigt fin i kanten. 😉

2016-04-dsc_9791_1200

2016-04-dsc_0539_1200

Först fotade jag lite fina bilder en frostig morgon. Sen skulle vi släppa ut henne och när hon inte fick sitt morgonhö direkt kom luftkonsterna som ett brev på posten…

2016-04-flippan-flyger2016-04-10-stegring 2016-04-20-flippans-hov 2016-04-21-flippan-ligger-och-vilar-pa-thorslunda

Ovan och nedan är Flippan på sitt favoritställe. Hästkliniken på Thorslunda Gård. Ovan är enda gången jag sett henne ligga ner och dessutom ligga kvar trots att vi gick in till henne… Annars brukar hon vara väldigt snabb att resa sig när man kommer om man ens hinner se henne ligga. Det gör hon mest på nätterna, så tur att hon i alla fall gör det då så hon får vila lite.

2016-04-21-flippan-aker-transport 2016-04-26-cardus

Cardus som jag red i våras.

2016-05-dsc_5968_1200

Kyldamaskerna är helt klart ett av årets bästa köp.

2016-05-22-flippan-galopp

Lite härliga sommarbilder. 🙂

2016-05-22-flippan-trav 2016-06-dsc_0423_1200 2016-06-dsc_8310_1200 2016-06-flippans-sommarkompisar 2016-06-02-vinnie

Vinnie som jag ridit en del under sommaren, och faktiskt även idag!

2016-06-06-flippan-travar-pa-angen 2016-06-10-flippan-galopp 2016-06-12-flippan-galopp 2016-06-30-jag-rider-ut-flippan_2

Jag lyckades rida ut Flippan några gånger och det gick helt okej för det mesta. Kunde till och med galoppera ute nån gång. Annars är det mest Lisa här nedan som får rida ut vilddjuret. 😂

2016-07-_dsc0180_12002016-07-10-flippan-och-lisa-galopperar 2016-07-flippan-busar-vid-sjon

Vilddjuret som sagt. 😂

2016-07-leija-badar2016-07-17-leija 2016-07-18-kakan

Kakan 🙂

2016-07-22-flippan-travar-kvallssol 2016-07-23-flippan-badar 2016-07-28-pinchos

Upptäckte Pinchos 😍

2016-07-28-vinroda-ridbyxor 2016-07-30-flippan-tavlar-1 2016-07-30-flippan-tavlar-22016-07-30-flippan-tavlar-3 2016-08-_dsc0421_1200 2016-08-os-rio

OS i Rio som min f d arbetsgivare Mads Hendeliowitz debuterade OS på, in som reserv och red på personbästa! Sen Peders silvermedalj, en av årets höjdpunkter, behöver knappast mer beskrivning än så.

2016-08-06-handledsortos

Jag fick ortoser till både handleder, fotleder och så ilägg till mina skor. Inte känt att något av det hjälpt nämnvärt än så länge och har tyvärr slarvat lite mer ortoserna senaste tiden…

2016-08-11-flippans-sar-pa-laret

Flippan drog på sig en sårskada i hagen så vi missade en tävling i somras. Som tur var var såret bara ytligt och läkte snabbt så vi kunde börja träna efter typ en vecka igen och sen vägdes den missade tävlingen upp ganska rejält med nästa tävling där vi tog vår första placering! 😀

2016-08-28-flippan-placerad-collage 2016-08-28-flippan-placerad 2016-08-28-flippan-tavlar-pa-faltis 2016-08-31-flippan-hoppar

Hoppade lite också även om hindren var väldigt låga. Hon hoppar ju ändå dubbelt så högt ibland så det räcker.

2016-08-31-mauritius

Fina fina Mauritius är favoriten av alla de hästar jag ridit förutom Flippan. Så underbar häst.

2016-09-08-flippan-galopperar-pa-angen 2016-09-08-flippan-travar-pa-angen

En sväng på ängen hann vi rida innan skadan, bilderna ovan är från ett par dagar innan bara.

2016-09-10-flippan-skadad

Sen hände olyckan i transporten…

2016-09-24-jennifer-och-svande

Min underbara fästman ♥

2016-10-30-masken-pa-tavling

Tävlade fina Mauritius 😀

2016-11-21-min-filofax

Upptäckte Filofaxen… Fast i planneraddict-träsket sedan slutet av sommaren, hehe. Men det har också hjälpt mig att få mer saker gjorda!

2016-12-16-flippan-barbacka 2016-12-25-flippan
flippans-mule svande-rider-flippan

Svande vågade sig på att rida Flippan för första gången. Till och med barbacka en gång! Så duktiga så båda två. 🙂

 

Det har varit mycket med Flippan

flippan_svenlinblom

Satt och kollade igenom lite gamla bilder och kom att tänka på hur mycket det varit med Flippan. Om det inte vore för att det står på journalen så hade jag tappat räkningen för länge sen på hur många gånger vi varit till kliniken med henne. De här bilderna ovan togs den 21 november 2014, alltså ungefär två år sedan. Vi hade hittat Flippans pålagring i början av året men hon blev bra efter behandling så vi satte igång henne helt och hann med några tävlingar under sommaren, innan hon började bli överansträngd igen och fick ny behandling i slutet av sommaren. Hon blev bra även den gången och vi satte igång, men efter nån månad eller så tyckte jag att hon började kännas knasig igen. Jag kände att det inte funkade och var säker på att pålagringen gjorde att hon inte skulle fungera som ridhäst mer. Jag har aldrig ridit henne särskilt hårt utan snarare väldigt försiktigt hela tiden, väldigt lite böjda spår och extremt noggrann med fram- och avskrittning och varierad träning. Valde att pensionera henne då under hösten utan att åka och kolla henne eftersom jag kände själv att det inte var bra och ville inte spruta henne mer. Vet att jag var helt förstörd och mådde ju redan dåligt på grund av min egen sjukdom så det var en riktigt tuff höst.

Men någonstans kändes det som att jag fattat fel beslut och att jag gett upp för lätt. Så vi bokade tid och åkte till Sven Lindblom i Sala som behandlar hästar och är känd som mirakelmannen. Han besitter enorma kunskaper och ser innan hästen knappt hunnit av transporten exakt var problemen sitter. Vi har varit dit några gånger både före och efter detta besök. Men det jag vill komma till är att han då behandlade hennes bakknän och så fick hon lite magnetterapi. Åkte hem med en lättnad för Sven trodde inte det skulle vara några problem efter behandlingen och sa att det bara var att tuta och köra!

Satte igång henne väldigt försiktigt och sen dess har det faktiskt inte varit något alls med hennes bakknän. Har jag märkt att hon känts som att det börjar smyga på sig något har jag kanske låtit henne skritta några dagar ute på rakt spår bara och sen har hon varit som vanligt igen.

Så hur hopplöst jag än trodde att det var först när vi hittade hennes pålagring har hon alltså fungerat och varit i full tävlingskondition trots detta, så alla ni som har en häst med liknande förändringar – ge inte upp! Jag tror att mycket går att jobba med bara man är uppmärksam och klok kring hästens träning och skötsel. Nu menar jag absolut inte att alla skador går att fixa eller att man kan träna alla hästar med röntgenförändringar, men om veterinären inte är säker på att det inte kommer gå så gör ett försök i alla fall. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men får ta och ge mig för detta inlägg tror jag och ta upp det igen framöver.

Sen har Flippan haft lite andra skador också som ni säkert vet om ni följt mig ett tag, och jag ska göra en liten serie där jag går igenom allting tänkte jag. För att det kan vara intressant för många som har/haft skadade hästar och jag hoppas att det kan hjälpa någon. Egentligen bryr jag mig inte särskilt mycket om vad folk tror och tycker, men jag vill också förklara lite för att folk inte ska tro att det är jag som bidragit till att Flippan varit skadad så mycket. Vi har haft extremt mycket otur och de som känner mig och har sett hur vi sköter Flippan vet att vi gjort allt och lite till för henne. Mycket, mycket mer än vad de flesta skulle göra. Men Flippan är mitt allt. Nej okej, Svande också och Leija förstås. Men Flippan är min själsfrände och vi hör ihop, så för mig är det en självklarhet att göra allt jag kan för henne. Älskade lilla häst ♥

SONY DSC

Bilden är tagen i november 2014. Hon var väldigt fina i den ljusgula färgen, men har sålt det setet..