Los Angeles #TBT

Idag är det sju år sedan jag klev på flygplanet på Arlanda som flög mig över Atlanten till Los Angeles i USA. Landade på LAX (flygplatsen) sent på kvällen och tog nån shuttle-buss upp i bergen mot Topanga som var den lilla orten jag skulle bo och ”jobba” på i tre månader. Mill Creek. Jag var hos en svensk ryttare, Mette Rosencrantz, och jag hade verkligen tre helt fantastiska månader där borta. Längtar tillbaka ibland, särskilt när man saknar sol och värme. 😍

Börjar med att visa er lite blandade bilder så kör vi på ett inlägg varje torsdag framöver där jag berättar och visar mer därifrån – kul va?! 😀

25 veckor sedan idag

Räknade precis ut att det är 25 veckor sedan jag och Flippan tävlade senast, vilket även var dagen då hon skadade sig i transporten efter att hon fått panik och fått över ena frambenet över bommen. Men jag tänkte fokusera på själva tävlingen som jag ju lovat att berätta om så himla länge nu. Om ni kollade resultatet den tävlingen så misstänker ni säkert att det inte gick så bra – 56,36%. Inlägget där jag berättar om senskadan finns HÄR utifall ni vill veta mer om den.

Börjar från början. Vi var ute i god tid som tur var eftersom Flippan började få panik i transporten redan på vägen dit, men det gick okej så länge vi körde väldigt försiktigt och kröp fram i svängarna. Det finns en lång historia bakom detta som jag inte tänker ta nu, men måste ju ändå nämna det. Vi var ändå framme i helt okej tid så det blev ingen stress eller så. Jag satt upp och skulle rida fram, men utebanan på tävlingsplatsen var under all kritik när det kommer till underlaget. Stora gruskorn, väldigt djupt och extremt halt. Kan nog ärligt säga att det var det värsta underlaget jag någonsin ridit på… Så vi höll oss mestadels till skritt, travade några raksträckor och någon enstaka stor volt/halvcirkel. Provade fatta galopp åt båda hållen men mer än så kunde vi inte göra på framridningen. Som tur var kändes Flippan väldigt fin. Sen fick man komma in i ridhusets collecting ring två ekipage innan så det var ju himla tur ändå. Där var det ju litet men ändå bättre underlag om än något djupt även där. Men det var inte halt så Flippan fick bra fäste i alla fall vilket är viktigast. Red massor med övergångar där och Flippan kändes verkligen superfin.

Sen red vi in på banan, Flippan blev lite pigg, hehe. Började med att fatta galopp och galoppera runt lite innan startsignalen, nån galoppökning hann vi med också. Hon var lite spänd men med tanke på hennes rodeofasoner hon kan hålla på med på tävling så var det väldigt bra, hon busade absolut ingenting.  Jag minns att jag hade väldigt ont den här dagen, och det syns när man tittar på filmen också för jag kommer inte riktigt ner med skänklarna ordentligt utan drar upp hälen en aning så det ser lite klämmigt ut till och från.. Det var till och med så att Flippan var lite för lugn när vi började rida programmet, troligtvis var hon lite trött efter den tunga framridningen även om jag såklart inte pressade henne särskilt mycket där.. Men jag kämpade på och vi höll ändå ett bra arbetstempo i traven tycker även om det syns att jag får driva lite mer än vad jag vill behöva, vill ha henne mer framför skänkeln så hon går framåt av sig självt. Galoppfattningarna gick hur bra som helst och hon kändes ovanligt lugn och avspänd i galoppen och det var inte en tillstymmelse till att hon tänkte busa. Så himla duktig Flippan! Sen råkade jag rida fel väg i andra galoppen… Var väl nånstans där min smärtgräns var nådd och det började bli riktigt jobbigt, hjärnan stänger ju av lite också när man har så ont. Så det är inget jag grämer mig över egentligen. Jag var mest bara så himla glad att Flippan skött sig ett helt program på tävling. 😀

Sen att procenten blev som det blev skyller jag faktiskt för ovanlighetens skull enbart på domaren. Det var en domare som är rätt så ökänd här i trakterna för att döma både orättvist, fel och väldigt lågt. Både jag och många som såg ritten tycker att vi förtjänade flera procent högre. Flippan gjorde ändå det hon skulle, var avspänd och fin i formen.. Jag hade kunnat rida bättre men då tror jag också att vi borde varit uppe och nosat på samma procent som tävlingen innan (knappt 68% fick vi då). Så lågt som 56% var verkligen dåligt och det var många 4:or i protokollet trots att man ser på filmen att det är klart godkända moment. Det var till och med en annan dressyrdomare som hörde av sig till mig efteråt att jag inte skulle bry mig om bedömningen jag fått. Skönt att höra för även om jag vet hur den domaren som dömde är så tar det ju på en när man kämpat så som jag gjort med Flippan och hon lekt rodeo sååå många tävlingar. Att sen ändå bara få drygt 56% trots att hon skötte sig nästintill exemplariskt var riktigt tråkigt. Men jag släppte det rätt snabbt, mycket på grund av olyckan som hände sen, då känner man inte riktigt att siffrorna på pappret har så stor betydelse längre. Jag minns istället känslan av att rida igenom ett helt program på Flippan när hon sköter sig så fint och inte hittar på massa tok, det är den känslan jag tar med mig från tävlingen som kan ha varit vår sista någonsin.

Jag hoppas såklart att vi ska kunna komma ut och tävla igen. Men vi tar det som det kommer, först ska hon ju igång helt och hållet och vi är inte där riktigt än. Fina lilla Flippan. ♥