25 veckor sedan idag

Räknade precis ut att det är 25 veckor sedan jag och Flippan tävlade senast, vilket även var dagen då hon skadade sig i transporten efter att hon fått panik och fått över ena frambenet över bommen. Men jag tänkte fokusera på själva tävlingen som jag ju lovat att berätta om så himla länge nu. Om ni kollade resultatet den tävlingen så misstänker ni säkert att det inte gick så bra – 56,36%. Inlägget där jag berättar om senskadan finns HÄR utifall ni vill veta mer om den.

Börjar från början. Vi var ute i god tid som tur var eftersom Flippan började få panik i transporten redan på vägen dit, men det gick okej så länge vi körde väldigt försiktigt och kröp fram i svängarna. Det finns en lång historia bakom detta som jag inte tänker ta nu, men måste ju ändå nämna det. Vi var ändå framme i helt okej tid så det blev ingen stress eller så. Jag satt upp och skulle rida fram, men utebanan på tävlingsplatsen var under all kritik när det kommer till underlaget. Stora gruskorn, väldigt djupt och extremt halt. Kan nog ärligt säga att det var det värsta underlaget jag någonsin ridit på… Så vi höll oss mestadels till skritt, travade några raksträckor och någon enstaka stor volt/halvcirkel. Provade fatta galopp åt båda hållen men mer än så kunde vi inte göra på framridningen. Som tur var kändes Flippan väldigt fin. Sen fick man komma in i ridhusets collecting ring två ekipage innan så det var ju himla tur ändå. Där var det ju litet men ändå bättre underlag om än något djupt även där. Men det var inte halt så Flippan fick bra fäste i alla fall vilket är viktigast. Red massor med övergångar där och Flippan kändes verkligen superfin.

Sen red vi in på banan, Flippan blev lite pigg, hehe. Började med att fatta galopp och galoppera runt lite innan startsignalen, nån galoppökning hann vi med också. Hon var lite spänd men med tanke på hennes rodeofasoner hon kan hålla på med på tävling så var det väldigt bra, hon busade absolut ingenting.  Jag minns att jag hade väldigt ont den här dagen, och det syns när man tittar på filmen också för jag kommer inte riktigt ner med skänklarna ordentligt utan drar upp hälen en aning så det ser lite klämmigt ut till och från.. Det var till och med så att Flippan var lite för lugn när vi började rida programmet, troligtvis var hon lite trött efter den tunga framridningen även om jag såklart inte pressade henne särskilt mycket där.. Men jag kämpade på och vi höll ändå ett bra arbetstempo i traven tycker även om det syns att jag får driva lite mer än vad jag vill behöva, vill ha henne mer framför skänkeln så hon går framåt av sig självt. Galoppfattningarna gick hur bra som helst och hon kändes ovanligt lugn och avspänd i galoppen och det var inte en tillstymmelse till att hon tänkte busa. Så himla duktig Flippan! Sen råkade jag rida fel väg i andra galoppen… Var väl nånstans där min smärtgräns var nådd och det började bli riktigt jobbigt, hjärnan stänger ju av lite också när man har så ont. Så det är inget jag grämer mig över egentligen. Jag var mest bara så himla glad att Flippan skött sig ett helt program på tävling. 😀

Sen att procenten blev som det blev skyller jag faktiskt för ovanlighetens skull enbart på domaren. Det var en domare som är rätt så ökänd här i trakterna för att döma både orättvist, fel och väldigt lågt. Både jag och många som såg ritten tycker att vi förtjänade flera procent högre. Flippan gjorde ändå det hon skulle, var avspänd och fin i formen.. Jag hade kunnat rida bättre men då tror jag också att vi borde varit uppe och nosat på samma procent som tävlingen innan (knappt 68% fick vi då). Så lågt som 56% var verkligen dåligt och det var många 4:or i protokollet trots att man ser på filmen att det är klart godkända moment. Det var till och med en annan dressyrdomare som hörde av sig till mig efteråt att jag inte skulle bry mig om bedömningen jag fått. Skönt att höra för även om jag vet hur den domaren som dömde är så tar det ju på en när man kämpat så som jag gjort med Flippan och hon lekt rodeo sååå många tävlingar. Att sen ändå bara få drygt 56% trots att hon skötte sig nästintill exemplariskt var riktigt tråkigt. Men jag släppte det rätt snabbt, mycket på grund av olyckan som hände sen, då känner man inte riktigt att siffrorna på pappret har så stor betydelse längre. Jag minns istället känslan av att rida igenom ett helt program på Flippan när hon sköter sig så fint och inte hittar på massa tok, det är den känslan jag tar med mig från tävlingen som kan ha varit vår sista någonsin.

Jag hoppas såklart att vi ska kunna komma ut och tävla igen. Men vi tar det som det kommer, först ska hon ju igång helt och hållet och vi är inte där riktigt än. Fina lilla Flippan. ♥

Mål för Mars

Några konkreta mål för mars som jag tänkte dela med mig av till er kommer här.

Blogga minst 3 inlägg/dag hela mars. VARJE DAG. För att hålla detta mål måste jag se till att skriva ett gäng inlägg att tidsinställa så det kommer jag ägna de kommande dagarna åt. Sen hoppas jag att Flippan kan ridas som vanligt ca 4-5 dagar/vecka och det då blir inlägg om ridpassen dessa dagar. Ska även ta tag i att börja skriva mer om dressyren, mina tankar kring träning av häst och sporten i sig. Det är något jag tänkt på länge och har mycket idéer kring så det gäller bara att jag sätter mig ner och faktiskt skriver inläggen!

Svara på kommentarer dagligen. Både på bloggen och Instagram ska jag se till att avsätta lite tid varje dag för att svara på eventuella kommentarer och även kika in och kommentera tillbaka på era bloggar. Undantag får vara de dagar jag mår riktigt dåligt men oftast så är jag nog tillräckligt pigg för att svara på era kommentarer i alla fall. Det ger mig så himla mycket att ni kommenterar och gillar det jag gör, jag blir verkligen glad för det och vill bli bättre på att visa er min tacksamhet helt enkelt. ♥

Dra ner ytterligare på min sockerkonsumtion. Jag lyckades hålla mig hyfsat till planen för februari, men planen var lite för brant mot slutet.. Nu har jag skrivit ner antal gram godis/socker jag äter per dag och trappar ner det successivt ännu mer under mars. Förhoppningen är att jag ska klara mig flera dagar/vecka utan innan månaden är slut. Fortsättning följer 😉

Redigera de filmmaterial jag redan har för att kunna lägga upp fler videos på Youtube. Helst två videos i veckan men förmodligen blir det en/vecka under mars så ökar jag på det senare när det blir varmare och roligare väder ute så jag orkar vara ute och filma lite. Nu klarar jag verkligen inte av att vara ute/stå på benen mer än jag absolut måste, tyvärr. Men som sagt så har jag en del material som jag hoppas kunna använda att göra videos av, plus att Svande kanske kan filma något ridpass då och då. Måste ju göra en ridpass-video med voiceover snart känner jag!

Förbereda för att dra igång mitt företag mer. Jag har en ganska lång To do-lista över saker som ska göras relaterat till mitt företag och jag har börjat prioritera och planera ut hur jag ska lägga upp allting framöver. Har ju så mycket idéer och planer så måste verkligen se till att strukturera upp det en del. Känns så himla kul nu med nya datorn och jag hoppas hoppas att kroppen blir bättre när det blir varmare ute så att jag orkar genomföra mina planer sen. 😀

Sälja av saker. Jag har tyvärr inte fått så mycket napp på min bloppis (som ni hittar här), så jag kommer börja lägga ut saker på Tradera istället. Det kostar ju lite men är smidigast att sälja där tycker jag så det får vara värt de få kronor det kostar i provision till Tradera. Behöver verkligen alla pengar in som går…

Utöver detta (som om inte dessa mål vore nog liksom…) så har jag lite andra mer personliga och/eller flummiga mål att jobba på i mars. Så jag har att göra, minst sagt. Men jag nöjer mig om jag gör så gott jag kan, vet ju att kroppen har en viss förmåga att förstöra ganska mycket för mig men jag ska verkligen kämpa. Vill att det här ska bli det bästa året på länge. Och det känns som att det finns potential i 2017. Så nu kör vi nästa växel! 💪

 

Stort framsteg idag

Jag testade lite ny taktik idag när jag red. Inspirerad av det HÄR inlägget som kloka Caroline skrev om clinicen Per Hendrik Waaler höll häromdagen. Det handlade om tillit och acceptans och jag hade det i bakhuvudet hela tiden under dagens pass. Flippan har väldigt svårt att lita på andra, både hästar och människor. Och även om hennes tillit till mig är väldigt stark nuförtiden så är den inte hundraprocentig och frågan är om den någonsin kommer att bli det. Jag misstänker att det finns för mycket i ryggsäcken. Men oavsett så kände jag när jag läste det där att det ju är precis det som är vårt största problem. När Flippan börjar busa för mycket då tappar jag tilliten till både henne och mig själv. Henne för att jag vet precis vad hon är kapabel att göra och som ni även sett bildbevis på när Lisa ridit. Mig själv för att min kropp sviker mig och gör att jag inte känner mig lika säker i sadeln som jag vet att jag egentligen är. Har ju trots allt aldrig ramlat av henne när hon busat, men däremot har vi slagit runt en gång för många år sedan så det sitter såklart lite kvar. Att redan ha så stora problem med höfterna som jag har nu och sen få 450 kg över sig är nog ingen höjdare, så jag kan ju inte heller bara vifta bort min oro där.

Hur som helst så fastnade en sak mest hos mig. Att inte korrigera allting utan följa hästen med en mjuk kontakt. En otroligt svår balansgång på en häst som Flippan. Hon har lärt sig att hon kan dra eller rycka tyglarna ur händerna på mig och antingen få mig att just tappa tyglarna eller att falla framåt och tappa min balans eftersom höfterna inte klarar av att hålla emot där. Eller numer gör jag nog det bättre eftersom jag blivit så mycket starkare av redcord-träningen. Men Flippan har satt det lite i system sen tidigare när jag varit som sämst i kroppen. Först få mig ur balans genom att dra/rycka tyglarna, sen småresa sig lite och ibland fortsätta genom att ställa sig högre eller sparka bakut. Så det har gjort att jag nu när jag själv är starkare i sitsen har velat få bort det beteendet och därför lugnt bara försökt sitta kvar och hålla kvar handen när hon gör så. Det är då hon ofta stannar, backar och börjar småresa sig. Och så har vi en ond cirkel…

Idag släppte jag de där tankarna helt och tänkte att jag skulle följa med henne bara, låta henne dra ut huvudet men utan att få mig ur balans. Att jag skulle lita på att hon inte tänker hitta på några dumheter och att jag skulle erbjuda henne den tryggheten hos mig att hon får säga ifrån utan att bli korrigerad hela tiden. Det var bara ett par gånger hon gjorde så. Jag började också passet med att trava med kontakt på båda tyglarna, men med längre tyglar så att hon själv fick bestämma sin form mer än vanligt. Inte för att jag brukar dra ihop henne på något vis, men för att låta henne känna sig mer fri. Hon kommer ju till arbete och går i fin form ändå så jag behöver nog släppa lite på kontrollen där. Insåg att jag nog satt lite för mycket tryck i hennes trav för att jag fokuserat så mycket på att hon ska bjuda framåt istället för uppåt. En så enormt fin balansgång det där. Precis som balansgången med hur mycket ansvar jag kan släppa över på Flippan och hur mycket jag kan låta henne gå sin egen väg. Någonstans måste jag ändå ha en gräns men jag upplevde det inte som att vi hade några diskussioner om den gränsen idag. Utan när jag tyckte hon travade på för fort på långsidan (det gjorde hon flera gånger, haha), så försökte jag bara vara lugn, sitta till lite extra, rida lätt lugnare och slutligen bara väldigt försiktigt krama om tygeln utifall hon inte lyssnade. Det funkade så himla bra och hon lyssnade så bra på mig där. Har haft problem att hon inte lyssnat på sätet som hon brukar men idag var det inga problem. Sen travade vi flera varv än vi brukar också så hon blev faktiskt lite trött idag tror jag. Tills vi skrittat en liten bit, då var hon pigg igen såklart.

Dagens pass var helt klart det bästa på länge, även om jag haft bättre känsla och Flippan varit superdupermegafin delar av vissa pass senaste tiden så var dagens ändå höjdpunkten då hon var så med mig igenom hela passet och inte bara delar av det. Det är någonstans det vi måste jobba mot tror jag. För när hon litar på mig så accepterar hon mig och då känns det ju som att vi kan göra vad som helst. Jo, glömde säga att vi galopperade flera gånger också idag. Korta sträckor fortfarande men hon busade ingenting och saktade lugnt av när jag bad henne. Så härlig känsla efter dagens pass. Hoppas vi kan fortsätta jobba på det här nu. ♥

Flippan dressyr ponny ridpass bilder

Flippan dressyr ponny ridpass bilder

Flippan dressyr ponny ridpass bilder

Flippan dressyr ponny ridpass bilder

Flippan dressyr ponny ridpass bilder

Flippan dressyr ponny ridpass bilder

Flippan dressyr ponny ridpass bilder

Flippan dressyr ponny ridpass bilder