Flying Dogsman Black Velvet

Idag är det exakt fem år sedan min familjs första hund gick bort. Hennes riktiga namn var som rubriken Flying Dogsman Black Velvet, men hon kallades Alva ♥

Världens snällaste hund. Alltid glad och lycklig precis som en flat ska vara. Det är fortfarande jobbigt att tänka tillbaka på den där dagen. Jag hade varit på ett läkarbesök nere på stan och Alva var ensam hemma under tiden. Jag hämtade henne i mammas lägenhet och skulle gå hem till oss (vi bodde några kvarter bort), och det märktes inget konstigt på henne då utan hon var lika glad som hon alltid blev när man kom hem och hon traskade på som vanligt när vi gick ut. Men när vi skulle gå upp för trappen hemma hos oss (mig och Svande) märkte jag att något var konstigt och när vi väl tagit oss upp ville hon inte gå längre. Men jag lyckades få henne att gå in till lägenheten, där hon föll ihop på hallgolvet och låg och andades tungt. Jag ringde veterinär, mamma och Svande. Minns inte i vilken ordning men Svande sprang hem från jobbet, veterinären var beredd på att vi skulle komma och jag stod och väntade på att Svande skulle plocka upp oss med bilen så vi kunde åka till kliniken. Vi körde alldeles för fort genom stan och när vi kom fram parkerade vi på baksidan och skulle få bära in henne direkt på ett rum via bakdörren. Minns så väl hur Alva försökte klamra sig fast i baksätet, hon ville verkligen inte, men jag lyckades bära in henne på rummet så veterinären kunde undersöka henne. Det var redan för sent, pulsen var väldigt svag och veterinären skulle försöka sätta kanyl för att kunna hjälpa henne men det var ingen idé då det inte kom något blod alls. Allt gick så fort. På mindre än en timme från första tecknet på att något var fel var hon borta. Det fanns inget vi kunde gjort annorlunda. Nu gråter jag när jag skriver det här… Trots att det gått fem år gör det fortfarande ont, sorgen och saknaden finns fortfarande kvar. Men oftast när jag tänker på Alva är det de fina och roliga minnena som dyker upp.

alva-2

Kom på lite saker att skriva om Alva, och lite jämförelse med Leija, så här kommer två listor som jag tänkte kunde var kul för er att läsa.

Största skillnaderna mellan Alva och Leija:
  • Alva älskade sina mattar mest av allt och blev som gladast när hon fick träffa oss efter att någon varit borta // Leija blir gladast när hon träffar andra människor
  • Alva hatade att vara ensam hemma och hade nästan alltid hittat på bus och tuggat sönder nåt när hon varit själv // Leija kan göra nåt bus ibland men mest ligger hon och sover och visar inget särskilt missnöje över att vara själv
  • Alva hittade alltid på massa hyss bara för att busa, även om hon visste vad man ville så gjorde hon ofta tvärt om, lite som en katt // Leija är oftast lydig men när hon busar är det bara för att hon inte kan behärska sig, inte för att hon inte vill göra som man säger
  • Alva ville gärna krulla ihop sig bredvid i soffan men skulle inte tillåta att man drog henne till sig för att mysa // Leija vill helst ligga PÅ en hela tiden och man kan göra precis hur som helst med henne och bara släppa så ligger hon kvar
  • Alva lämnade ibland mat i skålen och det kunde vara svårt att få henne att äta ordentligt // Leija är glupskare än glupskast och skulle kunna äta hur många portioner mat som helst och blir lika glad och tokig varje gång det är matdags
  • Alva åt helst av allt sitt eget bajs, men även andra hundars bajs, kattbajs, hästbajs ja you name it bajs var det bästa som fanns enligt Alva // Leija äter bara hästbajs (förlåt Alva men det är väldigt skönt att Leija inte är likadan på den här punkten)
  • Alva hoppade väldigt mycket på folk när hon skulle hälsa // Leija hoppar inte lika mycket men viftar istället på hela kroppen och låter som jag-vet-inte-vad (måste filma för er som inte träffat henne)
  • När man kallade in Alva kunde hon komma i full fart mot en för att preciiiis när hon var framme vika av åt sidan och springa iväg igen – bara för att busa // Leija kommer också oftast i full fart mot en när man kallar in henne, och ibland (ofta) hinner hon inte stanna så hon antingen springer rakt in i en eller så viker hon av på sidan medan hon bromsar men vänder sen direkt tillbaka så man får ta henne
Några av Alvas favoriter i livet:
  • Snö – Första snön orsakade alltid tokrus, att rulla sig i snön kom alltid före att kissa även om man inte varit ute på hela natten, och Alva kunde ligga och mysa i snön och springa runt och toka sig hur länge som helst. Hon föddes i januari så kanske inte så konstigt.
  • Bada i havet – När man svängde in med bilen mot ett ställe hon visste att hon brukade få bada på så fick man höra på hennes tjut hela vägen och det var alltid raka vägen ner i vattnet när man släppte lös henne, hon kunde bada i evigheter.
  • Sina mattar – Alva tydde sig väldigt mycket till mig, min lillasyster och mamma som ju alla var hennes mattar. Hon var inte lycklig om inte alla var hemma, eller med om man var borta nånstans.
  • Bajs – Som jag nämnde ovan älskade Alva att äta alla sorters bajs, men särskilt sitt eget så när hon var lös och man såg att hon skulle bajsa fick man lite smått panik och försökte skynda sig fram för att hinna plocka upp det innan hon hann äta av det, sååå jävla äckligt, haha! Rulla sig i det var såklart också en höjdare 😉
  • Bära saker – Alva var tränad av sin uppfödare i apportering redan innan vi köpte henne (hon var fem månader när vi hämtade henne) och precis som hos alla flattar (tror jag iaf?) så är det en medfödd instinkt att vilja bära på saker och Alva älskade att få bära alltifrån bullpåsen på vägen hem från konditoriet och sina leksaker till dummies när man tränade mer seriöst.

Älskade och saknade fina lilla Alva ♥

collage_1 collage_2