Så spännande och roligt! 

Nu sitter jag i bilen på väg till tävling med fina Mauritius. Känns jättekonstigt att det inte är Flippan som står där bak, haha. Insåg att detta blir min första riktiga tävling på en storhäst också, och det är hästens första dressyrtävling. Blir riktigt spännande att se hur han känns på bortaplan och innanför dressyrstaket. Har inga direkta krav på oss annat än att jag hoppas kroppen samarbetar så att jag kan rida så bra som möjligt. Känns så roligt och oavsett hur det går resultatmässigt så ska jag bara njuta av dagen och ha kul! Vi hörs sen, 14:20 startar vi första klassen. 🌟 

Skrittat Flippan!

Sex veckor och två dagar sedan jag senast satt i sadeln på Flippan. Men idag har vi skrittat uppsuttet i ridhuset och Flippan skötte sig exemplariskt. Häromdagen var hon helt sjövild och fick stå inne halva dagen på grund av det så det svänger en hel del i hennes temperament, haha. Hoppas att hon kan fortsätta sköta sig. Skrittade knappt 30 minuter idag och tänkte fortsätta med det denna vecka, kanske inte alla dagar men så ofta som möjligt i alla fall och så får husse gå promenader utöver det.

2016-10-24 Skritt

Tygeln lossnade!

Igår fick jag äntligen rida igen, och det var den svarta hästen som jag ridit lite då och då senaste månaderna. Hon kallas Kakan och är ett sjuårigt sto e Callahan VDL som tävlar hoppning med sin ägare. Väldigt annorlunda häst mot de flesta andra jag rider men hon är världens snällaste häst, med världens längsta sötaste öron, hehe. 🙂 Just nu är hon väldigt pigg att rida vilket jag gillar och ridpasset igår gick riktigt bra särskilt med tanke på att jag inte ridit på 2,5 veckor. Svande var med och tog lite bilder innan det blev för mörkt så tänkte visa några här. Vi provade att ställa in kameran på sport-läget så därför blev bilderna rätt suddiga och inte så bra men ändå.

Jo, till rubriken då! När jag hade hoppat upp och skulle skritta iväg så lossnade tygeln, haha. Ni vet där de sitter ihop längst ut liksom, där lossnade de så båda delarna trillade ner på sidan innan jag hann få tag på dem, och Kakan bara traskade iväg som om inget hänt först, medan jag skrek till Svande typ ”hjäääälp, stopp, stanna!” eller nåt i den stilen. Hon var såå nära att kliva på tygeln så det hade kunnat gå hur som helst, men Svande fick tag i henne och jag kunde sätta ihop tyglarna igen. Hon är så himla snäll Kakan så tror inte det hade hänt så mycket ändå men jag har lite svårt att nå till bettet på en storhäst med så lång hals… Det slutade ju bra i alla fall och jag bara skrattade åt det.

_DSC7791_1500 _DSC7845_1500 _DSC7857_1500 _DSC7859_1500 _DSC7906_1500 _DSC7933_1500 _DSC7977_1500 _DSC8018_1500 _DSC8020_1500 _DSC8027_1500 _DSC8034_1500 _DSC8035_1500