Igår var hon inte så duktig

Lilla Flippan. Hur kan det rymmas så mycket energi i en snart 22 år gammal liten ponnykropp?! 😂 Det tar liksom aldrig slut, och nu känns det som att i och med att hon börjar komma igång mer och mer så får hon också mer och mer energi istället för att bli nöjd över att få trava lite som det var i början av igångsättningen. Igår var hon lika pigg som alltid, men aningens (okej ganska mycket) mer laddad och på tårna. I början av passet lyckades jag bra med att kanalisera hennes energi på rätt saker, alltså trava rakt fram – inte särskilt krävande för henne men hon kunde ändå lyssna på mig och hålla sig på mattan. Hon kändes väldigt fin. Kan ju tala om att det var flera andra hästar i ridhuset samtidigt också och då blir det ju lätt lite rörigt. Inte helt lätt för mig att rida Flippan då heller eftersom vi bara får trava rakt fram så det blir lite trixigt. Travade många medellinjer mot spegeln för där var det inte så många andra som red, hehe. 😉 När jag hade tagit av mig min jacka blev hon ännu mer laddad och var liksom nästan på väg att resa sig lite när hon inte fick dra iväg som hon själv ville, men hon gjorde inget utan vi kunde fortsätta trava våra raka spår efter en lite bit i skritt. Sen hörrni. Då kom husse och knackade på ridhuset och öppnade porten, väldigt försiktigt men den gnisslar nåt fruktansvärt oavsett hur försiktig man är. Men det där ljudet är en riktig trigger för Flippan, eller det var hela förra vintern i alla fall men nu har hon inte brytt sig jättemycket om det så jag var helt lugn när jag hörde att någon knackade på. Vi var längst bort i ridhuset då och typiskt nog så kunde Flippan inte hålla sig längre när gnissel-ljudet kom utan hon for i luften och vände sig, jag vet faktiskt inte riktigt vad hon gjorde det kändes som typ galopp på snedden samtidigt som hon små-reser sig och vänder runt på bakdelen liksom, haha. Går inte att förklara, det går så sjukt fort också så jag hinner inte riktigt tänka på vad hon gör utan bara på att hålla mig kvar och lugna ner henne. Vilket jag lyckades med, hon stannade och jag lyckades vända henne tillbaka mot ridhusväggen och skritta några steg. Sen kände jag hur hon började ladda igen och jag visste vad som väntade om jag skulle försöka rida vidare eftersom vi då skulle vara tvungna att rida mot utgången… Så jag hoppade av istället. Hade ju ändå lyckats sitta kvar första gången hon for iväg och också fått henne att skritta en liten bit efter det. Det är annars rätt vanligt med henne att det fortsätter att komma explosion efter explosion när hon har sådär mycket energi.

Vi väntade på att de andra hästarna skulle gå ut (de var på väg att gå ut när detta hände så vi behövde inte vänta länge), sen bad jag Svande (husse alltså, som hade öppnat porten tidigare) springa lite med Flippan så jag skulle få se hur hon rörde sig. Först gick det bra men när de bytte varv kom nästa explosion, haha. Hon far och flög och hade sig, sen sprang hon fint – sen flög hon igen osv.. Jag tog longerlinan och longerade nåt varv istället för att kunna kolla hur hon rörde sig och hon fortsatte att busa lite då också men sen travade hon fint något varv så jag hann se att hon såg väldigt fräsch och fin ut i alla fall. Sen kom nåt mer ryck när vi skrittade av för hand också, haha. Tror det var ett klokt beslut att inte fortsätta rida igår. Min kropp klarar inte riktigt av de där flygturerna och skulle jag dessutom landa på backen till slut vet jag inte vad höfterna säger… Så såna risker är jag lite försiktig med nuförtiden även om jag vet att jag har väldigt bra balans och det ska mycket till för att jag ska åka i backen. Det är ju Flippans förtjänst att jag har så bra balans, hon var värre när hon var ung och då var jag frisk så satt oftast bara och skrattade åt henne när hon gjorde sina luftkonster. 😀

Sen står hon där och ser helt lugn och nöjd ut efteråt. Som att hon fått en ordentligt urladdning och det ser ut som hela hon är så avslappnad och lugn, haha.

Synd att vi inte hade nån kamera med igår, men det kommer garanterat fler tillfällen för energin verkar inte direkt minska utan snarare tvärt om. Jag som tänkt klippa henne om ultraljudet ser bra ut nästa vecka, kanske får tänka om där jag vet inte…

_dsc1760_1200

Flippans sår efter senskadan

Liten varning om du är känslig då det är några bilder i inlägget som kan uppfattas som rätt äckliga.

I det här inlägget tänkte jag visa bilder och förklara lite kring såren Flippan fick efter sin senskada. Jag nämner ju dem ibland så tänkte att det kan vara bra att förklara och visa lite mer + höja ett litet varningens finger angående en viss produkt… Förklaringarna är under varje bild och bilderna har datum för att det ska vara lätt att hitta från texten vilken bild jag menar.

collage-1date

Första bilderna är från när jag lagt på det första Zink-bandaget. Flippan fick sin senskada i transporten den 10 september, men här visste vi inte om det var en senskada eller inte. För säkerhets skull och på veterinärs inrådan lade jag i alla fall detta bandage som skulle hjälpa mot just senskador. Hört mycket gott om zinkbandage förr. Det sägs att man ska kunna låta det sitta i fem dagar åt gången. Det vågade inte jag utan körde på två dagar. Viktigaste var att man inte skulle linda varken för hårt eller för löst, så jag bara rullade på det och det började precis vecka sig lite grann innan vi tog av det efter ett par dagar, så för hårt satt det inte. Bilden till höger är alltså från när vi tagit av det efter första omgången. Här såg benet fint ut (bara lite vitt efter bandaget men syntes eller kändes inget konstigt annars). Hon fick stå utan några timmar innan jag la nytt zinkbandage som även det fick sitta i två dygn, alltså till den 17 september. Har tyvärr ingen bild från när vi bytte den gången men benet såg helt normalt ut då också.

collage-2date

Sen blev det detta skräckscenario av det hela. Tredje gången det satt fick det sitta i tre dygn eftersom det gått bra med två de tidigare gångerna och det ska kunna sitta fem dagar… Då såg benet ut såhär när jag tog av bandaget, snacka om att jag fick panik. De två bilderna direkt till vänster är från direkt när jag tagit av bandaget och den näst längst till höger ett par timmar senare. Nu ser ju hur det svullnat upp och att det är rött både på fram- och baksidan av benet. 🙁

collage-3date

Hon fick stå på box två dagar och sen var vi till veterinären för första undersökningen den 23 september. Anledningen att hon fick stå inne var för att utifall hon hade en senskada så skulle hon vara lindad om hon skulle vara ute eftersom hon eventuellt skulle skutta och busa. Men på grund av såren som blivit av bandaget ville jag inte lägga på lindor och låta henne stå med hela dagarna så då fick hon istället vara inne. Efter veterinärbesöket, där det konstaterades att hon hade en liten skada på ytliga böjsenan, fick hon ha bandage och gå ut i hagen då det inte är hållbart att ha henne på box mer än några dagar. Blir livsfarligt att gå ut med henne då… Inne är hon lugn men exploderar så fort hon kommer ut.

collage-4date

Såhär illa blev det sen efter veterinärbesöket. Vi fick en gel som vi skulle ha på på grund av svullnaden på framsidan av benet (där var det inga mjukdelar skadade som tur var utan bara ytliga sår och en svullnad), men jag tror tyvärr att det är den som orsakade att det blev såhär mycket sämre efter vi använt den ett par dagar. Så vi slutade såklart med den och jag började istället lägga om såret på ett annat vis.

collage-5date

Till vänster ser ni bandaget jag la, i början varje dag men sen varannan dag bytte vi det och bara det var ett helt projekt i sig. Ni ser till höger hur det såg ut och förstår säkert att Flippan tyckte det gjorde riktigt ont, stackarn. Jag hade honungssalva direkt på såren och sen en sorbact-kompress ovanpå. Därefter lindade jag med Cellona polsterbinda, bomull ovanpå det och sist vetflex. Ibland hade jag även en gasbinda emellan bomullen och vetflexen men jag tyckte det satt bättre utan gasbindan. Det var som sagt ett projekt att byta bandaget, Flippan är i vanliga fall väldigt kinkig med små sår så det här var ju 100 gånger värre. Hon ville inte att jag skulle ta på det alls och hon stod och reste sig, hoppade och slog med benet på gången.. Det var lite småfarligt om jag ska vara ärlig men jag litar ändå på henne så pass att jag vet att hon aldrig skulle sparka eller göra illa mig med flit. Vi fick bremsa henne för att det överhuvudtaget skulle vara möjligt att lägga bandaget och det är ju inte heller något Flippan är särskilt förtjust i, så det var en riktigt jobbig period där ett tag. Jag har ju dessutom väldigt svårt att sitta på huk och så längre stunder och när jag dessutom behöver hoppa runt lite och så blir det riktigt tufft. Men jag bet ihop och vi fixade det tillsammans, Svande var alltid med och höll i och assisterade med materialet.

collage-6date

När vi började låta bandaget sitta i ett par dagar åt gången så började det läka bättre men det har tagit sjukt lång tid för det här att ens börja läka. Det blev som tur var lättare och lättare att lägga om bandaget och det framförallt efter att jag bytte ut honungssalvan mot Superbra Hästsalva (ska försöka komma ihåg att ta bild sen) och sorbact-kompressen mot vanliga Solvaline sårkompresser. Då fastnade det inte i såret och hästsalvan hjälpte till att hålla sårskorpan mjuk.

collage-7date

Någonstans kring innan dessa bilder är tagna har hon varit utan bandage vilket såklart hjälpt läkprocessen ytterligare. Det hade nog varit bäst för såren att vara utan bandage större delen av tiden, men på grund av senskadan och att Flippan inte håller sig lugn varken i eller till/från hagen så har hon varit tvungen att ha bandage.

collage-8date collage-9date

De här sista bilderna är tagna förra veckan innan hon fick laserbehandling. Redan dagen efter hade den sista skorpan på baksidan lossnat och det syns knappt att det varit sår där längre! 😀 Ska försöka komma ihåg att ta nya bilder idag. Det är nämligen dags för laserbehandling nummer två. Sen ska vi köra en gång till innan ultraljudet nästa vecka, så förhoppningsvis kommer såren vara helt och hållet läkta då + att senan fått lite hjälp av lasern. Skönt att ha stallkompis som jobbar med att laserbehandla hästar så det är lätt & smidigt att få hjälp. 🙂

En sista sak jag vill ta upp är först och främst – var försiktiga med zinkbandage! Är det något jag är expert på så är det att linda ben så jag vet att jag inte lindat för hårt, och vi var superförsiktiga och lät det sitta kortare tid först för att se att hon inte reagerade. Trots det fick hon alltså dessa sår, jag skulle tippa på att hon blev blistrad helt enkelt, och även om det i sig kanske inte är någon nackdel för senan så har det skapat väldigt mycket besvär med såren och det känns hemskt onödigt. Kommer aldrig våga ha zinkbandage på Flippans ben igen och om jag någonsin använder det på en annan häst kommer jag inte låta det sitta mer än ett dygn åt gången trots att det ska kunna sitta i fem… Sen vill jag också varna lite för gelen vi fick av veterinären. Den är säkert jättebra att dämpa svullnader med, men använd den inte på skadad hud. Lite besviken blir man att man får recept på en dyr gel att använda på just skadad hud och sen ser man att det står på förpackningen att den inte ska användas på skadad hud. 🙁 Compagel heter den i alla fall, och den var INTE billig. Bortkastade pengar enligt mig.

När såren började läka och hade läkt tillräckligt så har jag även lagt på Vallörtsblad från Sven Lindblom på senskadan och det har hjälpt bra varenda gång mot värme/svullnad i områden. Hon fick stå med det några dagar i veckan efter förra ultraljudet när hon inte kändes helt fräsch, och sen har hon ju känts superfin så det har helt klart hjälpt.

Hoppas ni tyckte det här var intressant och att ni kanske får med er något tips eller så, om ni orkat läsa hela. 😉

Flippan var duktig idag

Hon har vilat söndag-måndag av olika anledningar men idag var det dags att trava lite igen. Så roligt att trava långsidor, haha nej inte direkt kanske men det känns ändå som att det går väldigt fort nu. Vips säger det så har vi travat hälften av det vi ska för dagen. Hon var pigg idag också men hon är så duktig och sköter sig finfint ändå fast man riktigt känner hur energin ligger där och pyr liksom. Vi fortsatte med våra tempoväxlingar och så travade jag även någon diagnoallinje i ridhuset för att variera lite. Det blir ju också rakt spår bara man är noga med att göra övergång till skritt innan man kommer ut på spåret. Blev ganska många vändor mot spegeln idag vilket jag tycker är superbra så jag verkligen kan se att hon travar på rakt framåt och även att jag själv sitter rakt i sadeln. Märkte idag att vi vinglade lite väl mycket när jag dessutom gjorde tempoväxlingarna där mitt på ridbanan. Flippan vill ju helst bara öka och inte minska så då blir det lite diskussion där nåt steg innan hon kommer tillbaka, men när vi gjort det några gånger brukar det gå bättre. Med diskussion menar jag bara att hon inte lyssnar och ibland tar tag lite i bettet och försöker få mig ur balans då hon vet att hon kunnat göra så förr och jag gett mig ganska lätt då. Det är alltså inga stora grejer hon gör men hon måste liksom visa att hon inte vill göra som jag ber henne egentligen, sen lyssnar hon fint och slappnar av. Då får hon såklart beröm så blir hon glad igen. 😀

_dsc2485_1200

Bilden är inte från idag men tycker den visar så bra hur väl hon trampar på med sina små bakben. Hon känns så fin nu så jag hoppas verkligen att vi får grönt ljus att fortsätta trappa upp igångsättningen efter nästa veckas ultraljud och att vi kanske till och med kan få en tävlingssäsong 2017 att se fram emot.