Flippan i januari

Jag börjar se ett mönster… I Flippans beteende. Varje år i januari… Har jag bilder som dessa i arkivet:

Haha alltså jaa, hon är ju lite speciell den lilla hästen. Vårkänslorna kommer väl tidigt eller nåt. Många av hennes bus fångas ju inte ens på bild men de flesta bilderna i de nedersta collagen här ovanför tog jag förra året när duktiga Lisa hjälpte mig med vilddjuret. Så jag smattrade på en del där. Men när det var som värst hade jag inte mage att fota heller utan var tvungen att se med egna ögon och hoppas för allt jag hade att ingen olycka skulle ske. För lite väl högt ställde hon sig många gånger förra vintern, som ni ser… Bara för att hon inte fick galoppera, haha. Vi var mitt i igångsättningen efter transportolyckan och hon fick bara trava rakt fram egentligen. Men trots alla dessa konster blev hon ju friskförklarad och har *peppar peppar* inte varit skadad mer efter det. Jag tror att hon gillar att showa lite också och passade på ordentligt när Lisa red eftersom hon sitter som klistrad i sadeln. Flippan gör inte såhär för att få av någon utan bara för att energin rinner över och just när hon varit under igångsättning så kan man inte släppa energin framåt så då går den istället uppåt. Men hon har sån otrolig kroppskontroll Flippan, och hon har rätt bra koll på ryttaren också och räddar en innan man åker av, för det mesta i alla fall. Skulle man tappa balansen helt skulle hon inte låta en sitta kvar tror jag, men det är ganska komiskt när man verkligen ser på henne hur hon stannar upp om man håller på att tappa balansen, sen sätter man sig till rätta och då kan hon sätta igång igen, haha.

Nu hoppas jag att hon kan ta det lite lugnare i år så jag slipper sånt här, höfterna blir inte jätteglada av det och det blir en liten osäkerhet hos mig även om jag inte är så rädd att ramla av längre. Risken finns ju alltid så jag pushar henne inte i onödan kan jag säga. Det känns helt klart som att hon förstår att hon måste vara lite försiktigare med mig nuförtiden för hon dämpar sig rätt bra när det är jag som rider. Får hon ett ryck så avbryter hon det ofta snabbt och jag får henne alltid att stanna istället för att fortsätta fara iväg.

Det var en dag för någon vecka sen som jag skulle ta in henne från hagen och gå direkt till ridhuset för vi tänkte släppa henne och Leija och låta de busa en stund. Svande tog hästen i hagen bredvid henne som också går ute till sent på kvällarna, och gick före oss. Det var inte okej enligt Flippan, så hon stod på bakbenen halva vägen till ridhuset. Så länge hon bara reser sig bredvid mig och inte för högt så skrattar jag bara åt henne, det är liksom hennes grej och hur hon är. Men då har vi också jobbat väldigt mycket på vår relation genom åren och jag känner att vi båda har bra koll på vart gränserna går. Är till exempel väldigt noggrann med att hon inte får springa förbi mig eller kasta sig runt mig utan hon ska hålla sig bredvid eller bakom. Så ibland småtravar hon bredvid och växlar mellan att resa sig och sparka bakut för att hon bara inte kan hålla sig, haha. Tycker mycket hellre hon får hålla på och busa när jag eller Svande går med henne än när jag sitter på i alla fall.