Laddad ponny

Då har vi ridit första gången efter tandkollen i tisdags. Red i söndags senast så det är ju faktiskt bara fyra dagar hon inte ridits men hon hade hunnit samla på sig en hel del energi sen dess, haha. Kände direkt att hon var extra pigg idag men jag måste ändå säga att hon skött sig helt okej. Lite diskussioner när hon inte fick springa/flyga iväg som hon ville men inga luftkonster så får vara glad för det känner jag. 😉 Kändes lite lätt i rumpan ibland kan jag säga, särskilt i galoppen. Och hon var lite för laddad så hon släppte ryggen och sprattlade på med sina höga knän emellanåt, så fokus idag blev bara att få henne att slappna av tillräckligt för att få upp ryggen och jobba rätt istället. Inte ofta hon är såhär utan oftast är det antingen diskussioner eller att hon går framåt och då känns hur fin som helst. Det är inte helt lätt att rida henne när hon blir sådär, hon vill galoppera så hon liksom tappar takten i traven för att hon försöker falla in i galopp fast jag säger nej, och då tappar hon liksom ryggen och hela formen även om hon fortfarande lägger mest vikt på bakbenen. Men hon slappnade av och taggade ner lite efter en stund så hon jobbade på precis lika fint som vanligt på slutet, och emellanåt under passet också. Vi red med repgrimman idag eftersom munnen ska få vila efter behandlingen, och det var nog faktiskt väldigt bra då hon inte alls bli lika upprörd när jag behöver bromsa med den som med bett. Jag bromsar alltid i första hand med sätet men när hon är såhär laddad behöver jag ta små förhållningar för att hon ska lyssna. Varenda gång man kommer ut på ett rakt spår t ex så laddar hon för att dra iväg eller busa, man riktigt känner hur hon sätter till lite på rumpan och spänner till ryggen för att skjuta ifrån, haha. Men då får hon gå ner i skritt eller trav och in på böjt spår en liten bit, sen när hon känns avspänd igen gör vi ett nytt försök. Ni kan ju gissa om hon blev glad när hon fick öka traven lite på långsidorna på slutet. 😀

Det är power i den lilla hästen alltså! Att hon fortfarande rör sig såhär mycket igenom kroppen och inte känns minsta stel trots sina 23 år är bara helt fantastiskt. Efter fyra dagars vila dessutom.

 

Så avspänd och fin på slutet, även om hon hade energi kvar för att gå minst lika länge till, hehe.

Trots att det inte var vårt bästa pass idag så är jag på så mycket bättre humör nu efteråt, att få ha henne hos mig och att få träna tillsammans med henne är så underbart och jag är oändligt tacksam för att Flippan finns i mitt liv. ♥