Pausar lite

Ni har säkert märkt att bloggen varit lite dåligt uppdaterad senaste dagarna. Jag pausar lite härifrån just nu då orken inte riktigt finns när jag är i ett sånt här smärtskov. Red i alla fall London igår och det gick bättre på slutet så efter det mådde jag lite bättre. Men idag fick de båda två vila och imorgon kommer hovslagaren till Flippan och jag ska rida London. Jag försöker att vila så mycket som möjligt och hoppas smärtan lägger sig lite snart, tills dess blir det lite sporadisk uppdatering här men jag hoppas ni finns kvar ändå. ♥

Få livet att fungera

Det här med att ha en kronisk sjukdom och få livet att fungera, det är en svår nöt att knäcka. Jag har fortfarande problem med att veta hur mycket jag klarar av att göra och tenderar att pusha mig själv för mycket hela tiden. Precis det jag gjort nu också senaste veckorna men det har varit lite medvetet åtminstone då jag velat testa lite mer, innan hösten kommer och jag vet att jag blir sämre i höfterna/kroppen. Så det finns en förklaring på att jag varit rätt dålig senaste tiden (eller egentligen har jag varit rätt dålig hela våren/sommaren mot hur det brukar vara). Men det går inte en dag utan att känslan av att vara värdelös infinner sig, och jag är extremt hård mot mig själv. Sen blir jag arg på mig för att jag blir besviken och arg på mig själv och det är ju inte heller bra. Det är såååå svårt att hitta balans i livet, eller åtminstone att hitta en nivå där jag kan hålla mig ovan vattenytan åtminstone. Senaste tiden har jag inte skrivit så mycket om hur jag mår, för jag vill fokusera på det positiva både här på bloggen men också i livet som helhet. Är nog också lite rädd för hur folk tycker & tänker fast jag egentligen aldrig varit en sån som bryr mig särskilt mycket om sånt. Men då var jag ”frisk” (min sjukdom är ju medfödd men symtomen har inte brutit ut förrän på senare år) och kunde liksom vara den person jag ville vara på ett annat vis än jag kan nu. Nu kan jag inte styra över allting på samma sätt. Smärtan kontrollerar alldeles för mycket hur mycket jag än försöker att inte låta den påverka. Men som exempel så är jag inte lika glad & social längre, för jag orkar helt enkelt inte. Det går åt sjukt mycket energi till att hantera smärtan, även om det oftast är omedvetet. Jag är en annan människa innerst inne än vad jag visar utåt för det mesta eller ibland nuförtiden, jag är liksom inte riktigt mig själv längre – jag är smärtan. 🙁 Känner mig alltid otillräcklig i nästan vilket sammanhang det än gäller. Det enda jag känner att jag har kvar styrkan i är hästar och då framförallt ridningen, men jag är ju inte där jag vill vara på det planet heller. Kan inte hålla på från marken lika mycket som jag vill längre, kan inte sitta upp på vilka hästar som helst och klarar inte av att själv göra alla sysslor i stallet. Att gå från att ha klarat av att jobba hårt & effektivt i stall med både skötsel, ridning och allt runtomkring ca 60-70 timmar i veckan till att knappt kunna mocka åt min egen häst. Det är en stor förändring. Och det ÄR svårt att acceptera. Och det är svårt att låta bli att undra vad andra tänker och tycker särskilt när jag ofta känner mig utanför eftersom jag kanske inte kan vara med på allt hur som helst, att bara stå upp några extra minuter i stallet för att prata med nån kan göra att hela min kväll är förstörd sen. Livet med EDS är svårt, var väl bara det jag ville säga egentligen. Eller vill och vill. Men ibland känner jag dels för att skriva av mig bara ändå men också att det kanske kan hjälpa er som läser här också att förstå mig lite bättre.

Nu ska jag i alla fall påbörja ett nytt projekt som jag velat göra jättelänge och det gör mig taggad och på lite bättre humör. Fick hem ett stort paket idag som innehåller lite spännande saker, mer än så tänkte jag inte berätta just nu men kommer såklart dela med mig mer när jag känner mig redo. Inte nu som i nu ikväll kanske men inom de närmsta dagarna har jag en del att sätta mig in i och planera. Åh, det ska bli så kul och jag hoppas att det här tillsammans med lite andra saker som händer snart ska göra att livet blir bättre. Ett steg är ju redan taget i och med att London flyttade hit, och jag är så glad och tacksam för det varje dag. Och så glad och tacksam att Flippan är så fräsch & fin att rida just nu. Det gäller att fokusera på det positiva annars går man under. Leija och såklart min underbara fästman ska inte glömmas bort utan är såå otroligt viktiga för mig och jag älskar dem alla så mycket. ♥

Några dagar off

Inte mycket liv här inte… För att vara helt ärlig så mår jag riktigt jävla dåligt och har gjort ett tag nu, försöker kämpa på och hitta de små positiva bitarna i livet men det är svårt när det känns som att livet bara rasar samman och jag inte har någon som helst aning om hur jag ska ta mig uppåt igen. Vill inte ha den här bloggen som nån klagoblogg heller så då blir det noll uppdatering när jag varken orkar eller känner att jag har nåt vettigt att skriva om. Jag tror jag kommer göra om lite här på bloggen, sluta dela med mig av de personliga bitarna nästan helt och hållet och enbart fokusera på hästar här. Och istället hitta ett annat ställe att skriva av mig på, antingen en annan låst blogg eller kanske bara en dagbok.

Flippan har bara gått promenader sen ridpasset i söndags och idag skoddes hon. Ska rida ett pass imorgon, eventuellt ett lättare pass ikväll också men det lutar åt att det inte blir så. Sen åker vi nämligen till Sven Lindblom i Sala på lördag där hon ska få en liten genomgång av honom så efter det lägger jag upp planen för de kommande veckorna och så. Hon går sen igår på heltid i gräshagen. Ut vid 6 på morgonen och in nån gång oftast runt kl 20, ibland senare ibland tidigare. Så länge var hon visserligen ute för det mesta även i vinterhagen, men gräshagen är väldigt mycket större så det + gräset gör att det känns väldigt bra för då är hon i alla fall nöjd även om vi inte ridit på några dagar. Mat är livet tycker Flippan. 😉

Vi får se när vi hörs nästa gång, kanske blir fortsatt paus tills vi varit hos Sven i alla fall för såklart berättar jag hur det går. Jag hoppas att ni mår mycket bättre än vad jag gör och att ni tar tillvara på livet. ♥