Sista januari

Drygt en vecka senare kikar jag in här igen… Förra veckan gick åt till att smälta allt med steloperationen. Och flänga runt som en tok i bilen. Måndagen spenderades halva i Bollnäs på sjukhuset som jag ju skrev om förra veckan, sen vidare till Borlänge där Leijas uppfödare bor.. Träffade hanen hon skulle paras med, det var dock för tidigt i löpet för att para då vilket Leija var väldigt tydlig med. Tisdagen tillbringade jag hemma, i chocktillstånd, haha. Dels hade jag inte i närheten av så ont som jag brukar, vet inte om det var blockaden som satt kvar i, lokalbedövningen eller kortisonet, men hur som helst var det extremt skönt att slippa ha ont. Kändes också väldigt konstigt och ovant. Men jag tog det lugnt ändå, hade lejt bort alla fodringar förra veckan och släppte de flesta krav jag vanligtvis har på mig själv (eller försökte i alla fall). Onsdagen åkte vi till Borlänge igen och då parades Leija första gången! Torsdagen var lugn och sen åkte vi igen på fredagen för parning nummer två, med samma hane såklart men man parar två gånger men en dag emellan för att ha större chans till dräktighet. 😀 På lördagen fyllde min lillasyster 25 så vi åkte till Uppsala på middag & fest på kvällen, och sen hem igen. Så det blev mycket flängande och sena kvällar i bilen förra veckan. Min smärta kom dessutom tillbaka där på onsdagen så resten av veckan var som vanligt rätt tuff.. Glad att jag slapp fodra och kunde sitta inne och vila om dagarna, det var välbehövligt.

Mitt huvud var en enda röra förra veckan så även om jag försökte blogga ett par gånger fick jag inte ihop nåt vettigt så struntade i det till slut. Men nu tänkte jag göra ett nytt försök. Har ju en del inlägg på gång som jag förberett tidigare och såklart som alltid massor med idéer och tankar kring vad jag vill skriva om. Även om ni inte märkt av det så mycket senaste tiden eftersom jag bloggat så dåligt. Snart är januari över också, sista dagen idag. Helt galet vad tiden fortsätter att rusa, men den får gärna gå snabbt ett tag till för nu är jag så jävla trött på vintern, snön och framförallt kylan. Usch! Sommar nu tack.

Igår red jag i alla fall Flippan lite första gången efter Ingebjörns behandling, och hon var SUPERFIN. Hoppade upp utanför stallet och red ner till ridbanan som är snötäckt. Hon var pigg så jag fick hålla tummarna att hon inte skulle få för sig att leka rodeo på vägen ner.. Det gjorde hon inte som tur var, och hon var väldigt pigg när vi red sen men skötte sig bra ändå. Vi skrittade och travade mest. Först var hon lite för taggad men när vi ridit en stund och gjort övergångar mellan skritt och trav och växlat mellan att rida runt fyrkanten och på två stora volter började hon slappna av och kändes verkligen såååå himla fin. Hon verkligen travade igenom kroppen med ryggen uppe och ändå så avspänd samtidigt som hon sög på framåt så jag kunde bara sitta och åka, så härlig känsla. Vi provade ett par galopper också åt vardera håll och det gick ganska bra, det blev lite halt ett par gånger så vi struntade i galoppen sen. Hon var så fin i traven så jag satt där och log och kände mig lycklig för en stund. Älskade Flippan, den glädjen hon ger mig är något alldeles speciellt. Hon fick gå ut i hagen igen efteråt och sen när Svande tog in henne på kvällen hade hon varit lite pigg igen och inte kunnat gå på alla fyra, haha. Tänkte ju hon skulle vara lugn när hon fått jobba av sig lite energi, men det blir ofta tvärtom med henne så hon var ännu mer pigg än hon varit när hon vilat. Det är så härligt att se henne ha så mycket energi och livsglädje. 😍

Vildhästen för ett par år sedan… Hon är så rolig 😂😂

 

Det blev en lång dag

Hade väldigt ont igår kväll och lite oro/nervositet inför läkarbesöket där de skulle lägga blockad i SI-leden idag, så somnade inte förrän alldeles för sent och hade svårt att ta mig upp imorse. Men till slut så, jag hann till och med duscha innan vi satte oss i bilen och körde mot Bollnäs. Var i hyfsad tid också för vi var framme en hel kvart innan min tid var, det hör inte till vanligheten när jag behöver komma iväg nånstans på morgon eller förmiddag. Satt i väntrummet och väntade, och väntade, och väntade…

Till slut kom en sköterska och frågade om det satt nån som skulle få en spruta i ryggen där, som hette Jennifer. Och ja det var ju jag. Tydligen satt jag i fel väntrum (jag gick såklart till samma som sist jag var där eftersom de inte sa nåt annat i receptionen). Så det blev lite bråttom att gå till rätt ställe, byta om och sen knata iväg till operationssalen. Men läkaren hade hunnit påbörja en operation eftersom tiden hade gått, så jag fick gå tillbaka till det väntrummet jag skulle varit i från början och sitta där och vänta en dryg timme. Svande var ju med så jag hade sällskap i alla fall, och vi passade på att läsa och kika i boken om hunduppfödning som vi köpt inför Leijas parning. Så det gjorde inte så mycket att det blev försenat.

När det väl var min tur fick jag komma in i operationssalen och lägga mig på britsen. Läkaren gjorde lite undersökningar, lyfte och böjde benen och höfterna lite hit och dit. Samma undersökningar som jag fått göra massor med gånger nu kan jag lova. Sen tvättade sköterskan rent kring där han skulle sticka nålen. De fick hämta en tunnare nål också, för man behövde tydligen en tunnare till just SI-lederna än för stick i ryggen där de flesta blockader läggs. Det är inte så vanligt med SI-ledsblockader och det är bara ett fåtal läkare som kan så mycket om just SI-leden som läkaren jag fått träffa nu. Bengt Sturesson heter han och jobbar egentligen nere i Skåne. Har läst mycket om honom innan jag fick träffa honom första gången i början av december förra året. I alla fall. Han stack in nålen hela vägen ner i leden och allting syntes på en röntgenskärm som även jag kunde se (behövde inte titta såklart men jag tycker sånt där är spännande). Det var dock INTE skönt, fy tusan både ont och obehagligt. Men jag är som tur är väldigt smärttålig och alla som var i rummet tyckte jag var duktig. 😉 Inget gnäll från min sida inte. Är ju lättare också när man är beredd och vet att man gör det för att det ska leda till något bra.

Fick resa mig upp nästan direkt efteråt och det kändes skumt. Hade lite svårt att avgöra och framförallt förklara hur det kändes. Men jag kunde gå runt runt i rummet utan att den vanliga smärtan small till. Och när jag sen fick lägga mig ner på bristen igen för att göra samma undersökningar som innan, då kom det riktiga resultatet. En av undersökningarna var att jag fick ligga på rygg och lyfta ett ben i taget, rakt upp så lång jag kunde. Kom knappt halvvägs innan blockaden, ungefär lika med båda men kanske aningens sämre med vänster där jag har mest ont. Först lyfte jag höger (där jag inte fått nån blockad) och det var precis lika som innan, tungt och kom knappt halvvägs. MEN! När jag skulle lyfta vänsterbenet så for det rakt upp hur lätt som helst, hela 90 grader utan problem. :O Heeelt sjukt kändes det, och läkaren sa direkt att det hade funkat och att han såg det på mitt ansiktsuttryck också. Så det konstaterades ganska snabbt att jag får operationen om jag vill. OM JAG VILL, klart som faaaan att jag vill! Såhär kan jag inte leva längre, har varit så nära att ge upp så många gånger nu och det här är vändpunkten. Äntligen, äntligen finns det hopp. Jag ska få steloperera mina bäckenleder och förhoppningen är att jag ska kunna gå, stå och till och leva ett hyfsat normalt liv efteråt. Har ju min EDS i botten som inte kommer försvinna men kan jag bara slippa den här fruktansvärda smärtan i höfterna tror jag livet kommer kännas så galet mycket bättre. Jag var i chocktillstånd efteråt och var sååå nära att börja gråta, glädjetårar då för en gångs skull… Var skakis och höll nästan på att glömma berätta för Svande hur det gått när jag kom tillbaka till honom i väntrummet, haha. Nu återstår väntan på tid för operation och en massa fixandes av praktiska grejer som vi behöver lösa. Men jag får skjuta på operationen så att den passar i livet, det ska inte vara några problem så det känns skönt. Jag behövde verkligen det här nu, det må vara en lång väg att gå men när målet är att jag ska bli bra i höfterna spelar det nästan ingen roll hur tufft det kommer vara eller hur lång tid det kommer ta, bara jag blir bättre. Tacksam. ♥

 

Onsdag – fredag

Jag behöver nog en liten inkörningsperiod för det här med bloggandet, märker att jag kommit av mig och helt enkelt glömmer bort att jag inte bloggat. Särskilt när jag inte rider varje dag och har ridpass att skriva om hela tiden, utan det är mest en daglig kamp mot min jävla kropp så mitt fokus går ju till det. Men jag har ju valt att börja blogga igen för att jag vill göra det. Så jag tänker inte ge upp nu bara för att jag missat ett par dagar. Hoppas ni har lite tålamod med att uppdateringen inte är på topp från början utan vi tar det lite i taget och ökar successivt. Sen är väl inte min grundtanke med bloggen att blogga ofta heller, utan snarare att försöka uppdatera dagligen kring mitt liv och vad som händer och sen utöver det skriva djupare inlägg rörande hästar, ridsporten, dressyr och andra ämnen jag känner att jag vill ta upp. En liten sammanfattning av de senaste dagarna kommer i alla fall här.

I onsdags hade jag lite ledigt från stallet så jag hade en vilodag inomhus då. Jobbade på så mycket jag orkade med mina andra projekt och fick en del gjort även om jag alltid tycker att jag borde hunnit göra mer. Varför är man så hård på sig själv? Var ut till Flippan en sväng på kvällen och passade då också på att kika på vårt nya hösilage som levererades på tisdagen. Det såg riktigt fint ut och luktar gott så trots att det är lite blötare än vi önskat känns det väldigt bra. Har varit extremt svårt att ens hitta hösilage i år så att vi hittade ett så fräscht och med riktigt bra proteinvärde är toppen. Flippan äter hö fortfarande men det har såklart ändå betydelse för oss att hösilaget är fint eftersom det är våra hyresgästers hästar som ska äta det.

Igår fodrade jag som vanligt igen och det gick väl okej. Skulle ljuga om jag säger att det går bra, men så länge jag klarar av det och står på benen tills jag kommer in efter eftermiddagsfodringen är jag nöjd. Det är såklart tufft men jag har en vilja av stål, och är envis till tusen. Så det går. Hade egentligen tänkt rida Flippan igår men tyvärr högg det för mycket i höfterna när jag gick så jag vågade inte gå till hagen och ta in henne. Borde ha både hagen och ridhuset precis vid stallet, hehe. För ridningen behöver jag, det är ju min sjukgymnastik. Men har blivit alldeles för lite av det nu, och även för lite Redcord-träning här inne på tal om sjukgymnastik. Ska se till att göra ett träningspass imorgon!

Idag har jag också jobbat på som vanligt med stallet. Fått ut lite nya produkter i min Etsy-butik också som var efterfrågade från kunder så det kändes väldigt skönt att få det klart. Har fortfarande massor att göra med både den shoppen och massa annat men har kommit en liten bit på vägen att strukturera upp och planera det så det ska nog ta sig snart. Det är svårt att planera exakt vad man ska göra när man inte vet vilket humör kroppen är från dag till dag, men det underlättar att ha en plan att utgå ifrån.

Har faktiskt tänkt göra en Vision Board också, hoppas verkligen jag orkar ta tag i det snart så jag kan sätta upp den på väggen + kanske göra en helt separat pärm till bara mål och drömmar i livet – det vore ju verkligen härligt att kunna öppna och bläddra igenom då och då.

Men åter till idag. Våran bil är trasig igen (okej det var länge sen nu faktiskt, bilar går sönder så är det bara), så vi har fått turen att låna Svandes mammas bil några dagar och passade därför på att åka till bl a Hööks ikväll. Jag skulle kika på deras rea och däribland ett par skor som jag sett på hemsidan. Visar mina inköp imorgon. 😀 Avslutade med att köpa pizza på favoritpizzerian på vägen hem (och pizzorna håller sig varma den 20 minuter långa hemresan – det ni!). Nu är vi inne på lördagens dygn men tycker det räknas till fredag ännu eftersom jag inte gått och lagt mig. Kanske inte säger så mycket i och för sig eftersom jag ibland inte går och lägger mig förrän framåt 4-6 på morgonen…. Ska sätta mig med kalendern och planera lite, göra lite braindump och rensa tankarna lite sen hoppas jag kunna somna i hyfsad tid.