Taggad Flippan

Taggad men också så himla fin, lilla Flippan. Tänk om jag fattat hur fina kvalitéer hon har rent dressyrmässigt första gången jag hade henne (2003-2005), och om jag haft en riktigt bra tränare på det. För jag kunde ju INTE rida bra då, det var först när jag varit på Strömsholm och jobbat åt Mads ett tag som jag började kunna rida på riktigt. Tänk om jag hade haft Flippan med mig då… Jag tror hon hade kunnat ta sig hela vägen upp i klasserna med rätt förutsättningar. Hon har otroligt lätt för sig rent kroppsligt men huvudet ställer ju till det lite ibland. Vissa dagar är det lätt som en plätt och vissa dagar funkar nästan ingenting, haha.

Jag är otroligt glad att jag fått tillbaka förtroendet mer och mer för Flippan. I och med att jag blev sjuk hösten 2012 när vi precis köpt tillbaka henne sist, så blev jag också väldigt osäker i sadeln. Höfterna var helt slutkörda, jag körde på i tron att jag bara hade ont pga min övervikt och Flippan var sitt vanliga jag = rodeoponny då och då… Sen alla hennes skador & behandlingar där hon fick vila och därför samlade på sig enormt med överskottsenergi inför igångsättningarna gjorde ju inte saken bättre. Första igångsättningen åkte jag av när vi skrittade ut för att hon gjorde världens jävla luftsprång (typ capriole), men efter det har jag faktiskt aldrig åkt av och det känns också som att Flippan förstått att jag inte har riktigt samma balans som förr även om den fortfarande är väldigt bra. Nu när jag dessutom är starkare i kroppen efter 1,5 år med redcord-träning så känner jag mig betydligt säkrare i sadeln och tror jag skulle sitta kvar i de flesta lägen precis som jag gjorde innan jag blev sjuk. Men samtidigt är jag mer rädd för att ramla av idag eftersom jag inte vet hur min kropp skulle klara av en rejäl smäll eller fellandning. Förra sommaren skulle jag rida program i ridhuset, Flippan var superfin under framridningen men märkte ju direkt att det var nåt speciellt på g när vi började rida programmet. Min plan var att filma och skicka in för bedömning hos Dressyrskolan, men den planen sprack, haha. I galoppen blev hon TOKLADDAD, och när vi kom i ett av hörnen busade hon loss rejält så jag var såååå nära att flyga av. Men hon räddade mig. Då tror jag att hon förstod att hon inte kan hålla på hur som helst med mig längre för efter det har jag inte känt att hon pushat det så långt när hon busat. Inte med mig i alla fall, ni kanske minns hur hon höll på i vintras när Lisa red. Annars får ni några minnesbilder här:

Flippan busar stegrar och sparkar bakut Flippan busar stegrar och sparkar bakut Flippan busar stegrar och sparkar bakut Flippan busar stegrar och sparkar bakut

I alla fall så är jag verkligen glad att vi byggt upp vårt förtroende mer och mer och det känns som att jag vågar lita på henne och ta nya steg lite då och då. Som sist vi red ut och galopperade på ordentligt längs en äng, där jag vet att hon lätt skulle kunna få för sig att sticka rakt ut på fältet och köra ett riktigt rodeorace. Men inte ens ett bocksprång blev det utan bara några väldigt små ryck/studs i farten. Ska fortsätta rida ut henne och hoppas att vi kan hitta en nivå där det funkar bra och jag inte behöver känna mig osäker alls, för helt fullt litar jag inte på henne ännu..

Måste ju visa filmen från när jag höll på att flyga av där i ridhuset förra sommaren också, haha.

 

Galopp i lätt sits

När Flippan är som hon var igår ( = SUPERPIGG/HET) då backar jag tillbaka bandet och rider henne som om hon vore en unghäst. Det får jag göra ganska ofta med henne på grund av henne humör. Så eftersom jag kände mig modig igår och inte fegade ur bara för att hon var tokladdad, så valde jag att lätta lite ur sadeln och våga rida på framåt i galoppen trots att jag kände hur nära hon var till bus lilla Flippan. Fördelen med att stå i lite lätt sits är ju att det inte blir riktigt samma kraft när hon skjuter rygg och framförallt om hon skulle bocka ordentligt (vilket hon tack och lov inte gjorde igår). Nackdelen är att jag tycker att Flippan släpper ryggen lite vilket förmodligen beror på att jag inte kommer om med skänkeln på samma vis som när jag sitter ner i sadeln. Jag märker också att hela min sits blir mer instabil när jag står i lätt sits på Flippan. På M (den stora grå jag rider ibland) kan jag stå i lätt sits och rulla på utan problem, men just för att Flippan släpper ryggen lite och mest bara springer ifrån mig då så känns det såklart inte lika bra att göra det på henne. Sen är hon så bred att sitta på också så man hamnar så mycket ”uppe på” hennes rygg. Men i alla fall så kunde jag från att lätta ur sadeln lite, driva på Flippan framåt och sedan fånga upp det genom att sätta mig lite tillbaka igen och få henne att lyssna. Vissa gånger gick det hur bra som helst, ibland funkade det inte alls utan hon bara körde på ändå och ibland lyssnade hon först men sen kunde hon inte hålla sig utan försökte dra iväg/studsa snart igen. Hon är en liten tokponny! Puuh!

Ni ska få se lite bilder så kanske ni också ser lite av det jag pratar om… Har lagt in någon bild där hon gapar så ni ser det också, lite läskigt att lägga ut såna bilder för man är alltid rädd att få taskiga kommentarer. Men jag är hittills väldigt förskonad från sånt faktiskt, så det är jag glad för. Men jag tycker också att det syns på bilderna att det inte är jag som drar i Flippans mun utan att det är hon själv som drar i mig. 😉 Förklarar lite under vissa bilder också.

Här är nog första galoppen för passet, då hon fortfarande var hanterbar i energinivå.

Ja på de flesta bilder i början ser hon ju ganska fin ut även om hon såklart är lite öppen i formen men man ser att hon har ryggen med sig och bjuder på framåt utan att bli spänd.

Sen blir hon lite för laddad och vill dra iväg. Ni ser ju att jag inte sitter och drar tillbaka handen på något sätt men jag vill inte heller släppa henne bara för att hon gapar. Det blir ju farligt om hon bara får köra sitt eget race så någon slags kontroll måste jag få ha…

När hon lyssnar och slappnar av är hon väldigt fin igen.

Sen lite samma sak i andra varvet, hon blir för laddad, släpper ryggen och känns som nån sån där liten B-ponny som studs-galopperar, haha.

Avslutar med en till bild där jag fått henne att komma igenom ryggen igen, här ser hon faktiskt riktigt fin ut tycker jag. Det är ju såklart ingen tävlingsform här men det gör mig inte så mycket bara hon bär sig och kommer upp med ryggen. Vi har ju trots allt precis nyligen börjat galoppera efter hennes senskada i transporten i september.

Så besviken

Usch, jag har en riktigt dålig dag idag. Inte så konstigt kanske med tanke på att det i princip blev vinter igen och är rätt kallt ute. Höfterna skriker av smärta och bara att vara ute fem minuter gör att det blir mycket värre. Nej våren, nu får du ta och komma tillbaka!

Red Flippan tidigare i eftermiddags också och hon var inte rolig idag. Jag blir tokig på henne, samtidigt som jag ju älskar henne otroligt mycket och hon är superfin att rida bara hon taggar ner lite. Då och då under dagens pass var hon fin men stora delar var en enda kamp. Hon ville bara springa fort, dra mig ur sadeln och sprang och gapade nästan hela tiden. Det är så tråkigt att hon blir sån här, jag blir så ledsen och besviken på att livet ska vara en enda kamp för mig, med allting liksom. Känner mig värdelös som inte ens reder ut min egen, 22-åriga ponny… Samtidigt som jag vet att jag är duktig på att rida och att det mesta med Flippan faktiskt sitter i hennes huvud. Hon är så sjukt svår när hon blir såhär. Helt jävla tokladdad och vill bara springa fort (helst leka rodeo också förstås) och man känner hur explosionerna närmar sig… Jag var faktiskt duktig idag och vågade rida på framåt trots att hon kändes som att hon kunde explodera närsomhelst, men istället för att det löste problemet blev hon skitstark i handen och försökte dra mig ur balans hela tiden. Jag är väldigt noga med att inte sitta och bromsa henne med handen och har en väldigt mjuk hand rent generellt, och rider absolut mest med säte och skänkel. Men jag kan ju inte bara släppa efter när Flippan försöker dra iväg – då skulle det kanske ske en olycka.. Så då sitter jag bara lugnt kvar och sitter emot med sätet för att inte falla framåt när hon försöker dra mig ur balans. Vilket leder till att hon ju i princip drar sig själv i munnen och därför gapar för att komma undan det. Men hon fortsätter att vilja springa (FORT) och laddar på, det är som att hon skiter i vad jag tycker och bara vill köra sitt eget race. Gaaaahh! Glömmer snabbt bort hur jobbig hon kan vara när vi haft några bra pass. Nä. Får försöka kolla igenom bilderna och filmen och hitta de bra delarna från dagens pass, och fokusera på dem. Tänkte prova rida en gång till och är hon likadan då så börjar jag ge munkpeppar igen. Tror nämligen att det är runt månadsskiften som hon brunstar, men hon visar inte det så tydligt annars så det är svårt att veta exakt. Men det kan ju förklara hennes beteende så nu ska jag prova och se om jag märker skillnad.