Flippan,  Hälsa,  Vardag

På väg ut ur ide

Sen ungefär ett par veckor tillbaka har jag varit lite piggare och det känns som att jag börjat vakna ur ide. Våren har varit kall och gjort att smärtan haft ett hårt grepp om mig. Jag trodde ju att det skulle börja vända redan i mars, men nej då. Nu däremot törs jag nog säga att det vänt, jag har fortfarande väldigt ont men det börjar lätta lite då det finns stunder då jag vilar och smärtnivån är lägre, och framförallt känner jag mig piggare & gladare då jag orkar leva lite mer. Dagarna handlar inte länge bara om att härda ut och överleva, så himla skönt!

Det jobbiga är att jag har så otroligt mycket saker att göra och styra upp. Alltifrån saker som egentligen borde gjorts för flera månader sen till saker som jag kom på häromdagen. Listan är lång i alla fall, det kan jag lova. Och jag måste ta det lugnt så jag inte överanstränger mig och får ett bakslag nu bara för att jag är lite piggare. Måste öka långsamt, oavsett om det är fysisk aktivitet eller mer administration-/kontorsjobb. Känner mig som ett otåligt litet barn, vill bara göra allt NU.

Idag har vi i alla fall varit på återbesök med Flippan hos veterinären efter att hon behandlades i bakknäna och höger frams kronled med IRAP för fyra veckor sedan. Egentligen hade vi tid förra veckan men det sköts upp till denna vecka. Om man bortser från att Flippan fick ett sår där de rengjorde med spritlösning inför behandlingen, som inte läkt ännu – så är hon friskförklarad! Veterinären var positivt överraskad av hur fint hon rörde sig i bak och tyckte hon rörde sig jättebra där, så det var himla skönt! Även om hon brukar svara bra på behandling så är det ju alltid lite nervöst med återbesök. Höger fram var också okej idag, hon tar inte riktigt ut steget lika mycket där men jag tror det är kvar sen hennes senskada för några år sedan och hon reagerade inte på böjprov idag så veterinären tyckte att vi skulle köra på med igångsättning. Jag ska försöka leta fram nån film från när hon senast var i full tävlingskondition (nog kring hösten 2017) och jämföra med hur hon rör sig nu. Men jag litar faktiskt också på att Flippan säger till om hon har ont, hon brukar vara väldigt tydlig när nåt inte stämmer så.. Vi travade faktiskt en kort sträcka igår kväll när vi red och jag kände skillnad direkt på att hon rörde sig bättre än innan behandlingen! Hon var lite dryg och ville bara stanna och äta gräs så jag tryckte på henne lite extra och det råkade bli trav så jag lät henne trava på en bit, kanske 20 meter, och det kändes helt underbart. Bästa lilla Flippan.

På tal om Flippan så har vi skrittat uppsuttet ute nästan hela tiden nu sen behandlingen. Bara två pass har vi gjort inne i ridhuset och resten av passen har vi skrittat runt på gården, runt grusvägarna kring stall och ridhus, mellan rasthagarna och runt grässlingan – och Flippan har skött sig jättebra! Nån gång har hon blivit lite taggad men inte gjort nåt värre än att takta några steg här och var. Förutom när hon helt plötsligt blev jätterädd för en transport som stod parkerad bakom ridhuset en kväll, den brukar inte stå där och det hade börjat skymma + att transporten var svart så jag antar att hon kanske trodde det var ett stort hål i vägen eller nåt. Hon blev verkligen rädd på riktigt vilket inte hör till det vanliga utan hon brukar vara rätt chill med omgivningen så. Hon kastade sig och hoppade lite åt sidan då och jag valde att sitta av för att inte riskera en åktur, gick sen in i ridhuset och satt upp igen, men skrittade direkt ut därifrån och fortsatte runt på gården vilket gick super då. Men jag är så glad att det har funkat att skritta utanför ridbanan/ridhuset då det aldrig gått förr utan att det blivit rodeo. Nu är det ju bättre förutsättningar på den här gården än där vi bodde i Trödje, så det hjälper ju också en del förstås. Ska bli spännande att se om vi även kan trava igång ute, hoppas det!

Även Flippans tänder har blivit fixade idag. Rensat lite foderinpackningar och så inför att hon förhoppningsvis ska kunna äta mer gräs nu under sommaren då det är det bästa grovfodret för tändernas skull. Och för Flippans lycka förstås. Herregud vad man känner sig som en elak matte när hon inte får gå i gräshagen. 🙁 Men det är ju för hennes eget bästa. Nu när hon är friskförklarad och vi ska börja sätta igång träningen så kommer jag börja vänja in henne på gräs igen i alla fall så då kommer hon bli glad. Det kommer bli en väldigt försiktig invänjning, börjar med en halvtimme första dagarna så får vi se hur det går innan vi ökar på tiden successivt.

Imorgon har vi en spännande dag framför oss – men mer än så säger jag inte nu utan det kommer uppdatering imorgon eller kanske på onsdag beroende på hur jag hinner/orkar med saker. Ni kan ju hålla utkik på Instagram då jag förmodligen uppdaterar snabbare där. 😉

Man kan verkligen inte klaga på utsikten när man sitter på Flippans rygg och skrittar runt i solnedgången 😍

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: