Flippan,  Hästar

Sadelproblem

Det är så svårt att veta hur jag ska börja inläggen nu när jag inte alls bloggat på så länge, haha. Det finns så mycket att berätta, samtidigt som det känns som att jag inte gjort nånting denna vinter utan mest varit i ide och kämpat för att överleva.

Men hur som helst så har vi haft lite sadelproblem, så jag tänkte skriva lite om det. Det började väl nån gång under senhösten att jag märkte att sadeln började glida aningens lite bakåt under ridpassen, men mer än så var det inte och Flippan var precis som vanligt i ridningen. Sen skedde det gradvis att jag tyckte Flippan började kännas trött, stod emot lite och jag fick jobba med framåtbjudningen varje pass. Vi har också mestadels jobbat skritt och trav på grund av att jag opererats och inte bör utsätta mig för större risker. I galoppen kan Flippan bli rätt så busig så vi har bara fattat galopp och galopperat kanske ett halvt – ett varv på volten för att sen gå ner till traven igen. Vi har nog inte ens galopperat alls hälften av passen heller. Men jag tror det var när jag försökte börja galoppera lite mer som det blev mer och mer uppenbart att Flippan stördes av sadeln. Så i början av året provade jag rida barbacka och fick en bättre känsla direkt. Bjudningen var tillbaka och hon kändes betydligt mer avspänd. Efter att ha ridit barbacka och sedan provade sadeln igen blev problemet ännu värre, och för varje gång vi ridit med sadeln har det blivit sämre och sämre. Flippan som egentligen är en väldigt pigg liten häst och gärna gör diverse luftkonster både i hanteringen och vid ridning, blev som en seg gammal ridskoleponny och kändes som en tunna utan känsel som inte ville röra sig framåt nästan alls. Det var ju bara att inse att det inte funkade längre med sadeln.

Vi införskaffade en barbackasadel som vi ridit med sen slutet av januari och det har Flippan trivts väldigt bra med. Jag å andra sidan har varit så extremt dålig i kroppen nu under vintern så det har dels blivit ganska lite ridning överlag, och att rida i en barbackasadel nästan helt utan stöd är inte det bästa för höfterna/bäckenet. Det har funkat och jag gillar egentligen att rida så eftersom man kommer närmare hästen och dessutom får träna balansen lite extra. Men jag får lite för ont av att behöva rida utan en riktig sadel med ordentligt med stöd, så till slut kände jag att det var dags att försöka kolla upp sadeln med en duktig sadelutprovare och eventuellt behöva prova ut en ny sadel.

Igår var det dags, och vi hade besök av Gunilla Stener från @equestrianbygs som skulle hjälpa både mig och ett par andra att kolla på sadel. Hon la på sadeln och bekräftade direkt det jag misstänkte – sadeln är för vid i bommen. Den är breddad en gång för några år sedan då Flippan var i full tävlingskondition och sitt livs bästa form ridmässigt. Nu är ju situationen annorlunda då hon först vilade nästan ett helt år då jag gjorde två stora operationer och inte fick rida på länge, sedan är hon ju faktiskt 25 år gammal nu och trots att hon har fri tillgång på bra hö så märks det att hon behöver mer foder för att hålla hullet när hon tränas. Hur som helst. Jag trodde vi skulle behöva prova ut en ny sadel, men vi började med att få prova en padd att lägga under framdelen av sadeln. Den gjorde direkt att sadeln hamnade i bättre läge, det kunde jag se redan från marken. Satt upp och testade rida med padden under, och först började Flippan tjafsa lite som hon kan göra när hon är missnöjd. Stannar, skrapar med frambenen och drar tyglarna ur händerna på mig. Ni som sett Flippan vet vad jag menar. Ibland kan hon göra så för att t ex husse är med på ridbanan och står i mitten, då vill hon inte gå ifrån honom och det kan ta några minuters övertalning ibland, haha. Men igår släppte det ganska snabbt, och jag bad om trav ganska direkt. Då kändes det skillnad direkt, hon var pigg och glad precis som när jag ridit utan sadeln innan, bjudningen var tillbaka. Fattade galopp och även där kändes det enorm skillnad då hon bjöd på framåt även där. Innan har vi kunnat fatta galopp okej, sen har vi bara hunnit galoppera några språng innan Flippan velat sakta av, och eftersom jag vet att det kan hända lite vad som helst om man trycker till med skänkeln i det läget har jag oftast bara låtit henne bryta av för att inte riskera någon olycka. En gång i vintras tryckte jag på och det slutade med att hon tvärnitade och reste sig.. Men igår galopperade hon vidare självmant och hon kändes helt bekväm i galoppen, likadant i båda varven. Så jäkla härligt! Det var ju ett väldigt tydligt kvitto på att det funkade att lägga till den lilla padden under sadeln för att avhjälpa problemet. Helt sjukt, jag som trodde det skulle vara betydligt svårare än så att lösa sadelproblemet eftersom hon knappt ville röra sig framåt med sadeln innan. Så nu kör vi så ett tag och hoppas det håller i sig och gör att vi kan komma igång med träningen ordentligt, framförallt med galoppen. Superskönt! Nu är jag taggad på att rida mer. Helst ännu mer än “bara” på Flippan, men det tar vi i ett annat inlägg framöver.

Här är två bilder som jag tycker visar ganska tydligt skillnaden mellan barbackasadeln och vanliga sadeln (utan padd alltså, från ett tidigare ridpass). Nog för att hon på första bilden inte är helt perfekt i lodplan så ser man framför manken att hon kommer upp där, till skillnad från med sadeln där man ser som en liten “grop” istället. Ser ni vad jag menar?

Kram ❤

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: