Om två veckor…

Hej på er! Årets första riktiga måndag idag, och nu är det bara två veckor kvar tills jag ska på återbesök hos den duktiga ortopeden jag skrev om i inlägget förra veckan. Det känns väldigt livsavgörande om jag ska vara ärlig, så börjar bli lite nervös redan nu. Men är samtidigt helt inställd på att det ska fungera. Jag ska tillbaka för att lägga blockad i bäckenlederna (vet ej om de lägger i båda eller bara den ena, men hoppas båda) för att se om det är därifrån mina problem med höfterna kommer. Visar det sig att så är fallet så är nästa steg att steloperera bäckenlederna. Jag önskar för allt jag har att det kommer fungera och att jag får denna operation, samt såklart att den lyckas så att jag blir bättre eller kanske till och med bra i höfterna. Det känns för bra för att vara sant och skulle vara som att få livet tillbaka. Börjar nästan gråta när jag skriver detta, bara tanken på att få vara smärtfri är liksom såååå overklig. Så overklig. Optimist som jag är så tänker jag inte särskilt mycket på vad som händer om det inte fungerar, det får bara inte hända utan det enda alternativet är att detta ska fungera. Jag vill kunna stå, gå och göra helt vanliga saker.

Ni får hålla alla tummar för mig att detta går vägen.

Jag sitter just nu och planerar veckan. Mycket som behöver göras och jag måste verkligen strukturera upp saker och få lite ordning på allting. Förhoppningsvis rider jag Flippan en sväng idag också, tror jag ska försöka göra det direkt efter jag fodrat nu på eftermiddan.

En till bild på fina Flippan från i fredags. Tyvärr blev det ingen ridning i helgen. I lördags mådde jag så dålig och sov/vilade halva dagen och igår var det så kallt så ville inte utsätta höfterna för det eftersom jag blir sämre av kylan och måste klara av att fodra hela veckan. Men idag är faktiskt smärtan bättre än vanligt så tänkte passa på att rida lite och hoppas höfterna inte blir alltför nedkylda. Tur jag har en värmefilt att linda in mig i när jag kommer in sen. 🙂

Kommentera