• Vardag

    Miljöträning

    Nu börjar vi komma igång igen jag och Flippan. Red ett lugnt pass i tisdags kväll och då var Flippan fin. Fokuserade mest på lösgjordheten då, red många övergångar och tempoväxlingar. Fattade galopp åt båda hållen bara för att testa, men jobbade inte mer än så med galoppen då jag valde att fokusera mer på traven.

    Igår morse red vi igen, och när vi precis börjat värma upp kom Svande in i ridhuset för att vattna, så det blev lite miljöträning igår. Vattenspridaren flyttades runt några gånger medan vi red, husse gick runt och grejade i ridhuset och Flippan blev lite spänd av det hela men jag tyckte ändå att det gick bra. Flippan “fastnar” gärna hos husse om han är i närheten när vi rider, så vi brukar försöka undvika såna situationer. Igår fick vi träna lite på det då Flippan hemskt gärna ville gå till husse och inte fokusera på mig, men jag lyckades få hennes uppmärksamhet och vi kunde rida ett bra pass ändå. Det blev en lagom träning på att ha distraherande saker pågående runtom men utan att det blev farligt, och Flippan skötte sig helt okej. Vågade till och med galoppera lite mer igår, fast jag först tänkte att jag inte skulle galoppera alls när hon blev så spänd i början. En gång försökte hon busa men hon höll sig på mattan. Det blev mest fokus på att få henne avspänd och lyhörd för hjälperna igår eftersom hon var lite spänd och stod emot emellanåt. Bra träning. Jag filmade passet med kameran ståendes på läktaren, så jag ska se om jag kan klippa ihop en kort liten video att lägga upp.

    Planen är att rida igen ikväll och sen har jag bokat ridhuset för att rida på söndag förmiddag så att Svande kan vara med och fota lite nya bilder då har jag tänkt.

  • Hälsa,  Vardag

    En sammanfattning & den senaste tiden

    Eftersom jag nu börjat om helt från scratch med bloggen tänkte jag försöka berätta om hur mitt liv varit fram tills nu så att det blir lättare att hänga med. Men istället för att börja från början kommer jag gå baklänges och börja med den senaste tiden, får se vart vi börjar men nånstans kring höst/vinter 2019/2020.

    För att ni ska få något slags sammanhang måste jag ju dock börja med att berätta lite kort om mig, Jag är 31 år gammal, bor med min man Fredrik och våra djur på en stor hästgård på västkusten, dit vi flyttade för snart två år sedan. Mer om gården och hur vi hamnade här kommer i ett eget inlägg. Jag är en optimistisk allkonstnär med flera kroniska sjukdomar. Efter en bra uppväxt med mycket fina minnen började livet gå utför strax efter att jag fyllt 20. Såklart hade jag motgångar och tuffare perioder innan dess också men det var när jag blev sjuk och kroppen började krångla rejält 2011-2012 som livet blev riktigt tufft. Det får blir mer om det i egna inlägg, just för att det finns så mycket att berätta om och jag väljer att inte börja från början utan gå baklänges. Det gör också att jag kan varva inläggen lite, blanda såna här inlägg om hur mitt liv varit tidigare med aktuella inlägg om livet här och nu. Annars är det nog lätt att det blir en väldigt deppig blogg vilket inte är vad jag tänkt. Men jag vill dela med mig av motgångarna också och inte rita upp någon fasad att allt är toppen när så inte är fallet. Min förhoppning är att jag ska kunna bidra med inspiration och kämparglöd, att aldrig ge upp oavsett hur tufft det är. Att det alltid finns något att vara glad & tacksam för, men att det är okej att må dåligt ibland.

    Mina sjukdomar då. För ganska precis ett år sedan upptäcktes av en slump att jag fått Diabetes, troligen typ 1 men det senaste var att de inte är säkra utan att jag kanske har någon annan ovanlig typ då min kropp tydligen är extra knasig. Innan dess har jag diagnostiserats med Ehlers-Danlos Syndrom, EDS. Den diagnosen fick jag 2014 efter några års kämpande i vården för utredningar hit och dit där smärta i & kring höfterna var och fortfarande är mitt största problem. Ligger dagligen på 6-8 på VAS-skalan i smärta, på sommaren när det är varmt (20 grader och uppåt) blir jag lite bättre, men har inte varit smärtfri en dag sedan 2012. Strax innan jag fick EDS-diagnosen upptäcktes också att jag har Hypotyreos, vilket jag ätit medicin för sen dess.

    Idag har jag hopp om att livet ska bli bättre, men för några år sedan visste jag inte om jag skulle orka fortsätta kämpa. Det som gjort att jag fått tillbaka hoppet är att jag genomgått två iFuse-operationer som är en steloperation av SI-lederna. Jag opererade första sidan hösten 2018 och andra sidan i maj förra året (2019). Så nu har det snart gått ett år sedan den andra och sista operationen, men jag har fortfarande en lång väg kvar. Efter år av fruktansvärd smärta och felbelastning, och min överrörliga EDS-kropp i grunden kommer det ta tid att träna upp mig igen. Så det är tålamod som gäller, och hårt arbete förstås. Den här resan vill jag dela med mig av här på bloggen. Min väg tillbaka till livet, i med- och motgång. Det finns också en del andra bidragande orsaker till att jag nu känner hopp och spänning över hur livet kommer bli framöver. Förutsättningarna är bättre än på länge för att det ska kunna bli riktigt bra.

    Den här vintern har varit överjävlig. Även om jag inte riktigt vill kalla det vinter heller, för här nere på västkusten är klimatet betydligt mildare än uppe i Norrland där jag är uppväxt och har bott i större delen av mitt vuxna liv ända fram till att vi flyttade ner hit i slutet av juni 2018. Men det räcker tyvärr att temperaturen börjar krypa nedåt under 15 plusgrader så börjar min smärta bli värre och värre. Jag hann inte heller träna upp min kropp tillräckligt under sommaren förra året så jag hade inget bra utgångsläge när hösten kom. De senaste månaderna har jag varit riktigt dålig och i princip levt i ide. Som om inte smärtan var tillräckligt jobbig att hantera så har jag varit totalt utmattad, samtidigt som jag pga smärtan har svårt att sova bra så har jag lika svårt att hålla mig vaken. Hjärndimman är standard, att ens fokusera tillräckligt för att svara på enkla meddelanden från folk blir för mycket. När jag någon gång ibland känt att jag haft lite energi och då gjort något ”enkelt” har kroppen totalkraschat efteråt. Diabetesen har varit svår att sköta när det är en kamp att ens ta sig igenom dagarna och smärtan & stressen den gör för kroppen leder inte till lägre blodsockernivåer om man säger så. Järnbrist, natriumbrist och vem vet vad mer för fel det är på min kropp – tappar sjukt mycket hår vilket jag inte gjort sen innan min Hypotyreos fått rätt behandling, är som sagt extremt trött HELA tiden, har en smärta som är helt galen emellanåt och bara av att stå upp i mer än typ 10 sekunder eskalerar den snabbt & jag har till och med haft svårt att sitta upp vilket tidigare varit uthärdligt åtminstone. På allt detta driver jag både en egen Etsy-butik och så har vi hästgården där vi har inackorderingsverksamhet och som min man Fredrik fått göra väldigt mycket mer än vad tanken är egentligen. Jag vill ju vara med ute i stallet och göra saker, men kroppen skriker STOPP. I början av hösten kunde jag i alla fall fodra hästarna men under vintern fick jag inse att jag inte ens klarade av det längre då jag till och med fick jätteont efter fodringarna när jag kört fyrhjulingen istället för att gå. Det finns inget som får mig att må så dåligt som när kroppen motarbetar mig så här mycket och det har lett till att jag varit mer eller mindre deprimerad sen i december också. Tills för några dagar sedan. Framförallt för att jag har flera men en extra rolig sak att se fram emot nu. Våren är här och det blir varmare för varje vecka, så jag kan vara ganska säker på att smärtan kommer bli bättre inom någon månad i alla fall. Men det roligaste av allt, det ska jag berätta om i ett eget inlägg som kommer de närmsta dagarna. Håll utkik, för jag tror ni också kommer tycka det är en väldigt rolig sak!

    Flippan för tre år sedan
    Mauritius, en häst jag red ibland för några år sedan, saknar honom!
  • Flippan,  Hästar

    Två ridpass senare

    Nu har jag ridit Flippan två gånger till efter sadelkollen, med en handduk vikt under framvalvet istället för padden vi testade då (den levereras nu i veckan) och det har gått bra! Flippan har varit jättepigg & fräsch, sitt vanliga Piggeluring-jag med andra ord. I fredags red vi lite lugnt, mestadels övergångar trav-skritt och tempoväxlingar i trav. Testade att fatta galopp men bara en fattning åt vardera håll och en halv volts galopp kanske. Jag var inte så pigg så vågade inte galoppera mer än så då Flippan var lite väl laddad. Igår (söndag) red vi ett pass igen och vågade oss på mer galopp, som gick över förväntan. En gång var hon påväg att börja busa men jag lyckades hejda henne. I traven jobbade vi med öppnor, övergångar och lite lek med registret. Vi har jobbat en del med att samla traven under vintern då det jobbet dels varit väldigt bra för min träning, inte för slitsamt men ändå mycket fokus på sitsen och att hitta bålstyrkan. För Flippans del har det också varit extremt nyttigt då vi samlat korta sträckor i taget för att stärka henne, och det leder varenda gång till att hon börjat frusta och verkligen komma igenom kroppen på ett bättre sätt. Lite lustigt att samlingen gjort att jag hittat ytterligare en grad av lösgjordhet hos henne, det är ju inte direkt enligt skolboken. Men å andra sidan så sitter ju de andra delarna i utbildningsskalan, som kommer före samlingen, ganska bra sen länge även om man ju hela tiden arbetar med hela utbildningsskalan. Det märks också att Flippan tycker det är roligt att träna på samlingen i traven då hon får väldigt mycket beröm när hon gör rätt och det gör henne stolt tror jag. Hon har ju styrkan och talang att samla sig men det är desto svårare att få henne att förstå det från ryggen eftersom hon är rätt speciell att rida, även om hon är välriden så händer det att huvudet/viljan kommer i vägen ibland, haha. Väldigt skönt att det funkat lika bra de här två passen i alla fall, så det inte bara var en tillfälligt extra bra dag när sadelprovaren var här förra veckan.

    Här är ett par bilder från ett pass med barbackasadeln för någon vecka sen, hon var väldigt fin det passet minns jag. Får se om husse har tid att fota oss igen snart, men har ju massor med ovisade bilder ändå eftersom jag inte bloggat på hela vintern.

%d bloggare gillar detta: