• Flippan,  Hälsa,  Hästar

    Ett steg framåt och två tillbaka

    Att ta sig tillbaka efter operationerna jag gjort är ingen lätt match, det vill jag lova er. Ibland känner jag att det går framåt och jag blir starkare, sen kommer käftsmällen när jag gjort för mycket och det känns som jag är tillbaka på ruta ett. Nu när det dessutom är höst och kallt mår kroppen ännu sämre, men det är ju precis som det brukar vara för mig och jag är ändå väldigt glad att vi flyttade ner till västkusten då klimatet är betydligt mildare här nere. Det är också så att oavsett hur mycket smärtan tar över ibland och hur svag jag känner mig när det inte går som jag vill, vet jag att det här är en del av processen efter operationerna. Jag kan hålla siktet inställt på framtiden, kämpa för att behålla tålamodet och påminna mig om att det tar tid. Det tar tid för kroppen att återhämta sig och bygga upp sig på nytt efter att man opererat in skruvar i skelettet, inget konstigt alls med det egentligen. Jag kämpar dag ut och dag in och jag ska ta mig tillbaka, ingenting kan få mig att ge upp nu. Det svåraste är helt klart att inte göra för mycket. Enligt läkarens instruktioner ska jag kunna utföra samma sak fem dagar i rad innan jag får öka belastningen vad det än handlar om att jag gör. Men jag vill ju bara göra mer hela tiden så det gäller att vara hård på mig själv hur svårt det än är när man har miljoner saker i huvudet man vill göra.

    Med Flippan har det i alla fall gått framåt sakta men säkert. Galoppen börjar kännas tryggare och vi kunde rida ett toppenpass förra veckan trots att husse var med och fotade (sist vi försökte blev det ju bara bus från Flippans sida, haha). Vi kan skritta av ute efter ridpassen, idag red vi på utebanan och dessutom samtidigt som ett annat ekipage under första halvan av passet. Flippan busade lite när jag skulle ta av mig jackan men sen gick det jättebra och hon kändes väldigt fin idag. I lördags longerade jag henne en sväng med chambonen och hon fick galoppera lite mer än vi gjort under ridningen. Övergångar mellan trav och galopp och så fick hon galoppera lite grann på mindre volt för att få henne att bära upp sig lite mer. Hon såg väldigt fräsch ut och jobbade på bra, alltid skönt att se sin häst från marken emellanåt även om jag är väldigt sparsam med longering. Sen longerar jag aldrig särskilt länge och står aldrig på samma fläck och snurrar runt runt, utan går ganska mycket fram och tillbaka så att det blir lite mer raka och större spår.

    Jag lovade ett blogginlägg på Instagram förra veckan om hur jag tänker kring galoppen med Flippan, så det ska jag försöka skriva ihop denna vecka. Här kommer ett gäng bilder från förra veckan så länge.

  • Vardag

    Bloggstrul…

    EDIT: Förra veckan fick jag problem med bloggen IGEN. Men nu ska webbhotellets tekniker har löst detta permanent hoppas jag, det är vad de säger i alla fall. Så detta inlägg skulle lagts upp i torsdags, 14 november. Fler inlägg kommer sen. 🙂

    Flippan har varit så duktig senaste ridpassen! I tisdags red vi ett pass själva i ridhuset, det var första passet efter att hon lekte rodeo och slängde av ryttaren i lördags som jag skrev om i början av veckan. Hon var fortfarande lite, lite spänd i ryggen då så jag tog passet lite som en check och känna efter. Det märktes ingenting när vi red utan Flippan var jätteduktig, så himla fin och inte det minsta spänd eller busigheter. Vi red mycket övergångar mellan skritt och trav, korta sträckor i skritt och lite längre i trav precis som vi brukar göra. Hon var pigg men på en helt perfekt nivå, lagom för att hitta till rätt arbete och utan att behöva påminna om framåtbjudningen. Det känns faktiskt som att hon har en ärlig framåtbjudning mycket mer av sig självt nu sen vi börjat rida igen efter mina operationer. Så har det inte alltid varit, och ibland blir det ju också svårt att renodla de framåtdrivande hjälperna när man sitter på en häst som gärna leker rodeo emellanåt, har väldigt mycket egna åsikter och dessutom som jag själv haft såna problem med höfterna och inte velat riskera för mycket. Men det är verkligen så viktigt att hästen bjuder ärligt fram till bettet, att den bär sig själv och jobbar bakifrån genom hela kroppen. Som ryttare ska man inte behöva driva hästen framåt i varje steg, då har man ett stort problem med framåtbjudningen och det blir svårt att få annat att fungera, framförallt att få hästen att jobba korrekt i balans. Nu ska jag inte snöa in mig för mycket på det, ska spara det till egna inlägg då det finns såå mycket jag vill skriva om just gällande ridningen, dressyren och att arbeta hästarna korrekt. Så vi hoppar tillbaka till passet med Flippan i tisdags. Eftersom hon kändes så fin valde jag att prova fatta galopp i båda varven. Fattade från skritt och galopperade en halv 20-metersvolt och en bit rakt fram på långsidan innan vi bröt av till trav igen. Det gick jättebra! Tror det hade gått bra att galoppera mer också men jag ville inte utmana ödet för mycket, haha.

    Igår vilade hon och idag red vi igen. Denna gång inte ensamma. Börjar ju bli dags att komma igång mer ordentligt så nästa steg blev att prova rida tillsammans med en annan hästkompis i ridhuset. Det gick över förväntan! Flippan skötte sig nästintill perfekt, kändes jättefin och gjorde inga tokigheter. Ett par gånger stannade hon och började skrapa med frambenen då jag “råkade” snegla lite på det andra ekipaget och alltså tappa någon ynka procent av mitt fokus på henne.. Inte okej enligt Flippan, haha. Men hon gick fram direkt igen och det var inga problem att fortsätta rida. Så jag känner mig väldigt nöjd med henne och glad att det gick så bra att rida samtidigt som ett annat ekipage. Inte för att det brukar vara problem om man går tillbaka till innan mina operationer, men det är just det att hon dels kan bli ännu piggare men framförallt att hon kräver mitt fulla fokus ALLTID, vilket såklart är lättare om man rider helt ensamma.

    Sekunden efter denna bild togs pep Flippan till och var klar med hälsandet på Lillen (som jag förresten fått äran att rida ett par gånger, supergullig häst) 😂😍

  • Flippan,  Hästar

    Flippan tappade piloten

    I lördags fick en tjej i stallet prova rida Flippan för första gången. Ingen annan har ridit henne sen vi flyttade ner till västkusten, men jag kände att det börjar bli dags att hitta någon som kan framförallt rida ut henne eftersom hon blir så vild då och jag inte vill riskera för mycket i och med mina operationer. Jag hade såklart berättat hur Flippan kan vara så det var hon väl medveten om, och jag ville gärna att hon skulle prova ta galoppen eftersom jag inte vågat galoppera alls uppsuttet efter klippningen, haha. Början av passet gick bra och Flippan var snarare lite seg än pigg, men när hon skulle ta galoppen blev det rodeo. Flippan gjorde väl som hon brukar – bockade, stegrade och sparkade bakut helst allt på samma gång. Först gick det bra och såg rätt stabilt ut ändå men sen var det en hörnpassering i galopp som det sprack, Flippan gjorde lite föör stora skutt och piloten föll till marken. Som tur var gick det bra, hon reste sig upp och skrattade, borstade bort sanden och gick raka vägen till uppsittningspallen för att hoppa upp igen. Direkt red hon till samma ställe i ridhuset och fattade galopp, Flippan tokade sig en del igen men denna gång gick det bra och hon satt kvar. De galopperade och Flippan busade till och från under passet men det blev ingen mer avfallning så det var skönt. En gång lossnade stiglädret från sadeln mitt när Flippan höll på att busa, men då stannade hon upp och väntade på husse som kom fram och satte tillbaka det, haha. Sen var det full rulle igen. Jag tror Flippan var rätt nöjd att hon fick busa av sig lite och frustade mycket och nöjt innan de var klara, sen fick hon en promenad runt hagarna för att varva ner ordentligt. Innan dess pausade hon med en tupplur med huvudet i husses knä.

    Jag hade inte med mig kameran så har tyvärr inga bilder, men lte film la jag upp på händelserna på Instagram då i lördags så ni som kollat in det där har ju sett lite hur hon höll på Flippan. Tokponnyn. Bjuder på ett gammalt collage istället från ett pass i Trödje med Lisa på ryggen. Riktigt såhär illa var det inte lördags i alla fall, haha.

    Jag har inte ridit själv sen dess då jag red dagen innan i ridhuset och vill inte att hon ska gå mer än två dagar i rad på bana, dels var hon tyvärr lite spänd i ryggen efter rodeo-lekandet så jag lät henne vila idag också. Igår gick vi en promenad på drygt 20 minuter på asfalt och idag fick hon en kortis-promenad bara på kanske 5-10 minuter. Imorgon ska jag rida igen men kommer nog ta det rätt lugnt och bara fokusera på att få henne avspänd och fin i överlinjen.

%d bloggare gillar detta: