Det blev en lång dag

Hade väldigt ont igår kväll och lite oro/nervositet inför läkarbesöket där de skulle lägga blockad i SI-leden idag, så somnade inte förrän alldeles för sent och hade svårt att ta mig upp imorse. Men till slut så, jag hann till och med duscha innan vi satte oss i bilen och körde mot Bollnäs. Var i hyfsad tid också för vi var framme en hel kvart innan min tid var, det hör inte till vanligheten när jag behöver komma iväg nånstans på morgon eller förmiddag. Satt i väntrummet och väntade, och väntade, och väntade…

Till slut kom en sköterska och frågade om det satt nån som skulle få en spruta i ryggen där, som hette Jennifer. Och ja det var ju jag. Tydligen satt jag i fel väntrum (jag gick såklart till samma som sist jag var där eftersom de inte sa nåt annat i receptionen). Så det blev lite bråttom att gå till rätt ställe, byta om och sen knata iväg till operationssalen. Men läkaren hade hunnit påbörja en operation eftersom tiden hade gått, så jag fick gå tillbaka till det väntrummet jag skulle varit i från början och sitta där och vänta en dryg timme. Svande var ju med så jag hade sällskap i alla fall, och vi passade på att läsa och kika i boken om hunduppfödning som vi köpt inför Leijas parning. Så det gjorde inte så mycket att det blev försenat.

När det väl var min tur fick jag komma in i operationssalen och lägga mig på britsen. Läkaren gjorde lite undersökningar, lyfte och böjde benen och höfterna lite hit och dit. Samma undersökningar som jag fått göra massor med gånger nu kan jag lova. Sen tvättade sköterskan rent kring där han skulle sticka nålen. De fick hämta en tunnare nål också, för man behövde tydligen en tunnare till just SI-lederna än för stick i ryggen där de flesta blockader läggs. Det är inte så vanligt med SI-ledsblockader och det är bara ett fåtal läkare som kan så mycket om just SI-leden som läkaren jag fått träffa nu. Bengt Sturesson heter han och jobbar egentligen nere i Skåne. Har läst mycket om honom innan jag fick träffa honom första gången i början av december förra året. I alla fall. Han stack in nålen hela vägen ner i leden och allting syntes på en röntgenskärm som även jag kunde se (behövde inte titta såklart men jag tycker sånt där är spännande). Det var dock INTE skönt, fy tusan både ont och obehagligt. Men jag är som tur är väldigt smärttålig och alla som var i rummet tyckte jag var duktig. 😉 Inget gnäll från min sida inte. Är ju lättare också när man är beredd och vet att man gör det för att det ska leda till något bra.

Fick resa mig upp nästan direkt efteråt och det kändes skumt. Hade lite svårt att avgöra och framförallt förklara hur det kändes. Men jag kunde gå runt runt i rummet utan att den vanliga smärtan small till. Och när jag sen fick lägga mig ner på bristen igen för att göra samma undersökningar som innan, då kom det riktiga resultatet. En av undersökningarna var att jag fick ligga på rygg och lyfta ett ben i taget, rakt upp så lång jag kunde. Kom knappt halvvägs innan blockaden, ungefär lika med båda men kanske aningens sämre med vänster där jag har mest ont. Först lyfte jag höger (där jag inte fått nån blockad) och det var precis lika som innan, tungt och kom knappt halvvägs. MEN! När jag skulle lyfta vänsterbenet så for det rakt upp hur lätt som helst, hela 90 grader utan problem. :O Heeelt sjukt kändes det, och läkaren sa direkt att det hade funkat och att han såg det på mitt ansiktsuttryck också. Så det konstaterades ganska snabbt att jag får operationen om jag vill. OM JAG VILL, klart som faaaan att jag vill! Såhär kan jag inte leva längre, har varit så nära att ge upp så många gånger nu och det här är vändpunkten. Äntligen, äntligen finns det hopp. Jag ska få steloperera mina bäckenleder och förhoppningen är att jag ska kunna gå, stå och till och leva ett hyfsat normalt liv efteråt. Har ju min EDS i botten som inte kommer försvinna men kan jag bara slippa den här fruktansvärda smärtan i höfterna tror jag livet kommer kännas så galet mycket bättre. Jag var i chocktillstånd efteråt och var sååå nära att börja gråta, glädjetårar då för en gångs skull… Var skakis och höll nästan på att glömma berätta för Svande hur det gått när jag kom tillbaka till honom i väntrummet, haha. Nu återstår väntan på tid för operation och en massa fixandes av praktiska grejer som vi behöver lösa. Men jag får skjuta på operationen så att den passar i livet, det ska inte vara några problem så det känns skönt. Jag behövde verkligen det här nu, det må vara en lång väg att gå men när målet är att jag ska bli bra i höfterna spelar det nästan ingen roll hur tufft det kommer vara eller hur lång tid det kommer ta, bara jag blir bättre. Tacksam. ♥

 

Joggingpass och Equiterapi

Flippans söndagseftermiddag har bestått av ett joggingpass i ridhuset och sen behandling av Equiterapeuten Ingebjörn.

Jag hade egentligen tänkt rida henne igår men det hanns inte med så därför valde jag att rida innan Ingebjörn kom hit idag. Jag har känt senaste veckorna att något lurat i vänster bak då hon har haft lite svårare med galoppfattningarna åt höger. Normalt sett är alltid vänstergaloppen svårare på henne men nu har det alltså varit lite svårare i höger galopp istället och där är det ju vänster bak som tar mest vikt. Så det var ganska väntat att det skulle vara det första Ingebjörn hittade, vilket han också gjorde. Vi tog ut henne så hon fick springa en vända och han kollade men tyckte som tur var att det såg bra ut så det var väldigt skönt. Han är väldigt noga med att säga till om hästen behöver kollas av veterinär och ev behandlas om det är så att de inte ser fräscha ut. Sen fick hon akupunktur i korset på båda sidor, och även om hon blev skapligt upprörd som vanligt (hon haaaatar nålar) så lät hon faktiskt dem sitta kvar och kunde stå och slappna av en stund. Oftast ruskar hon ur nålarna antingen direkt eller efter en stund, haha. Sen fick hon lite kiropraktisk behandling av korset på båda sidorna och nacken. Där var det klart och han tyckte hon var i fin form annars så det kändes väldigt bra. Imorgon får hon ta det lugnt men sen är det bara att köra på som vanligt.

Vi red ett kort pass innan och hon var betydligt bättre än i fredags även om hon var rätt pigg även idag. Men hon jobbade på riktigt bra idag och kändes mjuk och fin. Det vara bara lite grann i några av galoppfattningarna åt höger som hon fick kämpa och blev lite upprörd. Är rätt säker på att det kommer vara helt borta nästa gång vi rider efter dagens behandling. 😀 Vi red lösgörande med en del övergångar, tempoväxlingar och korta sekvenser av skänkelvikningar.

Kunde inte ladda upp bilden till det här inlägget nu men försöker lägga in den senare…

Min lördag

Sent inlägg här, men det är ju som det brukar. 😉 Har jobbat några timmar under dagen och sen varit iväg till min bror en sväng på kvällen där vi först åt pizza och sen spelade spel med några av hans kompisar. Svande och pappa var också med, och Leija fick följa med så det tyckte ju hon var superkul förstås, träffa nya människor, vifta på hela kroppen och vara allmänt galen. Min bror hade dessutom lurat i sin kompisar att Leija var den lugnaste hunden han nånsin träffat (varför de trodde på honom vet jag dock inte, haha…), för det är hon verkligen inte utan det är ju snarare tvärtom särskilt när det är andra människor än husse och matte. Men hon var ändå lugnare än vanligt eftersom hon blir lite trött när hon löper, så det kanske var tur. Nej då, de gillade henne allihopa så det var ingen fara. Åkte hem rätt tidigt eftersom hästarna ska ha kvällsmat vid 21 och även Flippan och en annan häst som skulle in från sina hagar.

Så nu sitter jag och redigerar bilder från ridpasset igår, här kommer några galoppbilder. 🙂 Fina, fina Flippan.