• Flippan,  Hälsa,  Vardag

    När de sämre dagarna tar över

    Förra veckan var lite utav ett helvete för mig, mådde verkligen inte bra någonstans större delen av tiden. Så mycket smärta, förlamande trötthet och känsla av utmattning i hela kroppen och mentalt likaså. Men även om det var tufft så kan jag också se det lilla positiva i att jag faktiskt ändå lyckades hålla mig hyfsat uppe psykiskt, ofta blir jag totaldeprimerad under såna tuffare perioder med det fysiska då jag mår så förbannat dåligt av att inte klara av att göra nästan något alls. Att behöva ligga i soffan och vila är sååå tråkigt och jag verkligen hatar det, men försöker acceptera att kroppen behöver det. Varje dag dessutom just nu, men lite olika hur länge jag behöver vila i alla fall och jag försöker göra lite små fysiska aktiviteter mellan varven för att inte vara för statisk med kroppen. Det kan vara så enkelt som att gå och hämta ett glas vatten, eller gå ner med smutstvätt till tvättstugan, men ibland orkar jag lite mer och tar med Lowis på en kort promenad (ca 5 minuter). Jag fodrar också hästarna under vardagarna, både lunch och eftermiddag, men inte varje dag. Just nu är det väldigt enkelt att fodra då flera boxhästar har fri tillgång i hagen och lösdriften har alltid maten förberedd så jag behöver bara öppna till en annan del av hagen eller skjutsa ner hö i rännorna de också kan äta ifrån. Någon gång ska jag visa er hur rutinerna ser ut här på gården, det är mycket smarta lösningar för att göra det lättarbetat och vi kommer på nya små detaljer hela tiden.

    Den här veckan har i alla fall hittills varit bättre än förra veckan, och att solens strålar letat sig fram bland allt gråmulet väder gör ju inte saken sämre. Jag påbörjade det här inlägget i måndags egentligen men tog en paus och sen kunde jag inte logga in på bloggen. IGEN. Så nu har jag skällt ut webbhotellet för hundrade gången eller nåt, så fruktansvärt trött på att det fortsätter bli problem hela tiden så nu har jag börjat leta annat webbhotell. Händer det en gång till så byter jag. I alla fall så tänker jag att jag fortsätter lite såhär oregelbundet när jag känner för att skriva året ut, sen ska jag göra en plan och se till att kicka igång bloggen ordentligt när 2020 är här.

    Idag ska vi till veterinären med Flippan. Det är i första hand för att kolla tänderna och vi kommer även passa på att göra en liten vetcheck så vi vet hur det står till med lilla damen som snart fyller 25(!). Vi har hyrt en B-kortslastbil så det ska bli spännande att se vad Flippan tycker om den, men tror hon kommer åka som en prinsessa, nej förlåt, drottning menar jag (förlåt Flippan). Uppdaterar nog i helgen om hur det gick och även lite om ridpassen med henne tidigare i veckan. Ska försöka uppdatera på Instagram-stories under dagen så ni kan kika där om ni är nyfikna på dagens veterinärbesök. @jenniferdressage

    Från gårdagens ridpass. Hon kändes riktigt fin särskilt på slutet då hon verkligen tog i och travade så himla härligt.

    Ha en fin fredag ❤

  • Flippan,  Hälsa,  Hästar

    Ett steg framåt och två tillbaka

    Att ta sig tillbaka efter operationerna jag gjort är ingen lätt match, det vill jag lova er. Ibland känner jag att det går framåt och jag blir starkare, sen kommer käftsmällen när jag gjort för mycket och det känns som jag är tillbaka på ruta ett. Nu när det dessutom är höst och kallt mår kroppen ännu sämre, men det är ju precis som det brukar vara för mig och jag är ändå väldigt glad att vi flyttade ner till västkusten då klimatet är betydligt mildare här nere. Det är också så att oavsett hur mycket smärtan tar över ibland och hur svag jag känner mig när det inte går som jag vill, vet jag att det här är en del av processen efter operationerna. Jag kan hålla siktet inställt på framtiden, kämpa för att behålla tålamodet och påminna mig om att det tar tid. Det tar tid för kroppen att återhämta sig och bygga upp sig på nytt efter att man opererat in skruvar i skelettet, inget konstigt alls med det egentligen. Jag kämpar dag ut och dag in och jag ska ta mig tillbaka, ingenting kan få mig att ge upp nu. Det svåraste är helt klart att inte göra för mycket. Enligt läkarens instruktioner ska jag kunna utföra samma sak fem dagar i rad innan jag får öka belastningen vad det än handlar om att jag gör. Men jag vill ju bara göra mer hela tiden så det gäller att vara hård på mig själv hur svårt det än är när man har miljoner saker i huvudet man vill göra.

    Med Flippan har det i alla fall gått framåt sakta men säkert. Galoppen börjar kännas tryggare och vi kunde rida ett toppenpass förra veckan trots att husse var med och fotade (sist vi försökte blev det ju bara bus från Flippans sida, haha). Vi kan skritta av ute efter ridpassen, idag red vi på utebanan och dessutom samtidigt som ett annat ekipage under första halvan av passet. Flippan busade lite när jag skulle ta av mig jackan men sen gick det jättebra och hon kändes väldigt fin idag. I lördags longerade jag henne en sväng med chambonen och hon fick galoppera lite mer än vi gjort under ridningen. Övergångar mellan trav och galopp och så fick hon galoppera lite grann på mindre volt för att få henne att bära upp sig lite mer. Hon såg väldigt fräsch ut och jobbade på bra, alltid skönt att se sin häst från marken emellanåt även om jag är väldigt sparsam med longering. Sen longerar jag aldrig särskilt länge och står aldrig på samma fläck och snurrar runt runt, utan går ganska mycket fram och tillbaka så att det blir lite mer raka och större spår.

    Jag lovade ett blogginlägg på Instagram förra veckan om hur jag tänker kring galoppen med Flippan, så det ska jag försöka skriva ihop denna vecka. Här kommer ett gäng bilder från förra veckan så länge.

%d bloggare gillar detta: