• Flippan,  Hästar

    Världens sämsta bloggare

    Ja det här med att blogga regelbundet verkar ju inte vara min starka sida just nu. Jag tänker hela tiden att jag ska skriva inlägg om det ena och det andra men sen kommer det annat i vägen och jag tappar inspirationen att skriva. Det har tagit mig tre dagar att skriva klart det här inlägget.. 🙈 Men jag tänker inte ge upp än. Det får ta den tid det tar att komma igång och få in det som en rutin igen, för jag älskar ju att skriva och har så mycket att dela med mig av.

    Förra veckan så red vi några pass och Flippan var väldigt fin och skötte sig alldeles utmärkt, vi kunde skritta av ute efteråt i princip alla pass och det är jag så tacksam för då hennes ben behöver den variationen av underlag. På torsdagen hade vi besök av en Equiterapeut som gick igenom Flippan. Ville bara ha en koll för att se så det inte var något som störde henne, men misstänkte inte att något skulle vara fel. Han tyckte hon var väldigt fin i kroppen och hittade nästan ingenting att anmärka på. Fin för sin ålder, men han sa att hon hade varit det även om hon var 10-15 år och inte 24 så det känns som ett väldigt gott betyg och roligt att höra. Det var ingenting i ryggen, en liten pyttelåsning i nacken åt höger som han knäckte loss och så fick hon tre akupunkturnålar satta. En av dem sattes vid kronranden på utsidan av vänster fram och skulle påverka hela kroppen. Sen fick hon två nålar som var mer symtombehandlande på vänster bog och höger utsida av bakhasen. Alla nålar fick sitta kvar, inte alltid de får det med Flippan som hatar nålar. Det kändes så skönt att han inte hittade nåt större problem och min känsla alltså stämde att det inte var nåt särskilt att fixa till. Hon har ju känts väldigt fin i ridningen det senaste men vill gärna busa i galoppen så då känns det alltid bättre att kolla så hon inte sitter fast innan man jobbar vidare. Så nu vet vi att det bara är att köra på!

    Hon fick vila samma dag såklart, sen red vi ett lätt joggingpass dagen efter. Det märktes att hon var lite trött i kroppen efter behandlingen men annars kändes hon jättefin. Vi höll oss till skritt och trav och red mycket övergångar och lösgörande arbete. I söndags red vi en sväng med tanken att jobba lite mer så vi tog några korta galopper som gick jättebra, och så red vi mycket tempoväxlingar och övergångar, lite bogen in & öppna mest innanför spåret och jag tyckte det kändes skillnad på dem mot innan behandlingen. Det gick liksom lättare och jag kunde rida med lite mindre hjälper. Mot slutet blev hon tröttare och jag fick påminna henne lite om att gå av sig själv, att hålla henne framför skänkeln.

    Måndag och tisdag denna vecka har hon fått vila och i tisdags skoddes hon. Igår red vi ett pass igen. Red på lite mer och kändes väldigt fin men återigen aningens trött i kroppen, det känns att hon vill men att hon inte riktigt orkar rent fysiskt hela tiden. Det är absolut inte mycket och hon är väl mer som en vanlig häst i energinivå men jag tror att behandlingen förra veckan satte igång lite processer i kroppen som gör henne lite matt helt enkelt. Svande var med och fotade ridpasset på slutet igår så har lite nya bilder att dela med mig av igen. Har ju inte visat alla från de tidigare passen som fotats heller så nu har jag material för ett litet tag framöver.

    Hörs (förhoppningsvis) snart igen! ❤️

  • Flippan,  Hälsa,  Hästar

    Ett steg framåt och två tillbaka

    Att ta sig tillbaka efter operationerna jag gjort är ingen lätt match, det vill jag lova er. Ibland känner jag att det går framåt och jag blir starkare, sen kommer käftsmällen när jag gjort för mycket och det känns som jag är tillbaka på ruta ett. Nu när det dessutom är höst och kallt mår kroppen ännu sämre, men det är ju precis som det brukar vara för mig och jag är ändå väldigt glad att vi flyttade ner till västkusten då klimatet är betydligt mildare här nere. Det är också så att oavsett hur mycket smärtan tar över ibland och hur svag jag känner mig när det inte går som jag vill, vet jag att det här är en del av processen efter operationerna. Jag kan hålla siktet inställt på framtiden, kämpa för att behålla tålamodet och påminna mig om att det tar tid. Det tar tid för kroppen att återhämta sig och bygga upp sig på nytt efter att man opererat in skruvar i skelettet, inget konstigt alls med det egentligen. Jag kämpar dag ut och dag in och jag ska ta mig tillbaka, ingenting kan få mig att ge upp nu. Det svåraste är helt klart att inte göra för mycket. Enligt läkarens instruktioner ska jag kunna utföra samma sak fem dagar i rad innan jag får öka belastningen vad det än handlar om att jag gör. Men jag vill ju bara göra mer hela tiden så det gäller att vara hård på mig själv hur svårt det än är när man har miljoner saker i huvudet man vill göra.

    Med Flippan har det i alla fall gått framåt sakta men säkert. Galoppen börjar kännas tryggare och vi kunde rida ett toppenpass förra veckan trots att husse var med och fotade (sist vi försökte blev det ju bara bus från Flippans sida, haha). Vi kan skritta av ute efter ridpassen, idag red vi på utebanan och dessutom samtidigt som ett annat ekipage under första halvan av passet. Flippan busade lite när jag skulle ta av mig jackan men sen gick det jättebra och hon kändes väldigt fin idag. I lördags longerade jag henne en sväng med chambonen och hon fick galoppera lite mer än vi gjort under ridningen. Övergångar mellan trav och galopp och så fick hon galoppera lite grann på mindre volt för att få henne att bära upp sig lite mer. Hon såg väldigt fräsch ut och jobbade på bra, alltid skönt att se sin häst från marken emellanåt även om jag är väldigt sparsam med longering. Sen longerar jag aldrig särskilt länge och står aldrig på samma fläck och snurrar runt runt, utan går ganska mycket fram och tillbaka så att det blir lite mer raka och större spår.

    Jag lovade ett blogginlägg på Instagram förra veckan om hur jag tänker kring galoppen med Flippan, så det ska jag försöka skriva ihop denna vecka. Här kommer ett gäng bilder från förra veckan så länge.

  • Flippan,  Hästar

    Flippan tappade piloten

    I lördags fick en tjej i stallet prova rida Flippan för första gången. Ingen annan har ridit henne sen vi flyttade ner till västkusten, men jag kände att det börjar bli dags att hitta någon som kan framförallt rida ut henne eftersom hon blir så vild då och jag inte vill riskera för mycket i och med mina operationer. Jag hade såklart berättat hur Flippan kan vara så det var hon väl medveten om, och jag ville gärna att hon skulle prova ta galoppen eftersom jag inte vågat galoppera alls uppsuttet efter klippningen, haha. Början av passet gick bra och Flippan var snarare lite seg än pigg, men när hon skulle ta galoppen blev det rodeo. Flippan gjorde väl som hon brukar – bockade, stegrade och sparkade bakut helst allt på samma gång. Först gick det bra och såg rätt stabilt ut ändå men sen var det en hörnpassering i galopp som det sprack, Flippan gjorde lite föör stora skutt och piloten föll till marken. Som tur var gick det bra, hon reste sig upp och skrattade, borstade bort sanden och gick raka vägen till uppsittningspallen för att hoppa upp igen. Direkt red hon till samma ställe i ridhuset och fattade galopp, Flippan tokade sig en del igen men denna gång gick det bra och hon satt kvar. De galopperade och Flippan busade till och från under passet men det blev ingen mer avfallning så det var skönt. En gång lossnade stiglädret från sadeln mitt när Flippan höll på att busa, men då stannade hon upp och väntade på husse som kom fram och satte tillbaka det, haha. Sen var det full rulle igen. Jag tror Flippan var rätt nöjd att hon fick busa av sig lite och frustade mycket och nöjt innan de var klara, sen fick hon en promenad runt hagarna för att varva ner ordentligt. Innan dess pausade hon med en tupplur med huvudet i husses knä.

    Jag hade inte med mig kameran så har tyvärr inga bilder, men lte film la jag upp på händelserna på Instagram då i lördags så ni som kollat in det där har ju sett lite hur hon höll på Flippan. Tokponnyn. Bjuder på ett gammalt collage istället från ett pass i Trödje med Lisa på ryggen. Riktigt såhär illa var det inte lördags i alla fall, haha.

    Jag har inte ridit själv sen dess då jag red dagen innan i ridhuset och vill inte att hon ska gå mer än två dagar i rad på bana, dels var hon tyvärr lite spänd i ryggen efter rodeo-lekandet så jag lät henne vila idag också. Igår gick vi en promenad på drygt 20 minuter på asfalt och idag fick hon en kortis-promenad bara på kanske 5-10 minuter. Imorgon ska jag rida igen men kommer nog ta det rätt lugnt och bara fokusera på att få henne avspänd och fin i överlinjen.

%d bloggare gillar detta: