• Flippan,  Hästar

    Flippan tappade piloten

    I lördags fick en tjej i stallet prova rida Flippan för första gången. Ingen annan har ridit henne sen vi flyttade ner till västkusten, men jag kände att det börjar bli dags att hitta någon som kan framförallt rida ut henne eftersom hon blir så vild då och jag inte vill riskera för mycket i och med mina operationer. Jag hade såklart berättat hur Flippan kan vara så det var hon väl medveten om, och jag ville gärna att hon skulle prova ta galoppen eftersom jag inte vågat galoppera alls uppsuttet efter klippningen, haha. Början av passet gick bra och Flippan var snarare lite seg än pigg, men när hon skulle ta galoppen blev det rodeo. Flippan gjorde väl som hon brukar – bockade, stegrade och sparkade bakut helst allt på samma gång. Först gick det bra och såg rätt stabilt ut ändå men sen var det en hörnpassering i galopp som det sprack, Flippan gjorde lite föör stora skutt och piloten föll till marken. Som tur var gick det bra, hon reste sig upp och skrattade, borstade bort sanden och gick raka vägen till uppsittningspallen för att hoppa upp igen. Direkt red hon till samma ställe i ridhuset och fattade galopp, Flippan tokade sig en del igen men denna gång gick det bra och hon satt kvar. De galopperade och Flippan busade till och från under passet men det blev ingen mer avfallning så det var skönt. En gång lossnade stiglädret från sadeln mitt när Flippan höll på att busa, men då stannade hon upp och väntade på husse som kom fram och satte tillbaka det, haha. Sen var det full rulle igen. Jag tror Flippan var rätt nöjd att hon fick busa av sig lite och frustade mycket och nöjt innan de var klara, sen fick hon en promenad runt hagarna för att varva ner ordentligt. Innan dess pausade hon med en tupplur med huvudet i husses knä.

    Jag hade inte med mig kameran så har tyvärr inga bilder, men lte film la jag upp på händelserna på Instagram då i lördags så ni som kollat in det där har ju sett lite hur hon höll på Flippan. Tokponnyn. Bjuder på ett gammalt collage istället från ett pass i Trödje med Lisa på ryggen. Riktigt såhär illa var det inte lördags i alla fall, haha.

    Jag har inte ridit själv sen dess då jag red dagen innan i ridhuset och vill inte att hon ska gå mer än två dagar i rad på bana, dels var hon tyvärr lite spänd i ryggen efter rodeo-lekandet så jag lät henne vila idag också. Igår gick vi en promenad på drygt 20 minuter på asfalt och idag fick hon en kortis-promenad bara på kanske 5-10 minuter. Imorgon ska jag rida igen men kommer nog ta det rätt lugnt och bara fokusera på att få henne avspänd och fin i överlinjen.

  • Flippan,  Hästar,  Tankar

    Saknar ord

    En vacker dag ska jag berätta. Berätta allt om hur vårt första år (drygt) här nere varit, men idag lämnar jag det med att säga att jag hatar skitsnack, lögner och folk som lägger krut på att förstöra för andra istället för att fokusera på sitt eget liv. Och detta citat som jag ofta kommer tillbaka till. Dags att skriva ut och rama in tror jag. 😉💎

    Flippan har varit fortsatt skötsam, den värsta energiknäppen efter klippningen har lagt sig och hon har varit pigg men snäll. Vi red både tisdag och onsdag i ridhuset och skrittade av ute på asfaltsvägen båda dagarna. Flippan var så duktig båda dagarna och jag har verkligen njutit av att sitta i sadeln. Snart ska jag nog våga mig på att prova galoppera igen också, hon har ju sån fantastiskt härlig galopp Flippan så jag saknar verkligen att rida mer galopp. Men att låta kroppen läka efter mina operationer är trots allt viktigast så det gäller att vara försiktig med riskerna. Tänk att det imorgon har gått ett halvår sen jag gjorde den andra och sista iFuse-operationen. Galet vad tiden går fort! Jag har fortfarande väldigt ont emellanåt, men på det stora hela tycker jag ändå att det är bättre även om det kommer ta tid innan man kan utvärdera resultatet ordentligt. Det är mycket muskler, ligament och sånt som ska få tid att läka efter så många år med fruktansvärd smärta och felbelastningar och mycket träning som är kvar innan jag är stark igen. Men det går framåt och det är huvudsaken.

    Jag har känt ett tag nu att det är dags för mig att börja rida mer och framförallt på andra hästar än Flippan. Häromdagen fick jag rida en häst som står här i stallet, och som jag faktiskt red en gång innan operationen förra sommaren också. Han kallas Lillen och är supersnäll, men samtidigt väldigt pigg och framåt och känslig, precis som jag gillar. Dock väldigt annorlunda mot Flippan att rida både hur han rör sig och i temperamentet och ridningen. Det var superkul och kändes väldigt bra även om jag märkte snabbt att ridkondisen inte riktigt finns där, haha. Flippan är ju inte så fysiskt ansträngande att rida eftersom vi är så pass samspelta att jag mest bara sitter och gör väldigt små hjälper när det behövs.

    Nu är jag ännu mer sugen på att skaffa en till häst (minst, till att börja med i alla fall). Plats finns ju massor här på gården och det skulle vara riktigt kul att ha en häst på lösdriften. Jag vill komma igång mer med ridningen nu, ta ikapp allt jag förlorat dessa år jag varit sjuk, utnyttja möjligheterna som finns här på gården och börja förverkliga drömmar.

    Kram på er alla snälla människor! 💜

  • Flippan,  Hästar

    Nyklippt Flippan

    Förra tisdagen fick jag ett ryck och klippte Flippan. Hade funderat på det flera veckor men dels skulle ju jag klara av det rent fysiskt och dels ville jag plocka fram hennes täcken och så innan då det mesta varit nedpackat i garaget sen vi flyttade hit förra sommaren. Förra vintern var hon oklippt och eftersom det är betydligt mildare väder här nere på västkusten än vi är vana vid från Norrland behövde hon inte ha särskilt mycket täcken då. 😉 Men nu började det bli jobbigt med svettandet under ridpassen så det var dags att klippa henne. Hon stod som ett ljus och njöt av att bli ompysslad och jag klippte så snabbt jag bara kunde för att spara på min kropp, man kan ju stå och finslipa hur länge som helst annars, men jag klippte hela Flippan på lite drygt en timme. Redan när hon skulle gå in i boxen direkt efteråt var hon superpigg, och dagen efter när jag skulle rida var det spännande att sitta upp. Hon var väldigt pigg. Lite för pigg. Vi höll oss till skritt (förutom att hon själv hade svårt att hålla sig och taktade några gånger) och red bara en kort sväng då.

    Torsdagen fick hon vila och på fredagen skulle jag försöka rida igen. Svande var hemma så vi hade tagit med kameran ut så han skulle kunna fota lite när vi kunde rida ute i dagsljus. Men först skulle jag ta några bilder på Flippan i hennes nya fina outfit. Från ingenstans fick hon fnatt och började leka rodeo, kunde inte stå still och började skrapa med framhovarna som sedan övergick i att börja trava runt husse, stegra sig, sparka bakut, bocka, ja alla konster hon kunde komma på i princip… Jag var glad att hon gjorde det innan jag hunnit sitta upp och det blev ju en del roliga bilder dessutom, haha. Både jag och Svande skrattade och skrattade, Flippan är ju som hon är och det är ingen idé att bli arg eller försöka säga åt henne att sluta när hon håller på sådär utan det är bättre hon får göra av med energin. Jag valde att longera henne lite istället för att rida, ville också se hur hon rörde sig så att inget var knasigt men hon såg hur fräsch ut som helst och travade på som jag vet inte vad. Tog lite galopp också och hon jobbade på jättefint genom kroppen både där och i traven. Jag stod och kände mig så himla glad och tacksam över att hon rörde sig så fint och att det inte syns för fem öre att hon snart fyller 25 år och inte varit i full träning på över ett år. Efter longeringen satt jag upp en kort sväng, hade gramanen på som säkerhet utifall hon skulle få för sig att hitta på bus, och Svande gick med och ledde med longerlinan så det kändes tryggt. Vi skrittade ett varv åt båda hållen sen satt jag av, hon kändes alldeles för pigg och laddad för att jag skulle våga rida mer men det kändes ändå väldigt bra att faktiskt sitta upp och att det gick bra. Vi gick en liten sväng på asfaltsvägen som avslut.

    I lördags morse red jag igen men då ensam och i ridhuset, och även om hon var väldigt pigg då också så skötte hon sig alldeles utmärkt. Energin var på en helt perfekt nivå och känslan under ridpasset var fantastisk, hon var så duktig. Vi red inte jättelänge då eftersom hon blir piggare och piggare under passens gång, men skrittade av en sväng ute då husse kom och gick med så det gick jättebra. Igår kväll red vi igen och då ett lite mer ordentligt pass. Mycket övergångar och tempoväxlingar blir det, och hela tiden fokus på framåtbjudning och lösgjordhet. På slutet var hon riktigt fin och det var verkligen sådär när man inte vill sluta rida.

    Ni ska få se bilderna från rodeon också men de kommer i ett eget inlägg!

    💜💜💜

%d bloggare gillar detta: